psykisk ohälsa

Psykisk ohälsa – ja, det är du och jag det

Psykisk ohälsa. Det ligger nära oss alla. Stadsmissionen slår fast att var fjärde ung mår dåligt. SvD visar siffror att var tredje ung kvinna lider av psykisk ohälsa. Det är någon nära dig och mig. Ungefär 5 % av Sveriges befolkning har en depression. 1 av 5 svenskar behandlas någon gång i livet för depression. En av fem. Faktum är att 2009 uppskattades det att mellan 20-40 % av befolkningen lider av någon form av psykisk ohälsa. Och ändå är det något vi talar lågt om. (källa: Psykisk ohälsa – en klassfråga? Rapport från Psykologiguiden.se samt Socialstyrelsen ”psykisk ohälsa bland unga” från 2013)

Dessa siffor; det är du och jag.  Vi är mitt ibland dessa siffor. Som den bredvid eller som den direkt drabbad. Eller som någon med erfarenhet av depression, som närstående till psykisk ohälsa, som den som utreds just nu eller som den som sitter med både tacksamheten och förtvivlan med att fått en diagnos och därmed hjälp. Vi är mitt i dessa siffror på ett växande samhällsproblem. 

Ett samhällsproblem som vi alla någon gång står inför

Psykisk ohälsa är ett reellt samhällsproblem som politiskt måste hanteras. Det är också ett reellt samhällsproblem som vi måste prata mycket om. Överallt! Bryta tabun och lite till mans resa oss upp och tala om det som ligger så många av oss allra närmast hjärtat. Ni vet erfarenheterna om hur det är att vara människa, att leva, att vara glad och ledsen, arg och förtvivlad. Hur det är att vara hjälplös. Hur det är där på botten och vägen tillbaka. Om det blir någon väg tillbaka. Obehandlad psykisk ohälsa är förenad med stor fara för den drabbades liv. Om inte förr så är det ett alarm till samhället att agera.

Jag är givetvis inte oberörd av dessa siffror om utbredningen av psykisk ohälsa. Jag har mycket både psykisk hälsa och ohälsa runt omkring mig. I min absoluta närhet och lite längre bort. Jag har mött det som vän, som syskon, som partner, som chef, som kollega, som föreningsmänniska, som politiskt engagerad, som ungdomsledare, som barn. Man är både van och ovan, och man lär sig hela tiden. Men i livet med det nära inpå så är det en sak som gör en mest ledsen, och det är kopplingen mellan psykisk ohälsa och skam. Tänk vad den där skammen hindrar och skadar! Tänk vad mycket makt som ligger i hur vi pratar och möter frågor om psykisk ohälsa. Du och jag, är inte bara de drabbade, vi är också de som sätter normer. 

Egna erfarenheter delar jag gärna

Min egen livsväg har också kantats av stunder där allt blivit väldigt jobbigt. När jag var 26 hade jag en utmattningsdepression som tog ett år att läka. Jag hade som ensamstående mamma kämpat lite för hårt. Det var många gånger supertufft att vandra vägen tillbaka, men det byggde mig från grunden. Under det året insjuknade min mamma i cancer och dog senare på hösten. Någonstans var min egen sjukdom en tröst för vi fick tid att prata om livet. Perioden gav ömsom en livslång sårbarhet varvat med styrka och kraft för kommande pressande situationer. Retrospekt har det blivit en viktig tid för mig. Fullt med näring och syre när botten hade nåtts. Vägen tillbaka blev vägen till ett nytt jag. Så är det inte sällan med psykisk ohälsa – att det liksom kantas av möjligheter och hopp även om eggen på stigen tillbaka är knivskarp och risken för att trilla tillbaka igen till en början är stor. Den stigen blir sedan vägen som blir bredare och tryggare ju mer tid och hjälp man får med det man har med sig i sin rygga. Tillslut kan det bli din ryggrad och ledstång som byggt dig stark. 

När jag så födde mitt andra barn drabbades jag av förlossningsdepression. Kort och intensiv, men vilken krock med livet! Det var min gamla sorg från förlusten av min mamma som kom tillbaka. Det är inte alls ovanligt. Tvärtom vanligt att man som föderska drabbas av nedstämdhet som är annorlunda än baby-blues om man har en tidigare erfarenhet av kraftig livskris eller depression. En livskris triggar så lätt en annan. Att få ytterligare ett barn ställer allt på ända, och kan betraktas som en livskris, även om den på så oerhört många sätt för med sig gåvor. Hjälpen jag fick av BVC var toppen. De såg och fångade upp mig direkt.

Psykologen som jag träffade ett par gånger var dock en katastrof, men det hela visade sig bli en klargörande hit. Många gånger har jag skrattat åt mötena vi hade – hon, helt oanandes om min bakgrund som påläst om livskriser både som ordförande för Sankt Lukas i Uppsala och som studerande i religionspsykologi, gjorde allt man inte får göra i en psykologkontakt. Men även det hjälpte och förde mig tillbaka på banan igen. 

Jag tror att man, utan att överdriva, kan säga att jag har en känslighet för depression i samband med olika livspåfrestningar. Det är inget jag varken skäms för eller finner någon rationell anledning att dölja. Det är tvärtom bättre att jag pratar om det.

Så vad behöver göras då? Politiskt? 

Svensk sjukvård och kommuner och övrig landstingsverksamhet behöver prioritera psykisk ohälsa och kan göra det bland annat genom följande: 

1. Satsa på tidiga insatser, både i fråga om ålder och i samband med insjuknande. Insatser tidigt kan i stor utsträckning vara korta och mycket effektiva. Det minskar lidande och är väldigt samhällsekonomiskt effektivt eftersom det hindrar långvariga sjukskrivningar och människors möjlighet till att kunna delta i full sysselsättning.

2. Psykisk ohälsa är lika vanligt som tandproblem och borde subventioneras på liknande sätt för att främja folkhälsan och hindra dyra kostnader för obehandlade problem. Inför en psykisk hälsoreform för behandlingar!

3. Unga ska aldrig gå länge med psykisk ohälsa eller vara obehandlade eller felbehandlade. Detta kommer kräva mer resurser till skolkuratorer, psykologer och bättre samverkan mellan socialtjänst, BUP och skola. Det är samhället runt om barnen som aldrig får fallera i de här fallen, och det kommer krävas politiska prioriteringar för det. Satsningar på dessa barn är i sanning en investering för framtiden!

3. Vi behöver vara ett folk i ett samhälle som lever livet så som det levs i verkligheten och inte dölja sådant som är mänskligt. Då tänker jag främst på den psykiska ohälsa som kräver vård, omhändertagande och livslånga program för ett drägligt liv.

Ett välfärdssamhälle som vårt ska sätta de som behöver oss andra främst och vi andra skall stolta bidra till den omsorg som erbjuds. För nästa gång är det du och jag eller någon i vår absoluta närhet som behöver den. Det är helt enkelt dags för varann. Psykisk ohälsa skall inte vara en klassfråga och det skall inte vara varken mörkertal eller skämskudde. Det är helt enkelt bara du som är du och i vårt samhälle är du alltid ok!

Men när frågor om skattesänkningar står mot välfärd så är det allt för ofta den psykiska ohälsan som får betala priset. Det är inte satsningar på förbifarter och jobbskatteavdrag som gör det. Det är min politiska övertygelse och också min framtida kamp att ändra på det. Rösta med mig den 14 september, rösta för en socialdemokratisk regering! 

enade mot rasism

Michael Moore, SD och regeringsfrågan – Sveriges värderingsframtid är i våra händer

Din röst behövs i det här ödesvalet mer än någonsin. Varför? Jo, för om vi inte ser upp, och tillsammans upplyser alla i vår närvaro om vad som händer när SD får stort stöd, så kommer vårt samhälle att fortsätta kallna och hårdna. Detta är mer än någonsin ett val för att stå upp för vilket samhällsklimat och vilken utveckling vi vill se i Sverige. Om du tycker att jämlikhet och människors lika värde är viktigt. Då står du inför uppgiften att berätta om vad som är på väg att hända och den 14 september göra din röst hörd.

Vad händer när SD blir stora?

Peter Esaiasson, professor i statsvetenskap, sa i aftonbladet i juni i år att det finns en risk om vänstersidan inte får egen majoritet i riksdagen att Alliansen plus SD i princip kan blockera Löfven som statsminister. I det ljuset är valet till stor del en fråga om vem man vill ha som statsminister.

Även miljöpartiet analyserar opinionsläget på samma sätt. Så här säger Gustaf Fridolin i en debattartikel i dagens nyheter24:

Låter vi SD tjäna på sina kampanjer mot flyktingar, låter vi dem växa till att bli Sveriges tredje största parti, eller klarar vi att sätta emot. Valet är ditt?

Fridolin har alldeles rätt. Valet är ditt och mitt. För det är en reell risk att SD får så pass stort stöd i valet 14 september att följande kan hända:

- Fortsatt statsminister blir Fredrik Reinfeldt, trots försvagat mandat för M och Alliansen, men med stöd från SD klarar de minoritetsstyre. Vi får en högerpolitik med konstant SD stöd.

- SD blir Sveriges tredje största parti, där S och M blir de som blir större. Det kan komma att ändra debattklimat och frågorna inom svensk politik avsevärt.

- med fortsatt högerstyre kommer klyftorna och arbetslösheten i vårt land inte att minska. Reformutrymmet kommer fortsätta att vara noll för att vi ger till de som har. Med ökade klyftor växer främlingsfientligheten.

Det är du och jag som behövs här. I det här är vi alla valarbetare.

Djupast sätt tror jag att detta är en väg som vi är många som vill undvika. För att göra det krävs att din, eller någon i din närhet, röst inte läggs på SD. För att undvika det så måste vi prata om politik och vad vi vill för Sverige allesammans. Vid ett köksbord, på promenaden, på altanen, i TV-soffan, runt kaffemaskinen, i bilen. Överallt behöver vi föra samtalet. Vad vill vi ha för värderingsgrunder i vårt land? Vilket samhälle vill vi värna? Vill vi ha mera vi och mindre jag?

En röst på Stefan är en röst för antirasism och ett bättre samhällsklimat

Så här säger Socialdemokraterna om antirasism och varför det strukturellt måste bearbetas på politikens alla områden:

Vi socialdemokrater är övertygande om att främlingsfientligheten motarbetas när arbetslösheten pressas tillbaka och vi kan investera i mindre klasser och fler lärare i skolan. Vi socialdemokrater vill se ett land där vi samlas för att utveckla vår demokrati och samhällsmodell. Alla behövs i det arbetet!

Socialdemokraterna menar att det bästa sättet att motarbeta rasism och främlingsfientlighet är att stärka jämlikheten genom att skapa full sysselsättning och utveckla den generella välfärden. (Källa socialdemokraterna.se)

Logiken är så här: Om högerpolitiken får fortsätta att råda i vårt land kommer rasismen sannolikt att öka, precis som den har gjort de senaste åtta åren. Det är tuffare och hårdare idag i vårt samhälle än på mycket mycket länge. Vi behöver återigen ett samhälle som bygger på solidaritet och gemenskap. Inte på att öka klyftor och slita isär samhällsskikt. Vi behöver inte ett nordiskt USA. Vi behöver inte fler steg genom fler skattesänkningar och dränering av vår gemensamma välfärd.

Verkligen? Vill vi bli ett mini-USA? 

Vad vi behöver är ett Sverige som är en internationell inspirationskälla för jämlikhet, solidaritet och frihet. Så som Obamas partivänner ser på oss i många fall. Så som alla de länder där vi arbetar för demokrati ser på oss. Som ett föregångsland att döma utifrån de grundprinciper om generell välfärd som byggt vårt land starkt. Det som vi är kan förlora om ytterligare 4 år läggs till ett minoritetsstyre av Allianspolitik med SD stöd.

Låt oss lämna det nyliberala bakom oss och kämpa tillsammans för minskat stöd till SD och en ny regering med Stefan som statsminister. För det behövs din och dina vänners röst för en socialdemokratisk regering.

Verkligen? Vill ni verkligen bli som oss? Bli som Amerika? (citat Michael Moore 2010)

Låt dig inspireras av TV4:as kända Micheal Moore youtube-klipp om vad vi står inför som land. Han är tydlig med att Sverige är ett föredömligt civiliserat samhälle, men som i utvecklingen mot mer individualism, mer USA-likhet, håller på att förlora det.

Tips också om Rädda barnens ungdomsförbunds kampanj: Antirasism vid köksbordet. Bra material att ta del av för den som vill lära sig mer.

isis barn

De som betalar det högsta priset. Kriget runt Syrien måste ha ett slut.

Det är barnen som betalar priset. Det är alltid så. 

Tänk efter, när du var liten och när du växte upp. Vad har du inte betalat då? Vissa av oss mycket litet. Andra av oss enormt. Men alltid har vi fått betala utifrån det liv vi fått och det vi blivit lärda. När vi är vuxna tar vi konsekvensen av detta för allt det vi fått betala gör sig hört när vi själva levererar till dem som kommer efter oss. Man är alltid en länk i en evig social kedja. 

Barnen i krig betalar enormt. Fruktansvärt mycket. De kan betala i förlusten av sina nära. I att bli föräldralösa och urfattiga. Bli utnyttjade som krigsoffer. Som en bricka i terrorismens spår. 

I agenda 17 augusti 2014 visas två reportage från Syrienkriget och det som händer i kölvattnet. Hur ISIS rekryterar unga föräldrar som sätter sina små barn i krigsskola. Man hör 10 åringar prata om lusten att döda. Man chockas över bilder av nackskott vid flodbanken. Den bödeln kanske är någons far. Definitivt någons barn. 

Det är alltid barnen som betalar priset. Det är alltid så. Det är också barnen som är framtiden. Vilken framtid går vi då till mötes med krig och terrorstater som dessa? Nä, låt dem komma till oss och låt oss i Sverige bli mönsterland med att ta hand om alla dessa små och ge dem framtidstro och hopp. I längden en bättre värld för oss alla. Deras offer kanske kan mildras på det sättet. Vad kräver det av oss? Mindre jag och mer vi. Och en regeringsmakt utan SD. 

I kväll sörjer jag alla barn som offras på krigets altare. Stilla lovar jag kamp för deras rätt till framtid och hopp. 

Tre saker som bygger det anständiga samhället

Det finns tre saker som anstår det samhälle som värnar människors lika värde. Det anständiga samhället. I det samhället där vi:et är viktigare än jag:et. För jag:et behöver vi:et.

 Lika möjlighet till ett liv med framtidstro

Det första är att alla skall ges samma möjlighet till en barndom och uppväxt som ger samma förutsättningar vad gäller utbildning, vård och omsorg och grundläggande uppväxtvillkor.

Att bidra efter förmåga

Det andra är att alla skall bidra till samhället efter den förmåga man har i en given tid. Det betyder att de som är friska och mogna nog att arbeta och tjäna pengar också gör de för dem som inte är friska eller mogna nog. Det betyder att pension är uppskjuten lön och skatt på förvärv och inkomst är dels ett sätt att dela på det överflöd som inte är givet för alla och dels ett sätt att ge tillbaka till det samhälle som gett oss så mycket när vi växte upp.

Ta hand om den andre

Det tredje är att vi tar hand om dem som inte själva kan göra det. Oavsett ålder, oavsett åkomma, oavsett tragedi. Det betyder att det är ett samhälle som investerar i sina medborgare och som sätter både ära och heder i att inte ställa någon utanför. Jag tror också att det är ett samhälle som verkligen prioriterar medmänsklighet. Som i varje samhällelig och statlig institution möter den andre med respekt och ovillkorad jämlikhet. Blind för kön och hudfärg.

Man måste sätta vi:et före jaget

Det är grunden för ett anständigt samhälle att du liksom jag utgår och värnar människors lika värde. I alla stunder – i vänskap, i familjen, i arbetslivet, på gatan, i affären, i trafiken, när du dömer, när du älskar, när du återvinner, när du skäms eller skäller, när du fostrar och när du leker. Logiken är att man måste sätta vi:et före jag:et.  

I det läge vi har i dag, i det samhälle som vi lever i just nu, behöver vi kämpar för värderingar som inte längre är givna. Det är i det sammanhang som det är en självklarhet att vara feminist för att få bukt med den förkastliga könsmaktsordning som härjar. Likaså en självklarhet att kämpa för antirasism. För vi har mycket smygrasism bland oss. Du vet allt det som inte sätter lika mellan män och kvinnor, lika mellan hudfärger, lika mellan åldrar och social status. Det som inte anstår det anständiga samhället. Och du…. det är dit vi är på väg om vi inte gör något . Nu. 

Den 14 september kan vi ändra den här utvecklingen genom att rösta för en röd regering. Det är min övertygelse att vi behöver Stefan Löfvén för att återigen skapa ett samhällssystem som värnar det anständiga samhället. Så rösta för Stefan som statsminister. Rösta för mer vi och mindre ego. Rösta för feminism, likvärdighet och gemenskap. Rösta för ett starkt, tryggt och stolt Sverige!

Välfärden är hotad. Den etiska medvetenheten behöver återupprättas

callenberg:

Det enda jag vill ändra i det här blogginlägget är att Alliansregeringen inte behöver göra jobbet. Lämna över klubban till de röd-gröna istället så lovar jag att Sverige i sinom tid kommer vara på rätt etiska köl igen.

Originally posted on Louise Callenbergs blogg:

bild-825Alliansregeringen behöver se till att skapa ett humanare Sverige. Vi behöver ett samhälle vars attityd bär upp välfärdstanken. Den svenska välfärden kom till i en tid då människor ansågs vara olika, där rika utnyttjade den fattige och där de som redan hade tog för sig på den mindre resursstarka människans bekostnad. Det var också en tid då tillgången till gemensamma samhällsresurser på lika villkor var ytterst begränsad. I detta sammanhang växte den svenska välfärden upp. Den byggde på en klar etisk medvetenhet om att vi behöver varandra, där vi arbetar för varandra och där de som har lite mer ger till dem som har mindre.  Vi behöver återuppbygga ett humant Sverige. Vi behöver återupprätta människovärdet. En artikel på Broderskap skriver Jonas Magnusson, ordförande broderskapsgruppen Jönköping, i sin kritik mot alliansregeringen men också som ett inlägg om broderskaps etiska grundhållning.

Den kristendom vi vill stå för har sin utgångspunkt…

Visa källa 367 fler ord

Sommarjobb – är det en självklarhet?

Nej, det är inte en självklarhet. Inget är det i ett samhälle. Allt som ges oss med möjligheter, rättigheter och skyldigheter är oss givna för att vi som demokrati har bestämt så. Det finns inget självklart i ett samhälle. Det är därför vi har politiker och därför det finns politik. ”Politik är att vilja” sa Olof Palme en gång, och visst summerar det precis vad det handlar om. Om vi vill att alla unga skall ha möjlighet till att sommarjobba, för att vi VET att tidiga referenser och erfarenheter är det som ger dem chansen att komma in på arbetsmarknaden senare i livet, då ska vi ha det. Så en politisk självklarhet är det för socialdemokratin. 

Det är oändligt mycket bättre för samhället om de unga är i arbete än om de depraveras på stan. Det är långt ifrån alla unga som har en fantastisk sommarmiljö att driva runt i. Och även de som har det, längtar efter självständighet och en egen kassa. För samhället är det lysande eftersom meningsfullhet är bästa motmedlet mot risk för depression och håglöshet. Håglösheten kommer som ett brev på posten hos den som känner sig obrukad, oviktig och som en belastning. Ofriheten av att inte kunna drömma om en annan framtid. Det skapar ingen lycka i ett samhälle och det skapar definitivt inte framtidshopp och tillväxt. 

Förutom samhällets nytta med unga i jobb så skänker erfarenheten av att kunna ha ett jobb en känsla av självständighet och förhoppningsvis en skön boost för självkänslan. Unga med självkänsla presterar bättre i skolan. Unga som presterar bättre i skolan – det är bra för alla i samhället. 

Därför är lösningen sommarjobbsgaranti så smart. Det är en politik med mycket vilja och mycket samhällskraft. Den investeringen kommer betala tillbaka sig många gånger om för ett smart samhälle som förstår vikten av att tidigt satsa på sina unga. Ett varmt socialdemokratiskt samhälle. 

Läs SSU:s sommarjobbsundersökning så får du mer fakta om sommarjobb för unga och svart på vitt att det finns mycket kvar att göra för ett varmare Sverige. Rapporten visar bland annat att endast en av fem kommuner uppger att de kan erbjuda alla sökande ungdomar sommarjobb eller feriepraktik. SSU är kritiska över den politiska passiviteten i frågan och föreslår själva en sommarjobbsgaranti. Sommarjobb borde för vårt samhälle vara en politisk självklarhet. För Sverige kan bättre.

En kopp kaffe, lite nät och podio – dags för valarbete

Ett kraftigt och snabbt byte av miljö. Nyss på ett spegelblankt vatten puttrandes medan solen gassade med min älskades arm om mina axlar. Ett barn sov. Ett annat lekte med min telefon. Benen dinglandes ner utefter sargen på båten. Gummit i relingen brände. Hettan lät varje vattendroppe från havet som nådde fötterna snabbt dunsta bort. Nu i en svalt tempererad källare med en het kopp kaffe, apparaterna inpluggade och nätet uppkopplat. Dags att börja jobba och säga farväl till semester. 

Ett annat år skulle det vara mer än olidligt och kanske till och med förbjudet. Men för valarbetare som jag finns det motiv. Motiverande scenarior. En statsminister vid namn Löfvén och ett valresultat i hela landet som får det att sjunga i det socialdemokratiska, gröna och feministiska hjärtat. Jag vill så förtvivlat få ordning på det här landet att det motiverar mig även när det nästan är kriminellt att lämna sin underbara familj på en segelbåt.

Så nu är jag uppkopplad och redo för Podios notiser och uppgifter. Dags för kanslichefen att mönstra på.

sorg i Gaza

Det räcker nu. Kriget och konflikten måste få ett slut.

Dagar som dessa är det svårt att inte skriva om det som sker i Mellanösten. Denna mittpunkt för konflikt, hat, våld och död sedan så många tusen år. En gång fanns det en profet i den här mittpunkten som försökte predika ett kärleksbudskap i stil med: vänd andra kinden till, älska din fiende och märk inte flisan i din nästas öga när du inte ser bjälken i din egen. I hans samtid var landet ockuperat av Rom och folket var delat i grupper som skydde varandra. 

Mest av allt pekade profeten på att Guds rike kunde vara möjlig på jorden. Det var då en metafor över att frid, fred och ett solidariskt liv var möjligt, här och nu, om man bara lade ner vapen och tanken på att min nästa var olik mig och av annat värde. Denna uppmaning känns som vanligt lika aktuell då som nu. 

Det är så oändligt tragiskt att män och kvinnor med makt inte förstår sig på sin kraft till död och förstörelse och sin kraft till motsatsen: liv och försoning. Det är så oändligt plågsamt att lida med det lidande som fåras i en moders ansikte när hennes 10åring trasats sönder av raketer. En 10 åring som dagen innan fångats lekande på en strand med sina kamrater där bödeln, ett krigsskepp, sveper längs kustlinjen som en mordisk haj. Det är olidligt att tänka på att detta bara är ett exempel av många där barn hänsynslöst rycks bort från hopp och liv. 

Det är så oändligt gripande att krigets offer, de som härjas av minnena och förlusterna, är så långt ifrån de som fattar besluten om eld och om eld upphör. 

Krigets liturgi är svår att styra med regler för vad som är rätt och fel att göra i strid, även om man försöker, vilket man självklart ska. Men nu längtar vi efter att en värld ställer sig upp med enad röst och skriker, ja vrålar, NU RÄCKER DET! Som man gör när små barn försöker förgöra varandra över en petitess. Som man bör göra när barn blir män som blir med makt och som blint förgör varann. Inte över en petitess, för det är inte människoliv. Utan för att de inte förmått ha lärt sig att våld föder våld. För att de är barn av våld. Ett misslyckande som hela världen bär.

Så – sluta med våld och sluta med ockupationen. Sluta härska och börja betala tillbaka den skuld som år av ockupation innebär. Och börja visa vad medmänsklighet är. 

Detta har hänt: läs aftonbladet dag för dag fram till 17/7. 

Skriv under för att bombningarna ska upphöra!

sorg i Gaza

Ett utropstecken, en månskärva

Så här kan det vara. Ibland går luften ur. Ofta efter en intensiv period av intagande av folk. Relationsknytet. Maximalt balanserande.

Livet blir märkligt närvarande – extremt påtagligt och samtidigt på något sätt diffust frånvarande. Tiden har stannat. Det är testton i öronen och jag blir ett utropstecken. ! Ett tecken, en gräns, en skiljemarkering.

Något skriker och det är inte min röst. Det är min argsinta själ som vill något mer. Alltid så. Upprörd och rasande. Och liten och osedd? Snarare ovärt olyssnad.

Ofta tänker jag i mitt tillstånd av utropstecken att det är märkligt hur lite folk i allmänhet förstår om människan och hennes drivkrafter och behov. Det är en del av mig och upplevelsen i att vara jag. Stark, inkännande och ibland gränslöst intagande av andra. Nu förtiden till en gräns.

Just nu läser jag boken ”drunkna inte i dina känslor” som beskriver livet som högkänslig. Ett liv som stark-skör. Som inkännande, strategisk, empatisk och sårbar med behov av pauser. Hög kapacitet men med risk för att inte ta den plats man både kan och borde. Det är då min själ skriker.

Det är bra att läsa böcker. Skönt att känna igen sig i några beskrivningar. Skratta så där ni vet – ja precis! Skönt att läsa om hur andra kan vara som inte är som självet man känner. Skönt att lägga fler förståelsehorisonter i perspektivens kartotek. Jag är en samlare på människotyper.

Kanske är du också det. Här har du en skärva av mig. En blänkande månskärva. Ett spår mot mitt inte liv.