T minus 11: jämställdhet i arbetslivet – inte en självklarhet

Att vara kvinna innebär den potentiella möjligheten att få vånta barn och föda barn och på den vägen bli förälder. Att vara i det tillståndet, som vanligast varar i 9 månader, får en att fundera på saker som samhällsnormer, jämställdhet, beroende av andra och inte minst begränsningar.

För det första så skall det sägas att det är en lycka, en välsignelse och nåd, och inte minst en ynnest att få lov att vara med om att vänta och föda barn. Det är inte alla som får den möjligheten. Det är också en ynnest att få lov att vara mor. Jag själv är det till två fantastiskt fina ungar redan. En resa och en livsomställning som räddat mig många gånger om.

Det som jag skriver om graviditetens baksidor handlar snarare om alla sociala normer och sociala konstruktioner som kommer därtill. Och dem är jag vansinnigt trött på och inte minst förbryllad över. Samtidigt som jag är precis så trött och förbryllad så vill jag ha massor med uppbackning och förståelse för min belägenhet.

Jag kräver att bli behandlad efter mitt tillstånd, men jag kräver i samma andetag att inte bli placerad i ett graviditetsfack i varje sammanhang. Ja, det är komplicerat. Precis som alla andra strukturella sociala utmaningar och konstruktioner som vi brottas med i vårt samhälle. Det enda vi kan vara säkra på är att vita män med fast inkomst kommer klara sig mycket bra och inte behöva fightas med ens hälften av de konstruktioner och normer som drabbar alla andra grupper och framför allt kvinnor.

Här om dagen läste jag om en kvinna som väntade barn och arbetade via ett bemanningsföretag på ett företag. Charlotte, som hon heter, arbetade under en period alldeles för mycket övertid för att orka. Hon meddelade uppdragsgivaren det, chefen alltså, och blev någon dag senare uppsagd. Problemet: hon var gravid. Det gör mig mycket upprörd att läsa om sådant. Hon är i dag arbetslös eftersom inte heller bemanningsföretaget var intresserade av henne längre. Ärendet är anmält till DO som jag hoppas reagerar kraftfullt.

Detta är ett exempel där kvinnans tillstånd, i min mening, givetvis skall tas hänsyn till, men aldrig kosta henne jobbet! Det är inte en sjukdom att vänta barn, men det är ett tillstånd som kräver sitt. Här behöver arbetsgivare visa förståelse och anpassa sig med självklarhet. Samtidigt som man när man jobbar och väntar barn vill vara lika medräknad som om man inte befann sig i sitt tillstånd. Ja ni vet, i allt det där sociala som också händer på en arbetsplats. Man måste också förstå att de flesta faktiskt klarar av att jobba under vanliga rimliga omständigheter, precis som annars.

En annan kvinna, Marissa Meyer, fick ett toppjobb som VD för Yahoo i Silicon Valley USA för ett tag sedan. Hon var också gravid, och var det under rekryteringen. Det meddelades från styrelsen, på frågan om detta varit något som vållat diskussion eller problem när de skulle välja henne. Styrelsen svarade att det hade det verkligen inte. De hade inte tagit in det överhuvudtaget som faktor vid tillsättandet.

Givetvis är det precis så det skall vara. Jag själv har fått två fina jobb emedan jag har väntat barn. Det är alltså både möjligt och tycker jag: självklart att det skall gå! Tänk på det omvända i ett partnerperspektiv. Det skulle vara helt orimligt om inte partnern till den havande kvinnan fick jobb eller bedömdes som kapabel och lika intressant som andra sökande till samma jobb – bara för att hen väntade nedkomst av bebis inom en kort tid. Bara för att det syns utanpå eller påverkar prestationen, marginellt ska sägas, under en kort tid så skall det inte påverka huruvida en person är intressant för ett jobb eller inte.

Den logiken gäller dock inte överallt. Det vet vi. Så jämställd är det inte i arbetsgivarens Sverige. Se bara på exemplet med Charlotte och bemanningsföretaget. Deras själva ide är att finnas för kunden snabbt och effektivt. En havande kvinna blir i det sammanhanget ett problem. Alltså inte jämlik sina systrar och bröder på samma kompetensnivå. Och inte heller önskvärd.

Det mottagandet som toppchefen Marissa möts av är troligtvis inte det vanliga. Hon har också tillräckligt med lön och stöd för att bara vara hemma lite grann med sin nya bebis. Ungefär samma premiss som de allra flesta män och partners som är nyblivna föräldrar agerar under. Alltså inte ett särskilt stort problem för arbetsgivaren.

Men det är inte bara arbetsgivare som gör det svårt för gravida när de söker jobb. Exemplet Lea visar hur en kvinna blev hotad med indragen a-kassa från arbetsförmedlingen då hon ärligt berättat när hon sökt jobb att hon var gravid. Det är ett bevis på att det inte är lätt eller jämställt för havande kvinnor på arbetsmarknaden. Kanske är det sant att det är ovanligt att få jobb som gravid, att man skall vara tacksam om chansen erbjuds och kanske också skämmas lite över den situation som man försätter arbetsgivaren i.

Ibland får jag frågan om jag är tacksam för att jag fått mina jobb trots att jag väntat barn. Jag svarar att jag hoppas jag är skulle varit lika tacksam för mitt jobb även om jag inte varit gravid. Vad jag däremot håller fram är att jag är stolt över att jag har och har haft arbetsgivare som inte sett det som ett problem utan som något som vi hanterar utifrån det temporära tillstånd det är. I det sammanhanget är jag stolt över att tillhöra organisationer som värnar jämställdhet!

About these ads

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s