T-8: Vårt svar borde bli mer kärlek till varenda unge

20120722-170632.jpg

vi skall aldrig glömma.
Jens Stoltenberg, statsminister Norge

Idag är jag tacksam för att jag inte har förlossningsvärkar. Jag tror att mina arbetskamrater hade haft svårt att se detta som en glädjens dag på något sätt. Det är årsdagen för Utöyamassakern och SSU är i högsta grad påverkad av den här dagen.

Den ondska och likgiltighet som visades förra året genom Anders Bering Breiviks gärning är så svår att förstå hur den uppstod och hur han kunde radikaliseras på det vis som hände. När gick det snett? Kunde något ha gjorts annorlunda i hans liv? Hur ser man i så fall sådana tecken hos ett barn? Vad har du och jag, samhället runt omkring oss och alla normer som vi är delaktiga i att skapa för ansvar? Vad kan vi göra för att hindra sådant här att ske?

När jag tänker på dessa ondskans män och kvinnor som Breivik symboliserar så tänker jag att de en gång var nyförlösta och oskyldiga små liv som var värda all kärlek och omsorg. Lika inför skapelsen med alla andra små liv som under sina första år är helt handlöst beroende av vuxna runt omkring. Vi som formar deras liv. Vi som avgör deras anknytning. Vi som visar vad trygghet, kärlek, förlåtelse och solidaritet kan och ska vara.

Jag känner inte till Breiviks bakgrund eller person och inte heller kan jag uttala mig om hans psykiska tillstånd med en professionalitet i ryggen. Jag har ingen aning om hur det var när han växte upp och känner inte till hans barndomstrauman. Men jag tror jag vet att man inte kommer till den slags radikalisering som han har gjort utan att världen runt omkring honom påverkat. Det gäller med eller utan psykisk sjukdom. Ondskan är svår att förstå, men jag tror inte den uppstår i ett isolerat vakuum. Någonstans tar den sin början. Man ställer sig frågan: när tas första steget mot ondska?

Jag tror att en av alla åtgärder för att hindra sådant här att hända, och ondskan att sätta frö i en ung människa, är precis det som alla pratat om sedan Stoltenberg så tydligt pekade ut riktningen. Vi skall möta det som hänt med mer demokrati och öppenhet. I dagens DN finns också ett debattinlägg från SSUs företrädare Gabriel Wikström och Ellinor Eriksson om hur vi alla skall föra kampen vidare mot mer mångkulturalism, tolerans, öppenhet och gott politiskt diskussionsklimat.

Vårt svar är mer demokrati, större öppenhet och mer humanitet. Men aldrig naivitet. Jens Stoltenberg

Det är något som inte hör till enbart den vuxna världen utan den värld som vi skall visa våra små när de kommer in i livet och under deras uppväxt. Det är under våra första 15 levnadsår som så otroligt mycket av vår framtid bestäms. Vi alla runt omkring unga kan visa vägen som goda förebilder i hem, skola och samhälle, genom kultur, på film, teaterscenen, i musiken och genom goda toleranta normer. Det är så vi kan hindra små barn att växa upp till radikaliserade extremister vars tankevärld kan föda sådan brutalitet och mana till oförsonliga handlingar som massakern på Utöya är ett skrämmande exempel på.

Händelsen på Utöya är inte isolerad. Senast i förra veckan tog en ung man livet av femton människor i Denver, USA, då de befann sig på en premiärvisning. Även denne unge man har ett ursprung och troligtvis föddes han inte ond. Det finns en otrolig kraft i det mänskliga samhället till att påverka, inkludera, exkludera, radikalisera, försona, förbarma osv. Den kraften besitter du och jag.

Det är därför så viktigt att ta till sig av orden: om en man kan visa så mycket hat – tänk vad mycket kärlek vi alla kan visa tillsammans. Den kärleken måste vi vara villiga att visa varenda unge! Det är allas vårt ansvar. Ingen skall lämnas utanför, inget barn skall få växa upp och lockas in i mörkrets värld och gå förlorad.

För att komma dit behöver vi ett mångkulturellt samhälle, med många engagerade människor i massor av olika samhällsskapande och normerande organisationer. Vi behöver öppenhet och diskussion. Vi behöver se, lyssna och agera. Vi behöver visa kärlek till varenda unge och ge alla chansen till ett liv med inlevelseförmåga och förståelse för olikhet och människors lika värde.

Så vart lägger du ditt engagemang? 22 juli är en perfekt dag att fundera på det och gå till handling!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s