Kategoriarkiv: TV

What has this to do with my father?

Star wars filmen Rouge One återupptar frågan om den frånvarande pappan och ett barns hjältegloria om den fadersfiguren. Ett evigt epos som klingar välbekant. Alla minns vi ”I’m your father” frambrummat i ett vakuumeko från Darth Vader. En scen som får många av oss att tänka på det yttersta sveket. Den då barn och förälder står emot varandra, på var sin sida, och vill förintelse. Hur är det möjligt mer än i drömmar och i fiction?

Ja, möjligtvis är det något som också ockuperar våra tankar då och då under vår uppväxt. Det finns ett välbekant och hundraårigt begrepp som kallas oidupus-komplexet som psykoanalysens fader Freud var först ut med att beskriva i psykologiska termer. Den då barnet vill förgöra fadern, eftersom barnet vill ha modern för sig själv. Ett barn förgör med gråt och tandagnissel, så den effekten av Oidupus är ju inte särskilt dödlig, om än den barnsliga längtan.

Oidipus är dock en berättelse som är antik. I sitt original älskar sonen modern så till den milda grad att fadern inte bara dödas, utan sonen tar hans plats.

I andra klassiska urhistorier runt fadersgestalten kan också nämnas Abraham som offrar sin son Isak på ett altare. Som med höjd kniv är villig att genomföra offret. Som hindras i sista stund av en gudomlig ingivelse. Denna berättelse brukar exemplifiera tro. Att tro på en gud kan få en människa att göra ohyggliga saker, så har jag alltid tänkt om det dramat. Detta manliga exempel på tro har jag alltid tyckt är vulgärt. Ett starkare uttryck för tro har enligt mig kvinnor stått för, exempelvis den om sonen som enligt sin mor är guds barn och som räddade en hel värld från hierarkiernas tyranneri, för att ge ett exempel. Modern till humanismen, på tron till det godas kraft i människan.

Att kalla Maria för jungfru har för mig lite med barnalstrande att göra. Det har betydligt mer att göra med att hon var först. En jungfruresa i humanismen. Ett frö till en ny tid.

Ändå är det inte dessa modersbilder som vi som huvudsak producerar om och om igen. Vi diskuterar sällan med storslagna epos vad allt har att göra med vår moder på vita duken. Men i det lågmälda så finns hon alltid där. Även i oidipus-dramat så är hon ju allt som det kretsar kring. Det är relationen till moderns som bygger motivet till dådet.

I Rouge one är det likaså lätt att tro att det är fadern, Galen Erso, som är driften bakom Jyns kamp. Men minns då de första scenerna, när mamman i en bergsskreva satt nära sin dotters ansikte och fäste en berlock runt hennes hals, med orden: glöm inte kraften som finns inom dig. Därefter gick hon för att rädda sin man, blind av tro på att hon skulle lyckas, men dödades inför åsynen på sin dotter i sitt försök till rättfärdiggörande. Hennes kamp må ha präglat dottern mer än faderns frånvaro. Det är den kampen som väcks till liv i dramat. Precis som hennes mor före henne är hon villig att offra sitt liv för det godas skull. Som många kvinnor före henne. De må vara biroller i första anblick, men blir snart huvudsaken när man ser bortom det uppenbara.

Annonser

T+13: OSavslutning, mod och närvaro

20120812-233942.jpg

Ikväll avslutas OS i London. Jag kan tycka att OS alltid borde vara i London och att SVT alltid skulle sköta våra sändningar. Bosco borde alltid få designa truppkläder för tittarnas nöjes skull (Spanien och Ryssland bland annat). George Michael borde alltid sjunga i finalen. Det enda som det borde få finnas lite mer utav är friidrottstalanger i Sverige. Det får vi se fram emot till Rio 2016 – och att RGB får rida hem ett guld!

8 medaljer är ett bra facit för Sverige. Handbollsmedaljen krönte den svenska osinsatsen på ett utmärkt sätt. Det är riktigt vasst att ge Frankrike den match som de fick. All heder till deras vinst av Silver! För jag tycker att de vann ett silver – inte förlorade ett guld.

Visste ni att det viktigaste som handbollslagets coacher vill att spelarna skall ha inför en match är mod. De skall våga spela som om matchen är vilken match som helst. Det är lätt som spelare att låta sig påverkas av sammanhanget, motståndarnas status och yttre omständigheter. Därför krävs det mod att bara gå in och ge det bästa man har. De har också berättat om att laget har en speciell moralisk kodex just nu. Man vill det bästa för varandra och det bästa för laget. Det är schysst med den här typen av vinnarskalle och självförtroendehöjande inställning. Övertygad om att den förde laget så långt som till finalen. Den inställningen skall jag ta med mig imorgon när jag har vår stora grandfinal på niomånsders väntan. För imorgon sätter vi igång förlossningen!

Förutom mod och att vilja göra mitt bästa tillsammans med bebis och Per så skall jag ta med mig närvaro. Mod, lugn och närvaro. Ett oslagbart recept som kommer göra min upplevelse bra tror jag och som kan mota oro och nervositeten i grind.

Förhoppningsvis blir det inte ytterligare ett blogginlägg, utan att detta blir det sista i denna långa rad av inlägg på temat väntan. Det kan också vara så att det ändå är ett par dagar bort innan vi får träffa vårt lilla gryn och äntligen se vem denna person är! Låt oss hoppas att stjärnorna vill att den 13 augusti 2012 blir födelsedag för liten, efterlängtad familjemedlem.

T+6: OS knarkande, väntan och begynnande tvångstankar

20120805-223202.jpg

Det är den 5:e augusti. OS i London är full gång. Det är nio dagar kvar. Fredrik Lööf och Max Salminen har tagit osguld i Starbåt. Sveriges första guldmedalj i detta OS som annars är fjärdeplatsernas OS och silvermedaljernas OS för svenskarna. Det gör Fredrik Lööf till en av de bästa seglarna som finns. Och jag OS knarkar för fullt. Vi har också avverkat hoppning med världsettan Rolf Göran Bengtsson på Casall och en välbalanserad felfri runda på en annars svår bana och en rumpskräll i damernas artistiska gymnastik gren hopp där McKeyla Maroney, den stora förhandsfavoriten, missade sitt sista hopp och landade på rumpan. Ändå fick hon silver. De otroliga systrarna Williams guld i tennis var också en uppvisning i nerver och precision. Detta är bara dagens skörd där sändningarna från svt (å jag är så tacksam att det är svt) följer med mig vart jag än går via diverse surfplattor. OS är en mycket bra väntankumpan i dessa tider. Det finns alltid en ny final eller rafflande försök att se fram emot till nästa dag – eftersom det verkar vara lönlöst att gå och tänka eller hoppas att det skulle komma en bebis.

För en stund sedan sprang Usain Bolt semi på 100 meter på 9.86 – lekande lätt. Kanske blir det tidernas 100 meterslopp i kväll. Just nu laddar de upp och det sägs att just den här pausen mellan semin och finalen, och hur man tacklar den, är vad som avgör finalen. En mental utmaning där erfarenheten hos Bolt är hans fördel. Han vet hur han skall bete sig vid en väntan i ett stort mästerskap. Jag tänker att det verkar som om hans grej är att vara avslappnad, närvarande i stunden och uppvärmd. Jag tänker att jag borde låta mig inspireras.

Om det samma gäller för mig i min situation så borde min erfarenhet av väntan och att gå över tiden vara till in fördel. Jag tänker att det är intressant och kan vara avgörande för hur vi tacklar det hela när stunden väl är inne. Men dock – det enda som förenar mina två tidigare födslar är att vi gått över tiden. I övrigt var det 14 år sedan nummer ett föddes den vanliga vägen. Nummer två plockades ut genom föga akut kejsarsnitt. Dessförinnan var väntan lång men inga värkar. Så jag vet inte hur mycket min erfarenhet av förlossningar är värt.

Jag kanske snarare skall låta mig inspireras av Yohan Blake. Den som ger Bolt en match, men inte på erfarenhet utan på att vara i sitt livs form. Jag tänker att det är vad jag är. I mitt livs super form och min inställning till vad som väntar får bli därefter. Lite otålig, men med skön tillförsikt och fullkomligt dissande när frågan om erfarenhet kommer upp. För sådan är Blake. Han menar att erfarenheten av mästerskap inte spelar roll.

Förutom detta fantastiska tidsfördriv i OS och denna väntan så har även begynnande tvångstankar – eller ödesfunderingar – börjat komma. Jag finner mig själv allt som oftast tänka att om vi bara får upp hyllorna i ungarnas rum så kanske det blir dags, eller: nu när bullarna är bakade så kanske det är dags. Som om bebisen skulle känna det på sig. Verkar som om jag blivit smittad av barnmorskehumbugg 🙂

Den som lever får se, som det så vackert heter. Jag ser fram emot ytterligare en väntans dag med mer brottningsfinaler, mer ridsport, uppgörelse mellan Sverige och Frankrike i handboll och inte minst medaljrace i segling för Laser och 49er. Och vad gäller tvångstankar så tror jag skall nära den här: om jag inte hoppas så mycket och känner efter så kanske det sätter igång. En skön paradoxal tanke!

Ps. Bolt vann. Också i sitt livs form. Erfarenhet kanske spelar roll – eller så finns det inget annat som kan jämföras eller liknas vid hans prestation. Sensationellt helt enkelt. Ds

Rakt ut inget för Bergström

KG Bergström har ett program som heter Rakt på med KG Bergström. Ikväll var det dags för kd’s partiledare tillika Sveriges socialminister Göran Hägglund att bli rakt på utfrågad. Bland annat berördes Hägglunds låga rankning som opinionsbildare. I den befinner han sig på 90 plats. Bergström upplyste att han själv ligger på 7:e plats.

Förutom en sedvanlig grillning om aborter, homosexuellas äktenskapsmöjligheter och synen på apoteket så ställde Bergström en etisk fråga till Hägglund. Bergström ville visa hur bristande i kristen etik ett uttalande av Hägglund var. Bergström var uppenbart ute efter att sätta dit Hägglunda kristna bakgrund. Klippet som visades var när Hägglund förklarade vid en presskonferens varför Lennart Sakelius (KD) inte hamnade på europaparlamentslistan. Anledningen, fick vi veta, var att Sakelius egenskaper som medarbetare och politiker inte var så pass önskvärda att de premierades för att kunna driva kd politik i Europa. Han ansågs brista i förmågan i att delta i gemensamma beslut och vara en medspelare. Bergström tyckte denna raka tydlighet uppenbarligen inte skulle vara förenligt med kristen etik.

Hägglunds svar visar att han i alla fall har någon aning om vad etik är. Ett bra svar. Han menade på att den form av tydligt besked just var en bra etisk hållning. Han sa ingenting annat om Sakelius vid presskonferensen än vad han skulle kunna säga till honom face to face. Tydligen var denna rakhet inte uppskattad av vår 7:e opinionsbildare. Rakt på med Bergström gillar inte rak kommunikation och tydlighet som god etisk hållning. Vi kanske ska börja rikta misstankens öra mot det som sägs från Bergströms platå…

Förövrigt avslutade Bergström intervjun genom att säga: -Tack, Göran Hägg.

Laboremus tar nya tag med Moa Hjertsson

Laboremus har haft årsmöte och vi har inte bara valt ny ordförande utan också tagit riktlinjer för vår kommande verksamhet. Moa Hjertsson är nu ordförande. Med henne på toppen och en jätte fin styrelse kommer det bli ett fantastiskt år. Nu satsar vi på mer diskussionskvällar, sociala aktiviteter och fantastiska möten med intressanta personer vid bra tidpunkter. 

Som inspiration avslutar jag kvällen med West Wing…

Ska vi välja att göra det svåra, Baylan?

Slutscen. The West Wing lär oss en hel del. I denna slutscen i ett av avsnitten är det svårt att inte få tankarna till Obama och till den s.k. Obama-effekten på politiken. Där vi ser visionerna, modet och en politisk vilja till förändring. Jag hoppas innerligt att Baylan har vad som krävs för detta. Jag vill också kunna svara: Då gör vi det svåra.

Om vi väljer nån som inspirerar oss kommer vi att kunna möta vad som än händer och åstadkomma saker som vi ännu inte kan föreställa oss.

– Om vårt jobb har lärt oss någonting så är det att vi inte vet vad nästa president kommer att möta. Om vi väljer nån med visioner, nån med mod, nån med gravitas – nån som vet hur folk lever och som vill förbättra deras liv. Om vi väljer nån som inspirerar oss kommer vi att kunna möta vad som än händer och åstadkomma saker som vi ännu inte kan föreställa oss. Istället för att säga vem som är mest kvalificerad ska vi få det att framstå som självklart. Men det kommer att bli svårt, säger Toby Ziegler.

– Då ska vi göra det svåra, svarar Josh Lyman

Toby och Josh möter varandras blick i överenskommelse. Nästa bild: vi ser hur de vandrar på en öde gata med Lincon monumentet i förgrunden.

Magstarkt om SAAB, religionsfrihet och principfasthet

bild-447De senaste dagarna har jag legat i soffan. Nu vet jag hur det känns att få liggsår och en kropp som sakta men säkert förvandlas till sämre skick! Maginfluensan drabbad mig till slut och gick klart på knock. Och jag föll. Här på soffan har jag så följt utvecklingen i politiken och på diverse menlösa kanaler. Jag har med spänning följt utvecklingen för SAAB och förfasat mig över att de inte får någon del av den pott som ska gå till lånegarantier. Jag förstår inte hur en regering inte kan värdera den nyckelroll som bilindustrin har i vår ekonomi. (underleverantörer är en viktig del av det argumentet och då sysselsättning i stort). Det är klart magstarkt att höra på Maud Olofsson hur hon resonerar. Men imponerande med regeringens kraftfullhet. Oavsett vad man tycker om politiken så är Maud benhård och principfast. Kanske inte alltid en så lyckad kombo.

Jag har också fått se hur Malou von Siverts fortsätter sitt religionskrig på bästa sändningstid för alla oss som är hemma på förmiddagen av olika skäl och passar på att ha en sporadisk relation med programmet Efter tio. Jag hoppas att vi inte är många för jag förfasar mig över hennes anti-religionskampanj. Temat i veckan har varit Knutby. Här har folk få tycka till och komma till tals. Företrädare liksom kritiker har gått säga sitt. Och hela situationen blir absurd. Klart att Malou inte får svar på sina frågor och klart att företrädarna sitter där och skruvar sig. Jag förstår inte riktigt vad det skall vara bra för. Det enda som kommer fram är att Malou von Siverts tycker sig ha funnit ett argument som håller för att säga att ett religiöst liv är värdelöst, farligt, kränkande och fullständigt obegripligt. Visst är det härligt med sub-objektiva journalister…. 

Något har de gemensamt Maud och Malou. Det är en principfasthet av järn. Har de bestämt sig för något att se rött för så gör dom det.