T+7: sverigekaka, punch och kuvösen

Det fanns en tid då vi levde i en prunkande grönska, vid en strand med salta bad och där vi bjöd gäster på fika i ett inglasat uterum. Ett rum som gick under namnet kuvösen.

Det var en tid då badkläder hängde på järnräcken på altanen och då varje morgon när man slog upp ögonen kunde konstatera en sådan märklig tystnad och frid. Sommarljud var det enda som hördes. Vindens sus, en båt som puttrade förbi, dunkla röster från frukostförberedelser någonstans i huset.

Dagg i gräset, mörka augustinätter, förförisk mareld i ljummet saltvatten. Varma turkos vindsurfingbrädor att paddla på. Doften av fuktig sjöbod, soltorkade handdukar, nybakat bröd och inte minst doften av Zoegas mörkrost bryggkaffe eller klirret från glas på brickan när det vankades vätskekontroll nere vid lillstugan.

Dessa underbara ljud och doftminnen! Och mitt bland dem hela tiden min underbara mamma. Min lediga sommarmamma i bikinitopp och shorts, som med kraftfull kropp och spänst älskade den här platsen, vårdade den och vårdade oss!

Tillbaka i hennes kuvös: där fick man punsch, nybyggt kaffe i mormors målade koppar och mammas favoritsommarkaka: Sverigekakan. Den gjorde jag idag. Mindes tillbaka till dessa mysiga stunder med gäster i kuvösen. Hur snacket alltid var intimt och nära, roligt och varmt. Minns värmen i alla möten. En kuvös som lät värmen stanna och bevaras i dofter och ljud som för mig har blivit skatter att spara på och gå och smaka på.

Jag bjöd på kakan idag, och på egenbakade bullar och nybyggt espresso till våra gäster. Det blev inte som i kuvösen. Regnet hällde ner på altanen och vi satt inne och kurade i tegelvillan. Ungarna tjoade i kapp och lekte att soffan var ett flygplan. Det var trevligt och småputtrigt. Men jag saknade punschen, båtljuden och värdinnan.

20120806-230416.jpg

Annonser

4 thoughts on “T+7: sverigekaka, punch och kuvösen”

  1. Vi gråter når vi leser dine vakre ord om Ramholmen og din mamma ! Tydelig at det kommer dypt fra sjelen din…Lest det flere ganger. Tenkte bare vi ville si det .( Tenkt det flere ganger, men tenkte kanskje for dumt fra noen du ikke kjenner. Men så hvorfor skulle man ikke si noe om det som rører en…Fant denne bloggen fordi vi så at dere skal selge ( med dypt vemod kjenner vi ).Fantastisk vakkert sted ! Vi er helt fortjust og ser på hver dag. Planter blomster i drømme… Men dessverre ikke råd til å kjøpe ( håper på lottogevinst !)
    Takk for at du deler dine vakre ord og følelser . Trengs mer av det i denne verden!
    Lykke til videre.

    John og Venche Herron

    1. Å tack för era fina ord! Blev väldigt glad och varm i hjärtat! Ja Ramholmen är en fantastisk plats! Önskar att den platsen återigen skall få bli en oas för någon att hämta kraft, inspiration och njutning från!

      Varmaste hälsning
      Louise

  2. hej Louise.
    Många år sen du skrev detta. Sitter här framför datorn med varm äpplekaka från äpplena därute. Har tagit ledigt några dagar från jobb för att hinna måla lite inne. Idag håller jag på med biblioteket. Jag tänker så mycke på din mamma hur hon fixa allt här och jag tar vid och målar i andra färger. Tror hon hade tyckt det var fint . behövde se några gamla bilder härifrån så goggla och din bliogg kom upp . Tårarna sprutade det var så fint skrivet. Jag mista min mor förra vintern och saknaden är enorm .
    Ramholmen har för oss varit mest smärta men så klart mycke glädje för att få vara på en sån vacker plats. Men …så mycke jobb det är ….. Vi kommer att sälja snart men vill göra allt fint ,så fint som jag kan . Vårda detta paradis och historien som skett här och framtiden som är på väg in . Först få lite tid att njuta att smälta allt som hänt . Det har vart en resa att få möta er familj utan att känna er men genom energien i huset och det ni gjort här.
    Så tack för de fina ordena du skrev som blev ännu en pusselbit i detta vackra liv .

    Allt väl
    Kristina (som köpte ramholmen 2008 och nu äntligen kan bo här lite)

    1. Hej Kristina! Jag har inte varit inne på min blogg på länge. Så fint att få läsa det här! Tack för fina ord. Ja, min mamma var en fantastisk kvinna. Stark som en oxe och med så mycket gott i sina händer. Jag vet också via pappa hur mycket smärta som ni fått utstå i livet, och tyvärr också samtidigt som ni fått vara på den vackra plats som Ramholmen är. Jag hoppas att vintern varit fin och att du nu får njuta av värmen mot sjöbodsväggen, se våren komma spirande i gräsmattor och i mylla. Höra minken plaska i vattenbryn och min favorit: se ljuset in i huset där ute och inne blandas som i en akvarell. Allt gott Kristina! //Louise

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s