Renovering, hunger och systrar i nöd

Sitter här i dammet från väggar och golv och väntar på att gubben skall komma med skeppning från IKEA. Kom knappt in hit till dotterns dator. Än värre är det om man kikar in i vardagsrummet. Det är inget för en gravid i 23 veckan att pressa sig igenom. Idag finns ingenting på våra väggar i hall och kök, förutom spackel och gammal tapet. Grymt nöjd dock – det kommer bli super fint! Om ett par dagar ska det hela börja ta form.

Sitter och väntar på att få åka iväg till Malingsbo med dotter. Ska bli gott att se gården igen och super härligt att få krama om min lilla syster. Vill krama om både henne och storasyrran. Dom är de finaste och ömmaste kvinnor! Älskar 1040!!!

Hungern börjar ta ut sin rätt. I ett kök utan inventarier och med ett kylskåp sm ekar tomt, få finns det inte mycket mer för Ebba och jag att göra än att vänta på att få sätta oss i bilen mot närmaste korvmojje!

Dagens visdomsspaning: gråtande barn mår bäst av att hållas stadigt i en famn. Då somnar de snart. Åtminstone andas det trösterrikt lugnt efter en stund. Min spaning är att det gäller det samma för vuxna…

Kulturutredningen tiger om kvalitet. Politisk vision saknas i debatten.

Almedalen 2009. Här i Almedalen träffades riksdagspolitiker från alla partier för att diskutera kulturpolitik i allmänhet med utgångspunkt från kulturutredningen i synnerhet. Det var en diskussion som inleddes med kultur. Ett roligt inslag från operetten ”Näsflöjten” presenterades, ett inslag med uppmaningen från en utredningssekreterares önskan om att all kultur borde komma och vara i Stockholm. Ett roligt inslag som visar på en av svårigheterna med en utredning med ambitionen att säga allt och inget om hur vi bör satsa på kultur i vårt land.

Förutom att debatten som följde sedan var lam och egentligen utan verkligt nyttig substans så var det några saker som fastnade för mig. För det första var det en man i publiken som efter att ha lyssnat på politikerna utbrast: ni är lika överens som alltid, det kommer inga besked från er och det finns inga visioner som visar att ni skiljer er från varandra. Så här har det varit i kulturdebatten i 30 år och så är det fortfarande! När ska er kulturpolitik komma fram och när ska ni börja säga vad ni vill! En viktig synpunkt och ack så träffande. Från det håll där det kom mest besked var från vänsterpartiets håll genom riksdagsledamoten Siv Holma. Vänsterpartiet gav svar på tal: det behövs mer resurser till kulturen. Den urlakning som pågått är oacceptabel. En urlakning som inte utan god jämförelse påminner mycket om den som pågått inom högskolan.

I DN  presenterades kulturutredningens visioner, där den första lyder

Staten bör lämna den nivå där man i detalj bestämmer vart kulturstödet till regionerna ska gå. I stället ska staten tillsammans med regionen komma överens om tydliga mål för statsstödet.

I kulturutredningen står det också att man inte ska säga vad som är kvalitet inom kulturen. Med dessa resonemang finns det ett problem: Om man inte kan säga vad kvalitet är bara för att man tänker sig att kvalitet är mätbar kvalitet så har man inte inom politiken att göra. Politika visioner är en bild av vad man menar med kvalitet. Att inte våga uttala sig om kvalitetsbegrepp inom kulturen är besynnerligt. Det är inte, som vissa borgliga antydde i diskussionen, enbart en personlig angelägenhet. Det är också ett svar som borde krävas av en politiker: vad vill du med kulturen och vad menar du är kvalitet för oss medborgare i kulturutbudet. S hade ett svar: att kunna gå gratis på museer. Det är ett mått på kvalitetsaspekt i kulturlivet.

För in religionsfriheten som en prioriterad diskrimineringsgrund, Sida!

Almedalen 2009. Sverige behövs i arbetet med religionsfrihet. Katarine Cash från Svenska Missionsrådet presenterar rapporten ”Tro, frihet och förändring – så kan religionsfrihet integreras i svensk utrikespolitik” där regeringen bland annat får påtryckningen om att inse vikten av att verka för främjandet av religionsfriheten och framför allt plocka upp diskrimineringgrunden för tro och religon in i listan som av Sida skall prioriteras. I rapporten finns fyra krav bland annat: 

Ander Melborn, tidigare chefredaktör på DN, nu chefredaktör för Sändaren, pekar dock på att religonsfrihet är inte så enkelt. Frihet från religon och frihet till religon – vi har olika seminarier. Dessa grupper möts inte riktigt. Vi har heller ingen samsyn kring religionsfriheten och vad den skall innebära. Vi är inte överens, menar Melborn, om exempelvis kosherslakt och slöjbärare.

Ulf Bjereld, styrelseledamot i Kristna Socialdemokrater samt professor i statsvetenskap, menar dock att vi har en samsyn för varför vi behöver religionsfrihet i världen idag dock möjlightvis hur vi ser på religionsutövande. Bjereld pekar också på hur Sverige är ett av världens sekulariserade land, något som vi trodde satte oss i framkanten för moderniteten men som idag, med religionens återkomst i offentlig debatt, sätter oss på efterkälken.

Men är det så att Sverige tiger i frågan kring religionsfrihet i världen? Vi kan göra mer så klart. Framför allt behöver det synas i svensk politik att vi har något att säga om religion i den politiska debatten. Det är svårt för svenska politiker att säga något, då vi vill företräda en bred religionsdefinition och religionstolerans. Visst kan man argumentera så, men framför allt är det viktigt att se på religonens roll för individen och inte för religionernas skull. Katrine Cash påtalar en mängd effekter, tragiska sådana, som diskriminering på grund av religion och tro stympar människors rätt till sina liv och rätt att yttra sig. Vi ska inte duka under för diskussionen om rätten till tro och religion, och som politiker föra fram förståelsen för religionen i människors liv på ett kraftfullare sätt. Katrine Cash understryker att det handlar om en rättighet för individen och inte för religionen. En viktig aspekt i arbetet med alla mänskliga rättigheter, inte religionsfriheten undantaget!

Sverige, dvs Du och jag, behöver öppna sina ögon och kanske sluta tänka oss att tro är en privatsak. Vår tro är en grund i en åskådning oavsett vilken roll vi tar i ett sammanhang. Det är min rättighet att tro vad jag vill, men nog är det inte något som kan separeras från hur människor verkar i samhället.

Det finns dock hopp! Jag vill passa på att slå ett slag för dels rapporten från Svenska Missionsrådet men också för kristen vänsters manifest! Här finns politiska ambitioner bland annat för religionsfrihet, men också varför religion och politik behöver diskuteras och verkas för.

Kristen vänster har också genom Marta Axner Bloggat om seminariet. Läs mer här!

Fp vässar vapnen mot anställningstryggheten

Almedalen 2009. Folkpartiet Liberalerna har sin ”stora dag” idag i Almedalen. Det innebar bland annat ett seminarium om ungdomsarbetslösheten. Här debatterats orsaker och verkan. Framförallt kring frågan om varför Sverige har en så hög arbetslöshet och om det kan skyllas på LAS eller ej, anställningsskyddet eller inte. Är det minimilönernas fel att så många ungdomar under 21 har svårt att gå jobb? LO’s arbetsmarknadschef Irene Wennemo återkom ständigt till frågan om att det inte handlar om anställningstryggheten utan snarare om kopplingen mellan utbildning och arbetsliv i en rad olika parametrar. Hennes förslag var att utveckla läringsystemet.

Tanken var att Folkpartiet skulle presentera en delrapport om deras lösning kring ungdomsarbetslösheten. Jan Björklund varnade genom att säga att detta kommer bli kontroversiellt. I viss mån var det kanske det. Två åtgärder hade han på agendan: dels var det att införa en ny form av anställning, med lägre lön och mindre anställningsskydd. Lärlingsanställningen. Men också att man skulle kunna bli anställd som lärling.

Efter LO’s pledering för lärlingssystemets behov av utbyggnad framställdes inte FP som varken särskilt radikala eller nytänkande. Dock var det oroväckande analyser med debatten om anställningsskyddet. Men det stod inte Jan Björklund för i huvudsak utan snarare Karin Pilsäters inledning där anställningsskyddet utmålades till det som skapade otrygghet på arbetsmarknaden och per se hindrade unga från jobben. Detta tillsammans med den höga minimilönen.

Kanske kommer detta utvecklas något i kvällens tal från Jan Björklund. Klart står i alla fall att liberalerna vässar kanonerna och slipar målsiktet mot LAS och anställningstryggheten. Om de bara ville återkomma till verkligheten och se de behov av trygghet som faktiskt finns bland exempelvis LO’s medlemmar. Istället tar man hjälp av akademiker som med högravande analyser och exempel från en annan verkligheten än den vi borde dela. Till exempel återkom exemplet på 35 åringen som aldrig haft ett jobb – vem vill anställa denne? Jag undrar: vem har aldrig varit anställd vid 35 års ålder? Skulle väl vara dem under förmyndarskap…

En feminist reflektion var också denna: enbart manliga exempel på arbetstagare kom fram. LO har ju gott om kvinnliga medlemmar. Tänk att det går så långsamt med genusmedvetenheten!

länkar om Fp och deras förslag på Almedalen: SvD, Lägre ingångslöner: Aftonbladet, i DN: Fp vill ha lärlingsanställningar

TCO och SSCO har svaret: It’s the education, stupid!

Almedalen 29 juni 09. TCO och SSCO (Stockholms studentkårers centralorganisation) går samman och släpper uppropet om högre utbildning. Kristina Persdotter och Nicke Grundberg presenterade fem åtgärder som de ser att regering och politiken behöver satsa på. Dels för att stärka Sveriges konkurrenskraft men också för att ge kommande generationer en stabilare ekonomisk grund att stå på.

För att kort sammanfatta upproret så vill de detta: Gör något aktivt med den social snedrekryteringen (vi ser en fortsatt stark snedfördelning mellan olika socioekonomiska grupper vid högskolan och de som slutför sina studier), regeringen bör förbättra kvaliteten i den högre utbildningen genom att höja resurstilldelningen per student (idag märkbart låg ersättning som ger effekt på kvaliteten) samt att det ska kunna gå att studera under rimliga levnadsförhållanden (studiemedlet är oroväckande under fattigdomsgränsen i Sverige). Ytterligare två punkter fanns på uppropet om strategisk utökning av studieplatserna och om att bevara studentinflytandet. 

Som utbildningspolitiskt engagerad har man hört det förut. Men icke mindre viktigt att skandera det igen. Den svenska högre utbildningen är inom vissa delar i kris. Den svenska jobbkrisen kan också på många sätt finna en del av sina lösningar på de satsningar som TCO och SSCO tillsammans sammanfattar och tydliggör. 

Kvantitet och kvalitet – inget motsatspar

Den stor behållningen av seminariet var dock en av de saker som kom fram i paneldebatten. Till synes verkade det som om rektor Kerstin Norén klarade av att utmana synen på att kvalitet och kvantitet står mot varandra. Enligt henne behöver det inte alls vara så. Kvaliteten utmanas inte av kvantitetet och tvärtom. Det är frågan om hur vi kvalitetsäkrar och hur vi arbetar med utvärdering och uppföljning som har effekter på kvaliteten, inte hur många vi väljer att utbilda i sig. Undertecknad känner sig tacksam för klargörandet och att det också fick hål på debatten om vad som har varit och vad som kommer. Sofia Karlsson, moderator, sammanfattade den debatten och diskussionen på ett finurligt sätt: det är som att befinna sig mitt i en familjemiddag. 

Svaret är enkelt. Det handlar om högre utbildning! Frågan var hur vi skapar en tillväxt och ett (S)verige för framtiden.

Post ekgolv: Ask skagen

En tillfredsställelse. Nu lever vi som om vi vore en familj som älskar husvagnslivet! I vårt vardagsrum har vi allt: hela matsalsmöblemanget, soffa, fotöljer, arbetsplats, hela köksinventariet i kartonger, hallens alla möbler, kyl/frysen och serviser staplade på varandra. Spisen har vi slängt ut tillsammans med alla skåpluckor och skåphyllor. Köket är redo för demolering!

Men var tog hantverkarna vägen? Ja dom sa upp sig i förra veckan och nya lyser med sin frånvaro. Trots rotavdragets förändring från den 1 juli, då det blir upp till dem att ordna med skatten, så är det inget hammarljud i vårt tomma kök. Förhoppningsvis kommer de… vi har tilltro till att de är redo att ta sig ann en härlig utmaning. För köket kommer bli: fabulous!

Idag har vi i alla fall ett nytt golv inhandlat! Ask Skagen, ett vitoljat vackert askgolv med fin karaktär, ligger i hallen i staplar och bara väntar på att ta den plats som vårt slitna ekgolv besitter. Just nu kan vi se och ta på metamorphen. Ett kök och ett liv i förvandling. Förväntansfullt. och ja: tillfredsställande!

Och så vände vinden…

Så släppte det så. Spänningen. Allvaret. Det mörka och det tunga. Den här graviditetens början har varit en sann prövning. Från dag ett tills nuets minut. Ständig sjösjuka, foglossningar och ryggvärk. Allt det har varit och är påfrestande. Men fullkommligt möjligt att leva och verka med. Allvarstyngden och livsgrubbleriet då? Det har också vara allestädes närvarande. Inte som själens mörka natt, snarare som en vandring i skymningslandet. Svårt att se ljuset. Kanske det anas. Mest har det känts ganska visset. Vad vill jag? Vad gör jag? Vem är han? Och kanske framför allt: var är jag? Som att förlora sig själv en liten stund. Men inte i något vackert, utan i något dystert.

Nu känns det som om jag kommer tillbaka. Det är inte ett rosa skimmer att vara gravid. Den myten slår i sönder. Men det är tråkigt när det är tungt och inte så välsignat ljust. Men som sagt. Hoppet är återvänt.

Förra veckan var jag och P på ultraljud. Lika fantastiskt varje gång. Nervöst så klart. Tänk om något är fel? Tänk om det inte finns något liv där inne? Men allt var bara bra. En pigg filur med starka snabba ben…. En tjej? ja, kanske…. Vi frågade inte, men inte heller såg vi något som viftade. Kanske han knep ihop med benen…

Nu ska det sovas. Imorgon har Ebba avslutningsdag för 4.e klass.

Slutet för studentrörelsen

Och så var kårobligatoriet avskaffat…. igen. En seglivad fråga har nu nått ett klimax i och med dagens omröstning och beslut i riksdagen. Tyvärr kom beskedet att den borliga alliansen inte lyckades nyktra till i sin verklighetsuppfattning kring studentinflytande, utbildningskvalitet och studentrörelsens alla förtjänster. Ja, jag skriver så för jag kan inte se något fel i att studenter är med och bidrar till sin organisation och till sitt arbete för studenter, kvalitet och utbildningsutveckling. När man som jag och många andra har sett verksamheten innifrån och får se vad som kan vara möjligt inom en studentrörelse är det svårt att lyssna på de argumet kring föreningsorganiseringsprinciper och ny glöd för studentkårer och nationer.

Idag glöder nationer och studentkårer av fullt liv. Det de gör är utmärkt. Studenter får omvittnat en bättre utbildning tack vare studenter och deras arbete (frivilliga!) i universitet och högskolor. Denna organisation har man nu med beslutet skjutit i sank. Trots protester och kvalificerade uttalanden från kommuner, universitet och högskolor så genomförs Leijonborgs personliga krigsförklaring mot denna rörelse. I min mening helt utan grund i fakta och verklighetsanknytning.

Min ståndpunkt är enkel. Ja, jag tycker att obligatorisk anslutning är acceptabel med tanke på allt det som dessa kronor bidrar till att skapa för studenter i fråga om engagemang, utbildningskvalitet och demokratiskt inflytande.

Idag har vi inte skipat frihet för studenter. Idag har vi skapat historia genom att slå sönder något som aldrig har visat sig påverka vår utbildning negativt. Tvärtom. Det var bra. Nu riskerar högskoleutbildningen bara att bli sämre.

SVT stänger ute piratpartiet från EU-debatten

Piratpartiet kommer inte att delta i slutdebatten i SVT. Det är intressant med tanke på att de i opinionsmätningarna kommer en bra bit över procentspärren för mandat. Det är också intressant eftersom de i samma mätningar är större än några av de borgliga partierna.I DN idag den 2 juni 2009 menar Kent Wennström, programchef på SVT, att det inte finns en korrelation mellan reslutat i poinionsmätningar och deltagande i public service debatter. Det behövs tydligare indikatorer än så, menar Wennström.

Indikatorn kan vara att ha en politik över huvudtaget och ett inresse för vad EU handlar om mer än endast inom en fråga. Piratpartiet saknar politik inom de allra flesta områden. Det är ingen hemlighet. Det är till och med något som de stolt proklamerar och framhåller. Där låter de andra partier agera. Hade det då inte varit bra att ha med en pirat i debatten som ständigt upprepade: ”den frågan har vi ingen politik för”. Hade det inte varit bra att det kom fram att det är detta som riskerar att ta upp platser och röster i EU-parlamentet. En tyst representation. Eller ännu värre: en oklar reprsentation som till vilket pris som helst säljer ut sin röst till dem som kan tänkas stödja deras. Ett parti utan moral och eftertanke. Helt utan ansvar för den stora bilden. Jag hade hoppats att detta skulle kunna bli synligare debatten. Visa de 6 % av potensiella stödjare vad det är de skickar dit. Då kanske de också kan inse att det finns flera nominerade parlamentariker som med kunskap och tyngd kan driva deras fråga om integritet på internet och liknande. Inte minst finns det sådana röster inom  (S). 

Om piratpartiet får delta i debatten hos SVT riskerar det att bli pinsamt. Men vi kan också förhoppningsvis få en bild av att våra EU-parlamentariker behöver kunna mobilisera i fler än en fråga. I debatten skulle det också kunna visas att det finns goda alternativ för de som funderar på att rösta (PP). Alternativ som ger betydligt mer för rösten.

Trovärdig vision för välfärden

Äntligen en ansvarsfull ekonomisk vision. Äntligen en förståelse för att vi behöver satsa oss ur vår kris och vi behöver resurser för att ta hand om alla dessa människor som drabbats hårt av jobbkris och aliiansens politik.

Välfärden och den svenska modellen håller på att kollapsa idag. De system som vi har byggt på solidaritet och medmänsklighet, byggt för att trygga liv för våra medborgare, har under denna mandatperiod sakta men säkert underminerats. Vi ser stora hål i välfärdsmodellen och stor påverkan på människors medvetande. Det har sakta men säkert skapats ett samhälle där man av nödvändighet måste tänkra på sig själv först och alldra sist på dem man inte känner. Känslan för en samlad svensk välfärd håller på att falla isär.

Vi behöver en ansvarsfull ekonomisk politik i Sverige som är ansvarsfull mot välfärdssamhället och trygghetssystemen. Vi behöver en ekonomisk politik som stimulerar. Vi behöver alla ta ansvar för att vi ska ha den välfärden. Därför är ett ökat skatteuttag den enda rimliga slutledningen.

Det är skönt att Sahlin och Östros kommer fram till samma slutsats på DN debatt. Äntligen en vision som lugnar folket och som visar medmänsklighet gentemot det svenska folket och välfärden.