Det räcker nu. Kriget och konflikten måste få ett slut.

Dagar som dessa är det svårt att inte skriva om det som sker i Mellanösten. Denna mittpunkt för konflikt, hat, våld och död sedan så många tusen år. En gång fanns det en profet i den här mittpunkten som försökte predika ett kärleksbudskap i stil med: vänd andra kinden till, älska din fiende och märk inte flisan i din nästas öga när du inte ser bjälken i din egen. I hans samtid var landet ockuperat av Rom och folket var delat i grupper som skydde varandra. 

Mest av allt pekade profeten på att Guds rike kunde vara möjlig på jorden. Det var då en metafor över att frid, fred och ett solidariskt liv var möjligt, här och nu, om man bara lade ner vapen och tanken på att min nästa var olik mig och av annat värde. Denna uppmaning känns som vanligt lika aktuell då som nu. 

Det är så oändligt tragiskt att män och kvinnor med makt inte förstår sig på sin kraft till död och förstörelse och sin kraft till motsatsen: liv och försoning. Det är så oändligt plågsamt att lida med det lidande som fåras i en moders ansikte när hennes 10åring trasats sönder av raketer. En 10 åring som dagen innan fångats lekande på en strand med sina kamrater där bödeln, ett krigsskepp, sveper längs kustlinjen som en mordisk haj. Det är olidligt att tänka på att detta bara är ett exempel av många där barn hänsynslöst rycks bort från hopp och liv. 

Det är så oändligt gripande att krigets offer, de som härjas av minnena och förlusterna, är så långt ifrån de som fattar besluten om eld och om eld upphör. 

Krigets liturgi är svår att styra med regler för vad som är rätt och fel att göra i strid, även om man försöker, vilket man självklart ska. Men nu längtar vi efter att en värld ställer sig upp med enad röst och skriker, ja vrålar, NU RÄCKER DET! Som man gör när små barn försöker förgöra varandra över en petitess. Som man bör göra när barn blir män som blir med makt och som blint förgör varann. Inte över en petitess, för det är inte människoliv. Utan för att de inte förmått ha lärt sig att våld föder våld. För att de är barn av våld. Ett misslyckande som hela världen bär.

Så – sluta med våld och sluta med ockupationen. Sluta härska och börja betala tillbaka den skuld som år av ockupation innebär. Och börja visa vad medmänsklighet är. 

Detta har hänt: läs aftonbladet dag för dag fram till 17/7. 

Skriv under för att bombningarna ska upphöra!

sorg i Gaza

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s