Ett liv summerat på ett A4

Fick i mailhögen ett mail från min moster. Det handlade om gamla moster Ullas alla saker och tillhörigheter. Det fyllde ett A4. Det bar mig först så emot att skriva ner vad jag skulle kunna tänkas vilja ha. Första tanken när ett bo ska delas är alltid för mig att det inte borde splittras! Alla saker borde vara kvar där de är. Och den som är borta borde inte vara just borta. Ett första tecken på sorgens stråk. Den andra tanken är vemod. Tänk att ett liv kan summeras upp. Omsorgsfullt för att hjälpa de efterlevande att kunna rymma en bit av någon annans liv och hem i sitt eget. Så fogas vi alla samman på något vis. Sista tanken är självklarhet. Klart att Ulla har haft saker som hon ömmat och som kan få lov att finnas hos mig! Det är fint att tänka att hon, min släkting, vårdat och levt just i dessa saker. På matservisen har hundratals middagar säkert avnjutits. Tänk vad många samtal som de har hört! Eftersom varken mamma eller mormor finns i livet så är det jag och mina syskon och min moster som delar på det som mormor skulle tagit hand om av den del som hon och hennes syster hade delat på. Om det blir en vas eller en pall till mig från Ulla så ska jag välkomna den in i mitt hem och vårda den länk som vi skapat tillsammans, Ulla och jag, till historien.

Moster Ulla var mormor Ritas syster. De båda har gått bort under 2011. Jag tror att detta året kommer vara ett sådant där år, en sådan där vår som vi kommer minnas som särskilt arbetssamma och känslomässigt krävande. Det är en särskild tyngd att ha med sorg in i vardagen. En sådan där gnolande, molande lite vissen känsla. Båda var de gamla och båda var inte så friska, så visst var det väntat, men det är inte det. Det spelar inte någon roll. För när man summerar ett liv och tar hand om allt som lämnas efter, så minns man så mycket gott och så lite som var sjukt och gammalt. Mest bara gott och varmt och friskt och rosigt. Mormors hand mot min kind. Hennes ögon i mina. Hennes korta kropps omfamning. Hur jag liksom fick huka mig. Hennes sätt att hälla upp mera kaffe. Och doften från vaxen när hon gjorde batik när jag var yngre. Det finns så mycket som finns i alla dessa saker som vi tar hand om. Ett liv summerat på ett A4. Det är ett A4 som rymmer så otroligt mycket mer än så. Ett liv av berättelser, gester, röster och ögonspel.

Det här året kommer vi minnas som ett år då vi summerade upp, kanske på ytan lite ensamt och konstaterat på papper, men i hjärtat och i sinnet så bar vi med Ulla och Rita – alldeles nära, för vi sörjde dem och vi mindes alla dessa fantastiska stunder, ibland för att vi får ta dem med oss i våra egna liv genom påminnande ting. Bakom det summerade papprets begränsning finns en oändlig källa till minne o glädje.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s