Alla inlägg av callenberg

Bloggen som gör en Callenbergare...
gula rosor

Om OM fanns – till minne av dig mamma som var här en stund idag

OM hon hade varit här just nu hade hon tagit den nybadade två-åriga Ruben i sin famn och satt honom hos sig i soffan. Strukit sina starka och lite grova händer med hårda guldringar mjukt över låren. Viskat i hans öra att han är mormors prins och snusat honom i nacken. Hon hade strax tagit på honom pjamas och gått för att göra i ordning en minibricka med mjölk och en smörgås. En hembakad fralla. Lite torr och kompakt, men matig. Med ost och prickig korv och rikligt med smör.

OM hon hade varit här hade hon under dagen tagit en långpromenad med mig och barnen och sedan stannat kvar i trädgården och hjälpt mig ställa om från sommar till vinter. Hon hade rensat rabatterna och pallkragarna, vänt jord och gjort det gott för rosorna i rabatten. Under tiden hade jag varit nära och kanske bundit upp hallonbuskarna och krattat löv. Vi hade pratat i ett. Om relationer och om vänskap. Om att vara stark och superkapabel – men med en längtan om att få vara liten ibland. Om vikten av att släppa mannen in på livet. Ja, hon ville alltid prata om det. Försökte få mig att vara mindre självständig. Eller egentligen mindre själv och mera i beroende. Hon ville nog säga att det var vad hon själv alltid kämpade med och till slut gav upp. Och med det kom värmen, sårbarheten och vänskapen.

OM hon och jag hade grejat i trädgården hela eftermiddagen så hade vi också fikat och haft en skön paus vid tretiden. Vi hade njutit av kaffe i mugg. Hon hade druckigt det svart. Jag hade haft lite mjölk i. En smörgås med ost och apelsinmarmelad hade slunkigt ner. Ebba hade då varit med och vi hade pratat om livet, om skolan och om kompisar. Hon hade älskat att vara med sin mormor. Delat allt och kommit nära. Garanterat hade vi både skrattat och gråtit. Det gjorde man alltid med mamma. Sorgen och glädjen. De vandrade i harmoni tillsammans med henne. Befruktade varandra och skapade den där nerven och utvecklingen som man alltid kände efter en söndag med henne.

OM hon hade stannat över natten hade vi lagat mat tillsammans och stått och surrat i köket. Ett glas vin till tillredningen och stämningen hade varit tät runt köksön. Vi hade hackat, fejat, diskuterat och pratat. Vi hade pratat om skolan och vart vi var på väg med den. Vi hade pratat om barn med särskilda behov, om samarbeten med kollegor och fått någon idé om en resa som man önskar att man hade tid att göra. Sedan hade vi ätit. Gott. Mycket grönt och härlig fisk. Absolut en förrätt och var det sås till maten hade den ätits i drivor. Hon hade åtminstone uppmanat till det. Jag hade känt det som om det var mamma som var bossen här. Och jag hade gillat det. Vid den här åldern och med alla dessa barn och arbetade timmar i veckorna hade jag njutit av att mamma kom hit och bossade.

Sent hade vi rest oss från matbordet och diskat hjälpligt. Hon hade sagt att hon tar resten imorgon. Och jag hade vetat att hon hade gått upp med barnen tidigt. Hon älskade det – att gå upp först med barnen och göra frukost. Tror hon tyckte om att dricka en första kopp kaffe själv och få njuta av de små. Utan att jag konkurrerade som mammor gör om uppmärksamheten.

- God natt, mamma, hade jag sagt. – Tack för en fantastiskt härlig dag, för att du är här och för att du finns. Älskar dig! Hon hade svarat: – God natt min docka. Ses imorgon. Och så hade hon tagit av sig glasögonen och vänt sig om på sidan och somnat.

Tänk om OM ändå hade funnits. Det är nio år sedan idag hon lämnade oss.

IMG_2786

Makt kräver sitt samspel, på alla nivåer

Att dela med sig, och samarbeta. Det är en dygd. Att förstå att man har makt, redan som ett litet barn, det är något för oss vuxna att inse och kanske värt för dem att ana. Anar man sin makt och sitt inflytande så finns det en chans för ansvarstagande om vår gemensamma framtid och åt vilket håll våra värderingar går.

Även en liten person, som ett barn, har inflytande. Om inte en formell makt, så är det ett stort inflytande, eftersom de är de minsta. Det hindrar makten från att korrumperas. Det fungerar som en nödvändig regulator. Deras liv och behov styr i någon mening det utrymme och de anspråk som den med mycket makt kan tänkas ta sig. Men det förutsätter att man som person med inflytande ser sitt ansvar för också den minsta.

I det politiska livet är ju det där med makt själva huvudsaken. Men även där är det viktigt att förstå och läsa av vem som har mycket och vem som har lite makt. Men också frågan om mycket och lite inflytande. Det är inte givet att det är samma personer, även om det ofta är så. Det är också intressant att fundera över dem som är påverkar utveckling av värderingar och åt vilket håll en verksamhet går åt. De som dem med makt har hand om: de anställda tjänstemännen i maktens korridorer. De är utan mycket formell makt, men styr ändå en hel del med sina behov, insikter, kunskaper och viljor.

Som kanslichef refkelterar jag över det ofta. Inte minst vid rekrytering och introduktion av nya medarbetare. En kultur förändras i takt med de människor som befolkar den. Men jag ser också mitt stora inflytande över ett värderingsklimat som den som har den stora makten över vad som är ok och inte på arbetsplatsen. En makt som kräver insikt för att kunna både bromsas, utvecklas, användas och maximeras. En makt som kräver sitt samspel och ansvarstagande.

Som förälder är det på samma vis men med en viktig skillnad. I hemmet är de med inflytande små och deras makt begränsad och ansvaret är fullständigt mitt. Det är det sista som är den stora skillnaden. På en arbetsplats är det formella ansvaret alltid mest arbetsgivaren, men medarbetaren har också ett stort ansvar. Eftersom vi alla är individer och vuxna så åligger ansvar att föra och följa, vakta utvecklingen och bidra för att upprätthålla och utveckla, förändra och implementera värderingar och kultur.

Troligtvis är det synen på makt som nu engagerar våra politiska ledare. Det spelar roll hur man ser på saken, för samarbete och för utvecklingen. En av de viktigaste insikterna är att se den roll man har och vilket inflytande och ansvar som kommer med den.

Boktips: Läs Elaine Ekswärds bok om vardagsmakt. Den ger tio vardagsstrategier om att skaffa sig och behålla makt. Men kanske mest ger den en insikt om vad makt är.

20140912-122957-44997166.jpg

Låt det ta den tid det tar. Om frågan som får lite utrymme i debatten men som berör så många av oss.

Valet 2014 handlar inte bara om jobb och skola. Det handlar också om människosynen hos dem som leder och styr politiken.  Det handlar om deras tankar och ideologi om det stöd som behövs i ett samhälle. Vi står inför ett vägskäl också om detta. Var fjärde ung mår psykiskt dåligt i dagens Sverige. Om detta handlar debatten väldigt lite om, trots att det är många som någon gång i livet, eller hela livet, lever nära frågan om psykisk hälsa och livskvalitet. Som lever nära samhällets välfärd.

Låt mig berätta om hur det kan vara. En berättelse om ett jag som kom tillbaka och om en vän som fortfarande kämpar. Det blir personligt. Men politik är personligt.


Sommaren 2004 var den bästa sommaren. Jag träffade min livskamrat, jag arbetade med ungdomar, pratade existens, tro och mening hela dagarna och jag fick bo med fantastiska människor i ett hus på landet. Jag var som hemma på konfirmationslägret i Malingsbo.

Sommaren 2004 träffade jag också en ung kvinna som kom att bli en väldigt nära vän. Det är 10 år sedan vi kom nära varandra. Den närheten har burit genom året. Den sommaren skulle hon göra sista året på gymnasiet, var tyst och tillbakadragen och med ärr på armarna. Hon var så tunn att revbenen spelade under fingrarna när man strök henne över ryggen. Den sommaren möttes våra liv och vi började följa varandra. Den sommaren började vi prata om hur illa hon mådde, om anorexian som åt hennes liv och ångesten som dämpades med skär.

Sommaren 2004 var också sista sommaren med mina gamla tankar om mig själv, om vad som var viktigt, om att leva med nerv och fart, om att leva som om dagarna vore de sista. I slutet av den sommaren gick jag igenom väggen och mötte ett annat jag på andra sidan.

Hösten 2004 var kristallklar. Fullständigt tom på energi och tankar till en början. En kropp som var så kraftlös att den inte gick att röra. Den var stum. Den var spänd. Den var så oändligt trött. 26 år gammal och livrädd för att jag aldrig mer skulle komma tillbaka till allt det jag älskat av mitt liv och mig själv. Delvis dog en del av det, men allt det jag egentligen älskat med livet kom tillbaka och mer därtill.

Det som försvann var förmågan att bli hög på mina egna prestationer. Det går inte längre och tack gode Gud för det. Det är ett gift som förvrider varje sund tanke om livets gränser. Att leva med en piska vinande över huvudet, en vipp som du själv så skickligt för över dig och snärtar igång då du signar ner. – Kom igen, lite mer och lite till klarar du! – Kom igen, det är inte dags att vila, det är inte dags att stanna, det är inte dags att känna efter…. Ja där någonstans var jag. En självplågande adrenalinberoende ung människa i sina bästa år. Med en liten sexåring som med stora ögon följde sin största förebild och ankare från toppen till botten. Eller kanske var det precis tvärt om.

Under den hösten skrev jag kilometrar av ord blandat med timmar av behandling med allt från den klokaste av kvinnliga läkare, Ulla-sjukgymnast som var ryggraden, en humorbefriad KBT-terapeut och Hans med den närvarande blicken, min andliga vägledare. Jag grävde djupt i mitt inre i min nya verklighet. Allt var naket och nära. Det gjorde ont, men det gick. Jag var så oändligt närvarande. Det fanns ju ingen kraft att fly. Mitt jag var som en lök. Varje insikt skalade bort ett lager av skydd. Min perception av verkligheten var obeslöjad och skarp, de stunder jag vågade och orkade se. Å denna mörka ljusa värld. Denna grå verklighet som är vår. Färgen döljs här, men den finns i detaljerna. Den som man kommer åt när man stannat, smakat och sett. Här, där allt är på riktigt.

Jag kom tillbaka, mina steg var stadiga. 9 månader efter kollapsen stod jag åter på sommarängen i Dalarna, med vännerna i huset och jag åt långsamt av livet. Men var ett helt annan jag.

Min vän var också där. Hennes år hade följt mig. Några av mina ord på papper var till henne. Vi hade brevväxlat och funnits för varandra. Men hennes nio månader var bara början på tio år. Hon kämpar fortfarande med att finna sin färg och väg. Genom dessa år har hon som ingen annan klarat en lång tuff medicinutbildning, gått igenom stålbad av behandlingar, levt genom ångest och mörker. Fått eftertraktade doktorandtjänster och mitt där i framgången varit tom. Hennes väg har ingen genväg.

Hennes väg är genom svåra stunder, med mörkaste mörker. Och där ska hon inte vara ensam. Hennes tillfrisknad tar tid och behöver ibland börja om från början. Hennes liv är ett liv tillsammans med andra för att klara det. Ett stöd som är det som vi har i vår välfärd som aldrig får tummas på, som bara ska vara där. Många av oss behöver det. En lejdare att följa livet igenom. Utan det inget övrigt bidrag till världen. Den lejdaren. En livslinje.

Så tänk dig för innan du röstar för ett samhälle där de som behöver det mest riskerar utförsäkring och tvångsprövning mot en arbetsmarknad när de i själva verket hela tiden gjort allt för att bidra och medverka till vårt gemensamma. Men där deras konstitution inte varit så att den passar 942 dagars sjukdagar. Tänk på det när du röstar att det spelar roll hur man ser och tänker om människors drivkrafter. En moderat tror på morötter och piskor om jobb. En socialdemokrat på omtanke och en hjälpande hand livet igenom. En socialdemokrat vet att alla vill bidra, men att några behöver stöd för att kunna göra det, även det minsta och kanske största bidraget som är att vara vid liv.


Socialdemokraterna har politik för en ambitionshöjning för psykisk hälsa. Det är bra. Tillsammans med kraftfulla tidiga insatser i skola och barnomsorg kan vi ändra den situation som är idag: att var fjärde ung mår dåligt. Att var tredje ung kvinna gör det samma.

Socialdemokraterna vill:

  • upprätta en långsiktig nationell handlingsplan för en ambitionshöjning av psykiatrin
  • genomföra en översyn görs av antalet vårdplatser, skapa fler mellanvårdsformer och öka resurserna till forskning och kompetensutveckling
  • systematiskt bygga upp kompetensen om psykisk ohälsa i primärvården. Många som lider av psykisk ohälsa skulle kunna få hjälp om primärvården hade kompetens och resurser att behandla mindre svåra depressioner, ångesttillstånd, ätstörningar o dylikt
  • att det ska finnas samverkansmodeller i varje kommun för barn och ungdomar med problem (samverkan skola, socialtjänst, barn- och ungdomspsykiatri, ungdomsmottagning). Lösningarna kan anpassas efter lokala förhållanden och se olika ut
  • ge snabbare och enklare stöd till psykiskt sjuka, bättre tillvarata brukarnas erfarenheter och ge bättre individuellt stöd så att psykiskt sjuka kan delta i arbetslivet
  • ordna fler jobb till personer med psykiska funktionshinder.
ökadutslagning Berglin

Ökad långtidsjukskrivning och ”utanförskap” i Alliansens Sverige

Nu är det fler sjuka än vad de var 1998. Antalet sjuka har ändrats i statistiken under alliansens regeringstid, 2006-2014. En stor orsak är den förändring av sjukförsäkringssystemet som genomfördes 2008 tillsammans med den inlåsningseffekt som Fas 3 har haft på sjukstatistiken.

I juni var 31.898 noterade sjuka. Det är till och med fler än 1998. Och fler och fler utförsäkras. Mer parten är kvinnor.

utförsäkrade21

Fas 3 påverkar också sjukskrivningssiffrorna så att de förflyttas när deras sjukdagar med ersättning är slut till en sysselsättningsperiod på 3 månader innan de som är för sjuka för att kunna jobba flyttas tillbaka igen med nya dagar. Vissa har hunnit lämna och komma tillbaka 3 gånger under den period som gått. Det är dessa som kanske annars förtidspensionerades, som Alliansen skrutit om försvunnit. Självklart har de inte försvunnit. De bara flyttas runt och prövas, mot arbetsmarknaden så klart, men också hårt psykiskt och fysiskt.

Detta är inte en arbetslinje, som moderaterna vill framhålla. – Det är en utförsäkringslinje, säger Tomas Eneroth, Socialdemokraternas talesperson i socialaförsäkringsfrågor i SVT i nyhets artikeln ”Allt fler långtidssjukskrivna” . Tomas har något på kornet. Utförsäkring är något som inte existerade innan moderaterna tillträdde. Det är ett nytt fenomen i det svenska samhället. Ett fenomen som kommit ur myllan som kallades utanförskap.

För ni minns väl när begreppet kom? Det var det som på många sätt flyttade Reinfeldt in i Rosenbad. Det var på den tiden då 6 % arbetslöshet var massarbetslöshet och då de som var för sjuka för arbetsmarknaden var lata bidragsparasiter. Det var då alla som redan hade lön skulle få mer, för att skapa en morot hos de lata och sjuka, så att de blev pigga och friska nog för att själva ta sig ur sitt utanförskap.

Ja, jag hör det själv. Jag låter raljant. Men det är så olidligt svårt att ta argumentationen från utanförskap till arbetslinje på allvar. Det var det redan då när det begav sig 2006. Man riktigt kände hur något höll på att förändras i vår norm och att det var en Schlingmansk trollform. Den känslan har blivit verklighet och mitt raljerande speglar det. Men fakta kvarstår, de långtidssjuka, i det sk utanförskapet, har ökat.

I mitt blogginlägg från 30/8 2014 ”Det är inte rimligt att sjuka och utförsäkrade skall gå genom stålbad – gång, på gång, på gång.”  resonerar jag mer om detta och tittar på de 86 000 människor som har utförsäkrats under alliansens regeringstid. Det är lika många som en hel befolkning i en mindre stad. Och många har blivit sjukare av behandlingen och inte friskare. Utförsäkringslinjen är en sjuklinje.

Bild 2014-09-10 kl. 08.55 #4

Mitt manifest för sista dagarna

En sipp på en tall latte extra shot och raska steg till biljettautomaten. Sedan de bekanta sista raska stegen längs med det milslånga tåget, SJ:s guldkalv, pendeln mot Uppsala. Det är dags för de sista skälvande kampanjdagarna och jag beger mig till Uppland för att bidra med allt det jag kan.

Hemma lämnar jag två prinsar. En i vackert blått hårspänne som snart så snart knäcker koden för språket. Denna juvel som går upp 0511 och tycker det är toppen att vara med sin trötta valmamma då. En annan som plötsligt på riktigt är ett barn, och inget småbarn, och som vet att mamma ska jobba några dagar för det är viktigt att Stefan blir statsminister. För hans mamma jobbar med sånt. Sätta upp affischer och bestämma över saker. – Du är så klok Hugo, säger jag. Han svarar – jag är den smartaste jag känner.

Denna valmamma lämnar faktiskt gärna, även om mammahjärtat alltid snurper, dessa prinsar själva med papps, pudel och syrra för att göra de sista skälvande dagarna. För jag tror så mycket på att Sverige behöver en ny regering, en annan riktning och ett varmare samhälle. Jag är så less och led på girigheten och egoismen som kommer i Alliansens kölvatten och hela mentaliteten att man är sig själv närmast. Jag vill inte leva i ett sådant samhälle där majoriteten tänker så. Jag vill ha något annat.

Ett samhälle där ungarna får vara med sina lärare och uppleva skolmiljöer, på alla håll i samhället, särskilt där det är socialt tufft, som är i världsklass. Där de sedan möter framtiden med framtidstro och kompetens för att studera och jobba och leva ett liv fullt av möjligheter. Ett samhälle som tar hand om alla dem som inte klarar detta, trots goda förutsättningar och hjälp. De som faller emellan som är vårt ansvar. Ett samhälle som likt en varm förälder ömmar för de minsta och ger till var och en efter behov. Inte efter piska och morot, utan efter behov. Som ser människan som kämpar. Som går brevid.

Ett samhälle som älskar entreprenörskap, innovationer och framsteg. Som vill vara ett land i världsklass också här. För det blir man med en skola i samma liga. Där forskningen är FRI och inte hunsad av konstiga kvalitetsparametrar och begränsningar. Som tjänar sitt land. Och i den floran växer klimatansvaret fram och ny teknik tar oss vidare från brunkolsträsk och beroendet av fossila bränslen och över konsumtion. Ett samhälle som älskar tjänstesektorn och som förmår ställa om och ställa krav.

Ett samhälle som lever efter att nu är ingen längre jude eller grek, kvinna eller man. Alla är vi ett och samma. Ja, just det är hämtat från en kristen kontext och då ropat ut i ett sammanhang där segregationen var total och Aristoteles syn på kvinnan som ett husdjur och slaven som en egendom hade ätit sig in i själen på folk. Sedan dess har kvinnor förenat sig och kämpat för kärleksbudskap och likabehandling. En kamp som behöver sitt slut. För du vet väl om att feminismens mål är jämställdhet. Det kan vi nå tillsammans. Men då behövs både man och kvinna, jude och grek.

Knivsta nu. Tittar ut i dimman och hoppas att budskapet går fram över våra böljande svenska kullar och skogar. Visste du att Sverige till ytan täcks av skog, sjöar och mark till 95 %? Staden är så liten. Och infrastrukturen behövs så väl. Tänk allt vi kan göra med skogsindustrin! Kan bli bra med mr lövin Löfven.

Nu tok kör vi valrörelse några dagar till. Sedan pustar vi ut och förhoppningsvis går ett varmare Sverige till mötes. Ett Sverige som kan så mycket bättre.

Med Wallströmsk sfär förändras Sverige. Om bildning och om ledarskap som gör oss mycket bättre.

Detta behöver vi förstå: 

Den rasism och de rasistiska strukturerna som finns i Sverige ska bekämpas. Samhället måste bli starkt så att rasism som föds av utslagning och utanförskap aldrig får en chans att gro. Därför måste klyftor bekämpas och Sverige hållas samman.

Bengt Ohlsson biografi ”Margot” om Margot Wallström är en läsvärd bok. Den lästes i somras och många sköna tankar florerade. En del på temat; wow, en del annat på temat; hmm…. intressant, och även ”tänk om man ändå fick jobba med Margot. Lyllos Mattias!”. Ja, Mattias är ju en väns vän, så det var inte svårt att visualisera hur det var där i rummet och i sfären runt Margot. Han, Mattias, är härlig, smart och proffsig och deras samspel verkar vara likadant.

För det är och blir nog en sfär, för Margot har en air. Man, män som kvinnor, dras in i hennes mjuka pondus och vänliga auktoritet och vill liksom följa. Så tror jag det är. Det kännetecknar på något sätt ett ledarskap som behövs nu i vår tid. Det är över för bufflighet, neuroser och karismatiska superstars som i och för sig är briljanta på scen, men som leder med en hand som både kan bita och nonchalera. Lätt att tänka att det är en man, men givetvis finns det gott om kvinnliga dito.

Häromdagen lovade Margot bildning om rasism för att arbeta strukturerat och med kunskap med antirasism i Sverige. Ett lovvärt och viktigt arbete som liknar satsningar som bokläsning som satte fart på ungarnas möjlighet till klassresa och skolning. Bildning är en maktfaktor som man kanske inte alltid tänker på, men som man vet är det som lägger grunden för våra normer och styrande värderingar på djupet.

En folkbildande insats är kraftfull när den blir stor och genomsyrande, som ligger i begreppets natur: folkbildning. Projektet ”Detta bör vi förstår” är en sådan satsning som Socialdemokraterna kommer genomföra om (och när) de får makten.

 

I ett samhälle där varje individ känner trygghet, delaktighet och har makten att påverka sitt eget liv, är sannolikheten större att det utvecklas en ömsesidig respekt människor emellan och en känsla av gemenskap som kan motverka konflikter och rasism. Därför måste all form av diskriminering och segregering motverkas. Den tilltagande segregationen i skolan är ett exempel på en kontraproduktiv utveckling för arbetet för social sammanhållning.

Margot Wallström, är Socialdemokrat och snart minister i Sverige. Jag kan inte annat än känna hoppfullhet om en ny ledarskapstid ser dagens ljus. Tillsammans med Löfven, vars ledarstil porträtteras väl av Kielos, blir det kraftfullt och tryggt. Vi är många som drömmer om ett medmänskligare Sverige och med dessa vid rodret, med deras egen lyskraft och egenskaper, så blir det möjligt. Ledarskap smittar och påverkar.

Jag påverkas gärna av Margot och tackar för att folkbildning är på agendan för ett varmare och bättre Sverige. För Sverige kan bättre.

DÄRFÖR ÄR JAG EN DEMOKRATISK SOCIALIST.

callenberg:

Wisti striver en av sina starkaste inlägg, om vad vårt samhälle är byggt av, om de band vi skurit av och om de nya som måste knytas igen.

Originally posted on WISTI:

Det sägs att kooperationen startade med att människor som fick arbeta hårt för sina pengar inte längre accepterade att köpa rutten fisk till överpris. De gick ihop, samlade ihop sparade pengar och utsåg en grupp som skulle åka till Göteborg och köpa så många tunnor sill de kunde. Dessa tunnor rullade de sedan för hand hem och fisken delades ut till de som anslutit sig.
Med samma tanke och samma ideér byggdes det som vi kom att kalla folkhemmet. Det kanske stoltaste begrepp vi haft i modern tid men som få under 18 år idag vet vad det innebär.
Nostalgi är lömskt. Det är ett nystan av faktiska minnen och drömmar. Nostalgin berättar de goda sagorna, inte alltid de sanna.
Vi vet att vi i det här landet en gång i tiden levt i ett samhällssystem där riktningen var att klasskillnaderna skulle minska. Att gapet mellan rik och fattig skulle…

Visa källa 341 fler ord

IMG_5801

Syster 4% – jag behöver dig hos mig

”Syster fyra procent!* Tänk på att önskan om F! I riksdagen och din stödröst med den största sannolikheten betyder ett stöd till SD. Precis motsatsen till det du vill. Som feminist och sosse lovar jag att fortsätta och ännu lite mer i alla politiska sammanhang hacka håll på könsmaktsordningen. Men jag behöver en stark s regering för det.”

Så skrev jag idag som uppmaning på facebook. Jag vänder mig till alla mina femtaster och medsystrar som vill ge jämlikhet och jämställdhet en skjuss i det här landet. Som är trötta på patriarkatet och som vill ha en ny politisk ordning. Och jag tvekar inför att skriva till dig. Ja jag gör det, för jag vill egentligen inte vara en taktiserande valstrateg om jag utgår från mina värderingar om demokrati. Men jag förstår också att det är just taktiserande som är ett verkligt hot mot en ny stark regering just nu. Så då måste vi prata om det.

Enligt mätningar och analyser så kommer stödröstandet på F! sannolikt inte hjälpa dem till riksdagen utan konsekvensen blir att rösten blir i sjön och med dem sänks de röd-gröna partiernas mandat. Anledningen till det är för att de som stödröstat på F! annars hade röstat Mp, S eller V enligt mätningar. Nedan syns en bild från Botten Ada, ett sätt att värdera opinionsmätningar för att räkna ut sannolikhet på valresultat. Jens Finnäs är journalist den som tagit fram modellen.

F! sannolik förlorare i valet

Tro mig, jag förstår vad önskan att stödrösta kommer ifrån. Jag är nog själv en sådan som skulle kunna stödrösta om jag själv inte stod på en s-lista och inte hade de insikter jag har om de opinionsmätningar (en mass) som produceras och publiceras nu. Jag följer dem slaviskt och nära i mitt jobb på SSU. Om jag inte såg den tydliga och uppenbara sannolika risk att en röst på F! är en röst på SD, precis som en röst på SD är en röst på Reinfeldt, så hade säkert jag också kunnat vara en av dem som önskade Schymans F! in i riksdagen och kanske lite i hemlighet var stolt över den stödröstning som skulle kunna ha skett.

Men jag vill inte, verkligen inte, riskera en stark s-ledd regering

Det är en stor och fantastisk lockelse i att vara en kraft som sätter F! i riksdagen. Jag fattar det. Jag beundrar Schyman som politiker och jag vill gärna att jämlikhet och jämställdhet i vårt land är vårt nya måste och modell. Som det framgångsland vi är. Jag tror det är så som många tänker om en röst på F!. Men jag vill inte, verkligen inte, riskera en stark S-ledd regering. För det är den som vi måste ha om jämlikhet och jämställdhet skall bli den nya modellen för svensk politik, styrning och ledning. Det är bara en S-ledd regering med sin strukturella samhällsanalys och kraftfulla reformistiska politik som kan skapa sådan förändring.

Sverige kan bättre på så många plan och vi behöver Löfven för att klara det. Se exempelvis partiets program för det första jämställdhetsåret. Det är kraftfullt! Rösta med det långsiktiga för ögonen och rösta på socialdemokraterna du syster med det största hjärtat för jämlikhet och jämställdhet. Tillsammans kan vi nämligen förändra på riktigt. Och du – vi har inte råd med fyra år till med SD.

Ibland har sådana här utspel retat folk. Jag får ta den risken. För syster – jag behöver dig med mig nu. Vi behöver en ny riktning för Sverige – för Sverige kan så mycket bättre!


*Syster fyra procent – är ett begrepp för stödröstare

Utdrag ur de första jämställdhetsåret och de insatser Socialdemokraterna, som är ett feministiskt stadigt parti, kommer genomföra med Löfven som statsminister:

  1. Lönekartläggning varje år
  2. Rätt till heltid
  3. Stopp för staplande av visstidsanställningar
  4. Jämställda arbetsplatser
  5. Jämställda bolagsstyrelser
  6. Jämställd skola
  7. Jämställd akademi och forskningsanslag
  8. Utveckla välfärdsjobben
  9. Tillgång till välfärdstjänster så att både män och kvinnor kan jobba
  10. Trygg förlossningsvård
  11. Jämställt föräldraansvar
  12. Avskaffa vårdnadsbidrag
  13. Insemination för ensamstående kvinnor
  14. Bättre ekonomi för ensamstående föräldrar
  15. Svik inte offren för sexövergrepp

 

lollo sept 2014

Energiboost i valrörelsen efter lunch om något helt annat

Också i en valrörelse äter man lunch och får en kort paus i det annars mycket hektiska tempo som en högre tjänsteman i den politiska världen har just nu. Ibland blir dessa luncher det där andningshålet, perspektivet och förankringen till verkligheten som skapar de bästa förutsättningarna för att fortsätta arbeta för stordåd. En sådan lunch hade jag idag. 

Efter en timme med Jennie från Poolia (kundmöte tror jag hon rubricerar mötet om någon undrar :)) diskuterandes allt från medarbetarskap, introverta- och extroverta personer, clean-desk policy, rekrytreingens ädla konst, chefens oundvikliga fokus på människors hela livssituation (vill du inte det och gillar du det inte så ska du inte vara chef) och det fantastiska i att få leda andra människor i verksamhet och utveckling. Ja efter en sådan timme är jag helt redo för att växla upp och jobba hårt ett par timmar till. Känner mig djupt bekräftad i det jag gör och det jag är bra på. Det är väldigt gott att veta det. 

Min eftermiddag kommer att ägnas åt att ringa väljare och knacka dörr samt förbereda helgens besök i Västsverige för ytterligare kampanj för socialdemokratins valvinst. Med en energiboost i ryggen är det enkelt att lägga i nästa växel i valrörelsen. 10 dagar kvar.

Love!

Louise 

#förlåt

”Om jag vägrar farfar sjukvård när jag vaskar skattemedel”

Om sanningen ska fram så är humor och musik ett utmärkt instrument i en valrörelse. #förlåt-mig-turnén är igång! Det är smart, det är lagom nyanserat och tillsammans med en medryckande informativ video spelar de på de rätta strängarna. Vill du veta mer finns det gott om fakta på kampanjsidan. Så frågan är omedelbar: Ja, vill vi rösta på dem då? 

<p><a href=”http://vimeo.com/104487783″>Om sanningen ska fram, vill du rösta på mig då? #FÖRLÅT</a> from <a href=”http://vimeo.com/user31557286″>En officer och en gentleman</a> on <a href=”https://vimeo.com”>Vimeo</a&gt;.</p>

Bakom står En officer och en gentleman, åtta kvinnor och en man