Dagen T: dags att njuta

20120730-153000.jpg

Idag var det så dags enigt beräkningen att bebisen legat sina 40 veckor, 280 dagar, tre trimestrar och 9 långa månader utifrån hur stor den presenterade sig på ultraljudet. Men allt är som det brukar ha varit de senaste dagarna. Dagen till ära sparkas det bara lite mer. En påminnelse om att någon liten fortfarande bor i min kropp och tänker göra så ett tag till. För en förlossning kommer inte på frågan den här dagen i alla fall!

5% föder barn den beräknade förlossningsdagen. Det är med andra ord mest sannolikt att man föder en annan dag. 7 av 10 går över det beräknade förlossningsdatumet. Så även detta faktum att denna dag passerar sällar sig till omständigheter kring den normalgraviditet som jag har haft detta år. Allt vad gäller bebis och mage har verkligen gått jättefint och bra! Och det är jag tacksam över.

9 månader är en lång tid. Kroppen har gradvis förändrats till näst intill oigenkännlighet. Jag har gått upp mina obligatoriska minst 20 kg. Det verkar vara standard för mig oavsett diet och aktivitet när jag väntar barn. Förra gången skyllde jag på den absurda mängd apelsinjuice som jag satte i mig. Nu kan jag bara skylla på större portioner än vanligt och definitivt fler mackor. Känns dock ganska normalt och jag har blivit så där lite lagom jämntjock överallt. Känner dock inte för att gå ner till stranden. Det blir lite förrycker gravidkropp att visa och för mig att bära upp. Jag känner mig som ett gigantiskt utropstecken! Ett skådebröd, en installation att förundras över – definitivt något man måste förhålla sig till. Nej, jag stannar här på trallen hemma med min högst normala, men påtagliga enorma mage och min härliga rondör och låter mig bli inspekterad endast av myggen.

Snart är kilon borta (i alla fall hälften rasar fort) och graviditetskrämpor över. Det är inte långt kvar i detta tillstånd. Foglossningshelvetet kommer vara ett minne blått. Denna smärta som tvingar mig att vara strandsatt på tomten, ta myrsteg och att vända mig om mycket försiktigt i sängen. En plågoande som jag inte önskar någon. Inga tabletter hjälper. Och humöret blir så klart därefter. Molande skelettvärk är det värsta som finns och jag bara orkar inte tänka på tonfallet ibland och känner hur jag titt som tätt svarar som en väsande huggorm. Jag skall också fira duktigt när järntabletterna läggs tillbaka i lådan och kommer städas ut om många år då bästföredatumet för länge sedan passerat. Jag kommer då minnas hur det var och tänka att det är skönt att slippa fucka up sin mage med hjälp av dessa röda små illvillingar.

Jag kommer att sakna luktsinnet. Detta sinnrika organ som utvecklas så maximalt, når sin potential och oanade höjder, under detta välsignade tillstånd. Det är intressant att kroppen herbererar en sådan möjlighet men som bara under sådana här omständigheter blomstrar.

Jag tror också att detta kan vara min sista graviditet. Jag kommer snart att ha fått tre fantastiskt fina ungar utspridda på 14 år, med två nu närmare varann, och min ålder är snart 35. Om något mer litet knyte skulle komma in i våra liv skulle det i min önskan inte vara än på några år. Två små åt gången känns balanserat. Då kan man ha en på varje knä, en i varje hand eller varsin i famnen. Tre små blir genast ett helt annat pussel. Och jag vet inte om jag sedan vill tillbaka till bebislivet runt 40. Jag tror inte det. Jag får vänta på att bli mormor istället.

Därför skall jag nu njuta av mina sista dagar som gravid. Njuta av känslan att få bära liv och ha detta lilla mirakel allra närmast, strax under mitt hjärta! Njuta av att kunna få världen att komma till mig med vattenglas och fotpallar, få hur mycket massage jag än ber om och njuta tillsammans med Hugo och hans sista skälvande tid som yngst i familjen. En insikt som ännu inte nått honom, lyckligt ovetandes kommer hans liv så som han känner det förevigt ändras inom en mycket snar framtid. Det kan vi vara säkra på!

Vi kan också vara säkra på det är att det kommer komma en bebis i augusti och att det inte blir senare än den 14:e… Ja nästan säkra i alla fall på det sista!

Nu börjar en ny nedräkning. Nu ska vi se hur många dagar vi går över. Imorgon är det T plus 1.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s