T+10: Kärleksrevolutionen fyller fyra år!

Vi vaknade tidigt den morgonen. Ivrigt sköt vi gardinerna åt sidan o kikade ut över västgötabyggden. Det var uppehåll, men regn hängde i luften. Det hade regnat i en vecka i streck. Hårt regn, mjukt regn, intensivt och stilla strilande. Från alla håll och i alla tappningar hade det regnat. Dagen innan hade vi slått upp ett stort partytält utanför den gula prästgården i regn. Men just där och då på morgonen såg det ut att vara uppehåll.

Nere i köket rådde redan tidig aktivitet. Ute på gården vaknade fler släktingar i de hyrda husvagnarna. Nu skulle det fixas med dekoration av tält och trädgård, nu skulle de fyra förrätterna som vi skulle bjuda på färdigställas. Tårtor skulle bakas klart, placeringskort skulle ställas ut och musiken skulle soundcheckas. Ja, vi hade en hel del framför oss innan kyrkporten slog upp dörrarna kl 14.

Fram vid 12 kom så regnet. Men bara som en liten påhälsning från himlen. En lätt smekning som gav underbar doft i den grönskande vackra trädgården. Klockan ett var det över. Klockan två stod vi redo, hand i hand, tittade på varandra och kände att det är nu och för alltid det gäller. Så slogs dörrarna upp och vi vandrade in till Johannas fina pianospel. Kyrkan var full av våra underbara fina vänner, släkt, nära o kära – alla som vi vill ha i vårt liv! Väl framme vid altaret sjöng en kör med våra gäster från Malingsbo konfaläger, där vi träffats fyra år innan, och sjöng så där fantastiskt och maffigt som bara dom kan. ”Don’t turn away!”

Det var syrran som vigde oss och vigselakten var stark och med en otroligt kärleksfull närvaro med underbar musik och fin nattvard. Hjärtat var fyllt till bredden och det var en fullkomlig upplevelse att få viga sitt liv till sin stora kärlek tillsammans med alla dessa ljuvliga människor. Tacksamma gick vi ut efter att brorsorna till oss sjungit en fantastisk version av Jason Mraz ”I’m yours”. Med deras jammande i ryggen smög vi upp på kyrkläktaren och väntade tills alla gått ut från kyrkan. Efter en stund gick vi ut och mötte alla på trappen och den nyblivne maken gjorde en oförglömlig segergest. Sedan var det bröllopsfest!
20120809-194050.jpg

I trädgården serverades afternoon Tea med bröd, engelsk konfett, marmelader, gelegodiskulor och punsch och sherry. Sofia sjöng för oss några fina sånger från altanen. Inte minst mammas låt ”Andra sidan”. Inte ett öga torrt, men så viktigt att få sätta toner på det som ändå var så nära i tanken. På andra sidan vetefälten såg man folk från trakten stå och lyssna. Ovanför dem hände regnmolnen. Men hos oss sken solen!

Kvällen blev lika fantastisk som hela eftermiddagen varit. Tal och upptåg avlöste varandra. Alla gäster hjälpte till att duka på, duka av, servera vin och serva honnören. Ett perfekt sätt för oss att få lov att prata lite med många av våra vänner. Det var också skönt för alla att få röra på sig då och då. Förrätt efter förrätt avnjöts och snart var man rätt mätt på att sitta still och av all god mat. Som vi slitit med den! Men det var det verkligen värt!

Nattens party avlöste kvällens urtrevliga festlighet, med oerhört mycket fint sagt till oss båda, säkert navigerat av två sköna toastmadamer – Paula och Gabbi. Nu väntades dans och häng o mera dans. Med en fantastisk tårtbuffe, Fidell Castos krokodil som pynt vid groggbordet och mysiga röktält på gården – med allt detta kunde det inte bli annat än en mycket lyckad festnatt.

Plötsligt skulle bussen gå för våra uppsluppna gäster till nattlogin och allt var på väg att ta slut. Å det kändes som om natten gått alldeles för fort o att festen alldeles för tidigt tagit slut. Då var klockan halv fyra på morgonen och jag och min make satt i en bil på väg till bröllopssviten på Ronnums Herrgård. Regnet hade precis börjat dugga mot bilrutan. En av mitt livs finaste dagar började gå mot sitt slut. Ett av mina allra starkaste, kärleksfullaste och trevligaste minnen som bevaras ömt. Tack ni alla som var där! Tack för att ni tillsammans med oss gjorde den här dagen oförglömlig. Vi har inte slutat njuta av den än! Det enda vi funderar på är om man kan få uppleva den igen.

Om det hade regnat mycket innan så var det ingenting mot det ösregn som fullkomligt dränkte prästgården med sin vita kyrka dagen efter! Det var som om uppehållet som varit dagen innan verkligen underströks som ett tillfälligt gudomligt uppehåll. Någon hade hållit det ett tag i sin hand. Regnets livgivande och intensiva smatter o väta blev som en symbol för lycka, växtkraft och livnärande gemenskap som vi två alltjämt får dela. Det var också en symbol för att vi nu tillsammans med hela vädret andades ut. Nu var det klart och det var en riktig kärleksfest och kärleksrevolution som hade ägt rum. Nu var det bara resten av våra liv kvar. Sent på söndagskvällen tog vi oss genom landet och njöt av att vara nygifta vid källan på Loka Brunn.

20120809-194541.jpg

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s