Vad är det för fel på män som kliar andra män på ryggen?

Man kan tänka sig att det är frågan som en annan man kan ställa sig. Vad är det för fel på att hjälpa varandra lite grann, så som vänner gör? Mutor och andra härvor är så klart inte bra, men broderligt stöd och förtrolighet, kloka råd och beslut om strategi. Vad är det för fel på det? Inget. Däremot: vad är det med dessa feminister som inte kan sluta klaga?

Muthärvan i Solna är bara ett sådant exempel om extremen. Där män har kliat män och där de säkert till en början inte tyckte det var något fel i det. Att träffas, på en härlig sommarläktare i Båstad, prata framtid och lägga strategier, det är väl tämligen oskyldigt?!?? Eller är det kanske just här det går fel.

För visst är storyn kring nationalarenan som ingen vill ha, och som kostar miljarder mer än vad man tänkt, ganska bisarr. Men själva sättet som det går till på, som leder till dessa sammanslutningar och beslutsvägar det tror jag att jag vet är väldigt väldigt vanligt. Den berättelse som återberättas i dag i DN idag 2011-06-11 ”Game, set, match – här görs affärerna” (av Jens Littorin) är talande för detta gubberi. I artikeln påpekas också att det inte är ovanligt med alla dessa politiker och tjänstemän som sitter på massor av olika stolar, i föreningsliv, företag och offentliga beslutsrum. Inte sällan finns det mycket kultur i områden kring idrott och politik, där man förväntas klia män eller få kli för att få lov att vara den som med sin broder får till ett riktigt fett monument. Känns gubberiet igen? Jo, det är ju inget som är okänt genom historien. Felet är att det inte är lagligt.

Nu, här i veckan tar Lars-Erik Salminen, ordförande i Solna kommunstyrelse, en time-out. Åtal är väckt och rättegång startas snart i den muthärva som är unik i sin storlek inom svensk politik och idrott. Jag undrar om han kommer att fundera på rötterna till det som hänt och hur det kunde bli så här. Jag undrar om han har mod att se systemet. Alla de gånger då den demokratiska och medborgerliga, kanske tröga men rättssäkra, processen har åsidosatts för snabba vägar och gemenskap i glada karlars lag. Undrar om han kan se just de ögonblicken då han hade valet att bryta ett mönster eller att gå med i den kulturstig som så många män med makt före honom har vandrat.

Jag undrar också om Sune Reinhold, tidigare högste tjänsteman i Solna kommun, insett det samma och vad som gått fel då han tagit emot arvode på mer än 600 000, trots att han hade lön på över miljonen per år och ett avtal där han förhandlat bort rätten till ersättning för övertid och annan tid. Jag undrar om Sune kommit fram till: – ja, det är tufft att vara den som skor sig när man plötsligt vaknar och inser hur galet fel det är att sätta sig själv på girighetens höga häst. Han har haft ett år att fundera och nu väntar rättegång.

I samma artikel i DN från 11 juni 2011 bekräftar Margita Björklund, fd politiker i Göteborg, att hon under många år upplevt liknande politikerkultur i Göteborg, exempelvis kring byggandet av nya Ullevi. Det talande är att det är män som slutar ha respekt för demokratiska processer, som plötsligt anser att de nog vet bäst och att det är bra att de fattar besluten utan så många som kan in och peta och förstöra en bra strategi mot målet – deras mål! Jag tror att Margita inte är ensam. Det finns många som hört, sett och upplevt just dessa maktdominanser. Inom både offentlig, privat och definitivt också i ideell sektor.

-Har man kunskap om hur den politiska processen fungerar vet man också hur man tar genvägarna och hur man krattar manegen efteråt. (Margita Björklund)

Ett annat uppmärksammat ärende kring mutor är de fall som uppdagades i Göteborg för ungefär ett år sedan. Där var det många ryggar som hade kliats, och både manliga och kvinnliga sådana. Denna historia belägger och befäster hur lätt det går och hur fort det rullar på. Det visar också hur skrämmande lätt det är att tänka att det är så här det går till. För det är ju inte så det ska gå till. Det är så det lätt går till, när man inte respekterar och aktar de regler vi har för att skydda våra demokratiska processer och hur vi gemensamt har bestämt att vi vill leda samhället. Vid rättegången berättar en tegelförsäljare öppen hjärtligt om hur det går till när man så enkelt och lätt ger en muta och får den accepterad. Jag kliar dig och du kliar mig.

-Det går till så. Man gör varandra tjänster. Jag pratade med min chef. Och han sa att det var okej och tyckte det var bra för att prova om det var en framkomlig väg. Vi bestämde oss för att ge honom teglet. Vi tänkte att på framtiden, kunde vi skaffa en kontakt via Olle så skulle vi ha nytta av det. Han kunde hjälpa oss att flytta fram våra positioner. (ur Mutornas värld, Expressen 1 april 2011)

Kunskap är makt. Kunskap om beslutsprocesser eller ändå hellre tillgång till själva beslutsförfattandet – det är stor makt det! Och väldigt mycket ansvar. Makt kan också förblinda. Det kan bli så synonymt och självklart med den roll man har tagit i olika sammanhang att reflektionen om vem man är och vilken roll man spelar i relation till andras deltagande och rätt till inflytande uteblir. Speciellt om man vuxit sig stark och blivit allas vår starke man. Det är lätt att ringa någon, ta en kopp med en annan eller varför inte passa på att mötas lite vid sidan om, när de demokratiska mötena kanske rentav pågår i en annan sal, för att kunna prata ostört och rätt ut, med rätt person, om hur det egentligen borde vara. ”- Vi ordnar det här, jag vet hur vi kan påverka så att det blir som vi tänkt”. Och så är det igång.

Kanske blir det inte som i Solna fallet. Men ett är säkert – man tar makten i anspråk och man gör den till sin egen. Fundera – är du själv en del av ett sådant nätverk eller process? Fundera då på hur det ser ut på löpsedeln, hur det känns i magen och om det är förenligt med Sveriges rikes lag. Är det ”bra” och ”ja” på samtliga frågor så är det troligtvis OK. Är du osäker – ring en kompis 😉

Ja, vad är det för fel på män som kliar andra män? Ja minst lika mycket fel som på kvinnor som kliar kvinnor eller vem som helst som kliar någon annan! Det är själva gentjänstlogiken som är problemet, lockelsen att missförstå kamratlighet och inbjudan till de innersta kretsarna som något genuint och gott istället för att syna det hela och se hur man blivit en utvald för andra syftens skull. En bricka i ett spel. En person med makt som lockas spela sina kort så att det passar någon annans syfte – som tack fick jag kli!

Känns det gott i magen? Ja, kanske är det just det som är problemet. Det känns gott att vara utvald och vara i klicken. Men det ser definitivt inte bra ut på löpet!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s