Stort mörkertal kring förlossningsskador avslöjar tabu och kvalitetsbrister

Svt’s Uppdrag granskning handlade hösten 2012, om förlossningsskador, och speciellt de som kallas Sfinktrar. Det är en skada där kvinnans mellangård och ändtarmen drabbas av olika sortes bristningar och sprickor. Obehandlade vållar de stor smärta och drabbar livskvaliteten för kvinnor och deras familjer. Behandlas dem korrekt i direkt anslutning till förlossningen så kan kvinnan få full funktion tillbaka och ett gott liv. Så vad hindrar? Skam, tabu och prestige ska det visa sig. 2012 kom larmen. Nu skriver vi 2014 och förlossningsvården är fortsatt gravt eftersatt.

Svensk Kvinnovård måste bli bättre, politiker behöver fundera på sina belönings- och kvalitetssystem och det måste sluta vara tabu och prestige kring förlossningsvården. Dags att lägga ner New Public Management. dags att låta proffs vara proffs. Dags för en ny regering och en ny landstingsledning runt om i Sverige.

Våra liv i samhällets händer
Sällan är en kvinna så utsatt som när hon föder barn. Ingen förlossning är den andre lik varpå det är omöjligt att avgöra vad man har att förvänta sig. Sjukhuspersonalens bedömningar och rekommendationer är det ända man kan luta sig emot. Kroppens reaktioner kan man bara följa med i och så gott det går leva med och acceptera. Att sedan barnet kommer i en rasande smärta, i en för kvinnan svårkontrollerad situation, gör henne helt utelämnad till barnmorskors och läkares kunskap och expertis.

När man dessutom fött barnet så är man i regel oerhört tacksam för all hjälp man fått och får för att bli så hel som möjligt mellan benen. Jag tror alla kvinnor kan stämma in i: gör vad som behövs göras, kontrollera och förebygg, så att jag så snart som möjligt kan leva ett gott liv med ett smärtfritt underliv. Att barnmorskor i den situation skulle undlåta att undersöka, rapportera och åtgärda är ett totalt svek mot den tillit som vi födande kvinnor måste visa när vi lägger våra (under)liv i deras händer.

Men tydligen finns inte på alla ställen gehör för detta tillitsbehov som föderskorna har. Barnmorskorna har nog med sina egna tillitsproblem till sina chefer och sjukhusens ledning. Ledarskap som tvingar dem att mörka och som inte ger dem förutsättningar i form av kunskap att kunna betjäna sina patienter på bästa sätt. Detta är inte värdigt ett land med devälfärdsambitioner som är den svenska modellen. Men svensk välfärdssektor urlakas och är bevisligen i ett krackelerande tillstånd!

Var det bättre förr?
I programmet Uppdrag granskning berättas om några barnmorskestudenter som skriver en uppsats om sfinterrupturer. Denna vågar de inte visa upp på praktikplats med rädsla för att inte få jobb. Det pekar på en sjuk kultur. I programmet berättas vidare om barnmorskor som i lönesamtal tvingas rapportera antal förlossningsskador, och som blir lönesatta därefter. Det tyder på dåligt management. Självklart rapporteras färre skador då. Och i programmet beskriv hur barnmorskestudenter inte undervisas i förlossningsskador och att de när de kommer ut på golvet inte tar handledning eller får träning i att diagnosticera och behandla de samma. Det pekar på enorma behov av kvalitetssäkring. Men finns resurserna?

Det sistnämnda ställer också frågan om hur det kunde bli så. Har förlossningsvården blivit sämre? Vissa artiklar, reportage och bloggar som går att läsa på temat förlossningsskador vittnar om att det faktiskt var bättre förr kring vissa aspekter. Särskilt kring aspekten tid hos föderskor och nyförlöst barn. Det fanns mer personal på plats och det fanns tid för nyförlösta att få eftervård på BB och rätt behandling tidigt vid förlossningsskador. Jag vet inte om det var bättre förr generellt, men jag vet att det nu finns en rad allvarliga brister som man politiskt måste göra något åt och jag tror att vi i dessa rapporter kan skönja en välfärdssektor som blöder och där minskat skatteuttag och felaktig politisk styrning gör vården lidande. Sverige kan bättre!

Kvinnors rätt till vård
Att föda barn är viktigt för ett samhälle. Varje barn är en ny arbetare och potentiell utvecklare av vårt samhälle. Varje litet barn är vårt samlade ansvar. Men precis som mycket annat i samhället som är knytet till kvinnan och hennes kropp finns en atmosfär om att stå ut, bita i hop och finna sig i det som blev hennes lott. Är det en rimlig hållning i ett jämställt Sverige?

En kvinna, blott 25 år gammal, intervjuas i programmet Uppdrag granskning om förlossningsskador. Hon säger mellan tårarna att hon inte vill ha fler barn. Det är chockerande att det får lov att vara så. Hon kan inte lyfta sitt barn, inte sitta och vill inte träffa inga vänner. Och hon vill inte ha fler barn. Ett liv i spillror. På andra sidan i hennes berättelse finns ett sjukhus som förnekar att något fel har begåtts. Det är en sjukvård i djup kris.

När jag fött mitt tredje barn ägnade sig barnmorska och läkare, fyra personer, åt mitt underliv när han kommit ut. Jag var tacksam för det. Två suturer senare och noga övervakat och undersökt kunde jag lämna förlossningen med min nya bebis. Bara timmar senare var jag på toaletten och kunde sitta utan problem redan dagen efter. Jag kände till problemen kring förlossningsskador som bristningar. De var något som jag hade varit rädd för skulle hända mig.

Om läkare och barnmorskor skulle undlåtit att undersöka mig och se till att jag var hel skulle jag aldrig förlåta dem. Samtidigt som jag är tacksam över deras engagemang så är jag i samma andetag krävande – för jag tycker att inget mindre är att förvänta.

Felriktade kvalitetssystem drabbar kvinnan
Det galna i uppdrag gransknings reportage är bland annat att västra götaland kör ett bonussystem, med pengar som morot, för att minska antalet skador på sina förlossningskliniker. Reportaget befarar att detta snarare har fått barnmorskor rapporterar mindre skador.

Det är något fel när kvaliteten mäts på hur många skador som uppstått. Ja det kanske låter konstigt, men den mänskliga faktorn säger att man då kommer mörka antalet. Det borde istället finnas ett annat sätt som premiera arbetet med att hitta och åtgärda förlossningsskador.

En kvinnofråga om rättigheter
Det är en viktig kvinnosaksfråga som ger kvinnor rätt att få rätt vård ni rätt tid. Det är en skam för Sveriges sjukvård att kvinnor skall behöva lida på det här sätt – att förlora livsluft, sexliv och jobb och sociala sammanhang är helt oacceptabelt. Att bli fråntagen längtan efter barn är en grym konsekvens och helt ovärdigt den svenska modellen om generell välfärd.

Barnmorskors utbildning måste inriktas på vetenskapliga belägg och sluta låta Kvinnovård vara kantat med skam. Att föda barn är inte bara naturligt, det är också mycket viktigt för vårt samhälle.

Nej, systrar och bröder. Skärpning alla ni som sitter i landsting, i sjukhusledning och arbetsleder våra kliniker. Skärpning alla vi som röstar. Det är oacceptabelt att dra in mer på Svensk förlossningsvård och oacceptabelt att kvinnor kan gå flera år med en skada obehandlad. Det är hög tid att ändra på detta!

Läs mer: DN Skador lämnas utan åtgärd
Aftonbladet: Kvinnor drabbas helt i onödan
Smålandsposten: forska mer om förlossningsskador

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s