Kategoriarkiv: kultur

What has this to do with my father?

Star wars filmen Rouge One återupptar frågan om den frånvarande pappan och ett barns hjältegloria om den fadersfiguren. Ett evigt epos som klingar välbekant. Alla minns vi ”I’m your father” frambrummat i ett vakuumeko från Darth Vader. En scen som får många av oss att tänka på det yttersta sveket. Den då barn och förälder står emot varandra, på var sin sida, och vill förintelse. Hur är det möjligt mer än i drömmar och i fiction?

Ja, möjligtvis är det något som också ockuperar våra tankar då och då under vår uppväxt. Det finns ett välbekant och hundraårigt begrepp som kallas oidupus-komplexet som psykoanalysens fader Freud var först ut med att beskriva i psykologiska termer. Den då barnet vill förgöra fadern, eftersom barnet vill ha modern för sig själv. Ett barn förgör med gråt och tandagnissel, så den effekten av Oidupus är ju inte särskilt dödlig, om än den barnsliga längtan.

Oidipus är dock en berättelse som är antik. I sitt original älskar sonen modern så till den milda grad att fadern inte bara dödas, utan sonen tar hans plats.

I andra klassiska urhistorier runt fadersgestalten kan också nämnas Abraham som offrar sin son Isak på ett altare. Som med höjd kniv är villig att genomföra offret. Som hindras i sista stund av en gudomlig ingivelse. Denna berättelse brukar exemplifiera tro. Att tro på en gud kan få en människa att göra ohyggliga saker, så har jag alltid tänkt om det dramat. Detta manliga exempel på tro har jag alltid tyckt är vulgärt. Ett starkare uttryck för tro har enligt mig kvinnor stått för, exempelvis den om sonen som enligt sin mor är guds barn och som räddade en hel värld från hierarkiernas tyranneri, för att ge ett exempel. Modern till humanismen, på tron till det godas kraft i människan.

Att kalla Maria för jungfru har för mig lite med barnalstrande att göra. Det har betydligt mer att göra med att hon var först. En jungfruresa i humanismen. Ett frö till en ny tid.

Ändå är det inte dessa modersbilder som vi som huvudsak producerar om och om igen. Vi diskuterar sällan med storslagna epos vad allt har att göra med vår moder på vita duken. Men i det lågmälda så finns hon alltid där. Även i oidipus-dramat så är hon ju allt som det kretsar kring. Det är relationen till moderns som bygger motivet till dådet.

I Rouge one är det likaså lätt att tro att det är fadern, Galen Erso, som är driften bakom Jyns kamp. Men minns då de första scenerna, när mamman i en bergsskreva satt nära sin dotters ansikte och fäste en berlock runt hennes hals, med orden: glöm inte kraften som finns inom dig. Därefter gick hon för att rädda sin man, blind av tro på att hon skulle lyckas, men dödades inför åsynen på sin dotter i sitt försök till rättfärdiggörande. Hennes kamp må ha präglat dottern mer än faderns frånvaro. Det är den kampen som väcks till liv i dramat. Precis som hennes mor före henne är hon villig att offra sitt liv för det godas skull. Som många kvinnor före henne. De må vara biroller i första anblick, men blir snart huvudsaken när man ser bortom det uppenbara.

Genève, skyltfönster och särkopplingar

Sedan i förrgår befinner jag mig i Genève tillsammans med kollegor från den Svenska YWCA-YMCA rörelsen. En fantastisk grupp med medmänniskor som kommit tillsammans för att göra ett fantastiskt bra försök att få YMCA’s world allians, alltså deras styrelse, att bestämma att nästa stora världsmöte skall hållas i Umeå. Året skulle bli 2014 och vi skulle då samtidigt arrangera världens första YMCA världsfestival för ungdomar från hela världen. Briljant idé helt enkelt: genomsyrade av vårt body, mind, spirit koncepts så skulle vi göra fantastiska mötesplatser med kultur, teater, sport, outdoors och seminarier och utbildningar som fokuserade FNs milleniemål och arbetet för en hållbar värld. Vi bjöd in världsstyrelsen att förlägga sitt stora möte mitt i den smältdegeln – en degel som pulserar av YMCA moooovment. Mitt bland ungdomar. Mitt i rörelsen! Vara där det händer, med dem det händer och göra påverkan för hur vi formar en bättre framtid!

Nu visade det sig att vi inte var ensamma. USA kandiderade samtidigt som oss och var också här för att göra sin dragning om sin idé kring världskonferensmötet. Och de vann. Det var riktigt ledsamt. USA hade ett helt annat förslag och en helt annan presentation. De visade upp en vacker plats uppe i Colorado Mountains, mitt i USA, där mötesdeltagarna i enskildhet och med fina konferens faciliteter kunde forma sina beslut. Långt från rörelsen. Långt från ungdomarna. Mycket bekvämt. Samma månad 2014- men lite tidigare.

Det stod klart för oss att världen var inte redo att möta utmaningen. Att tänka nytt och våga vara precis där man skall vara med sina beslut – närmast verksamheten. Det får mig att tänka på det där med skyltfönster och särkoppling. Det kanske är så att de behöver koppla sär världsmötets verksamhet, för att det skall kännas så där viktigt och engagerat. Som en av de unga tjejerna från styrelsen sa till oss efteråt: ” vi var rädda att vi skulle försvinna i mängden och att fokus inte skulle hamna på oss i mötet”. Jag undrade stilla vem det var som de ville skulle se dem och vilka som nu kommer att kunna ge dem fokus. Ja inte är det några andra än just de själva som kan göra det nu eftersom inga andra kommer vara där hos dem uppe på berget.

En styrelse, ett årsmöte och en kongress är en viktig plats att kommunicera det man tror på och det man vill. Det kanske inte alltid har den största påverkan på verksamheten ute i gräsrötterna, tyvärr, men den har allt av värde för legitimitet och för trovärdighet. Det finns en oerhörd tyngd i det som görs och bestäms av våra föreningar och ideella organisationers toppskikt! Det är viktigt att vara medveten om vilka signaler som man vill sända ut. Det är viktigt vilka värden som man visar att man står för och vilka beslut man är villig och ta – inte minst i vilket forum och i vilket sammanhang just dessa fattas.

Vad hade varit bättre för världens äldsta och största ungdomsorganisation än att göra det bland ungdomar och människor med glöd för unga mitt bland brinnande engagemang och kamp för en bättre framtid? inte mycket! Men jag kan lova att det kommer komma så småningom. Vi får se detta som en uppvärmning för världskonferencen år 2018!

Förövrigt så kommer festivalen att bli av och den kommer att bli fantastisk! Imorgon skall jag få njuta 18 grader varmt och av vårdofter och vindar, och förhoppningsvis få titta på vackra alper från Genèvesjöns strand. Det ser jag fram emot!

Reals och faktor 30

Det börjar närma sig mot avresa till Rio de Janeiro för min del och jag är inte så stursk kring det! Jag skall flyga själv, komma fram ensam, ta mig till hotellet allena och ta hand om mig själv helt solo i …. 3 dagar. Kanske inte så mycket att gasta om, men för mig har det visat sig vara en stor sak.

Jag fyller 33 om några dagar (bland annat detta skall firas i Rio den 7 januari – av mig själv – alla som vill får gärna komma och fira med mig!) och detta är liksom första gången som jag reser själv ut på ett enkvinnoäventyr. Jag fick ju liksom inte tillfälle att göra sådana här saker när jag var i 20 någonting åldern. Under den tiden fostrade jag ungar istället. Därför känner jag mig nu lite fånig. Och nervös. Och fånig för att jag är nervös – vuxna människa! Och inte alls så lugn som jag annars kan vara för andra saker, som på flera sätt säkert är läskigare för andra. Tar mig ömsom samman och ömsom vältrar jag mig i oro. Ambivalent helt enkelt.

För att dämpa min oro har jag sett till att titta på alla gator runt Cobacabana som siten res.se ger tips om för resa till Rio. Dessa adresser har jag sedan tittat på via Google Earth och virtuelt vandrat omkring på gator för att kunna lokalisera mig sedan på plats. Kontrollbehov? Nejdå, inte alls! Har bara märkt ut platserna med små gula och rosa pinmarks. Blev förövrigt jättesugen på att åka på en Favela tour istället för en typisk turistsightseeing. Kan tipsa om den här hemsidan: http://www.favelatour.com.br/ .

Jag har också lustläst, och då menar jag LUSLÄST allt man kan göra på hotellet. Har ingen som helst klar bild av varför det skulle vara betryggande att göra det. Men det har jag gjort. Nu hoppas jag på havsvy och högt beläget rum med utsikt mot Urca! Min största oro har dock varit hur jag skall ta mig till hotellet från flygplatsen. Tänk att något sådant till och med ockuperar mina drömmar! Heslt vill jag att någon skall stå på flygplatsen med en stor skylt som säger: Mrs Callenberg – Welcome to Rio! Skylthållaren är en vänlig och engelsktalande taxichafför som tar mig direkt till hotellet, tryggt och säkert. Nu har jag inte beställt någon taxi eller transfer. Det gick inte via resebyrån visade sig. Skulle ha tänkt på det när jag bokade resan…. Kanske kanske ringer jag direkt till hotellet och ber en liten bön. Jag vet ju att de har bilservice. Det har jag läst på hemsidan.

Tittar också lite försiktigt på tips om nattliv. Inte för att jag skulle våga, eller ens tycka att det vore särskilt lämpligt att ta del av det själv, men titta lite skadar ju ingen….Jazz och Bosa Nova. Like! Rio – det verkar vara en fantastisk stad! Någonstans i mitt nervösa ressinne börjar något lätta.  Det finns en förväntan också, även om jag kommer känna mig väldigt ena… Jag har precis varit på stan och köpt sunlotion med faktor 30 och växlat till lite fickpengar i Reals. Har tagit upp en stor, stor resväska och har börjat rota efter ett par sommarskor och kommer också få tillfälle att putsa upp mina Guccis. I natt hoppas jag på rosa drömmar om resa till Rio!

På tredje dagen är det inte längre synd om mig. Då beger jag mig till Curitiba för att vara med på 39th World Scout Conference. Och då kommer jag inte heller vara ensam. Tillsammans med en delegation på 30 svenskar kommer jag säkert att klara mig väldans bra. Många med stor världsvana och vem vet – det kanske smittar av sig och vips så kommer jag att känna mig som en av dem som har kommit mig mest till rätta…

Lite fakta om Brasilien!:

Brasilien

  • Braziliens flagga
  • Huvudstad: Brasilia
  • Yta: 8 514 215 km2
  • Folkmängd: 187.5 miljoner (2008)
  • Officiellt språk: portugisiska
  • Statskick: federal republik
  • Valuta: Real
  • Religion: majoriteten är katoliker
  • Landsnummer: +55
  • Tidsskillnad: -3 timmar (-5)
  • Turistvisum: nej
  • Ambassad i Sverige: Odengatan 3, 114 24 Stockholm, tel: 08-545 163 00
  • www.brazilianembassy.se
  • Sveriges ambassad i Brasilia: Avenida das Nações, Qd.807, lote 29, 70419-900 Brasilia, tel: +55-61-3442 52 00
  • www.swedenabroad.com/brasilia
  • Turistinformation: www.braziltour.com

Inte en jul utan folkton

Juldagen närmar sig sitt slut. Tre intensiva dagar har passerat fyllt med mat, prat, skratt och mys. Men det skulle inte var jul utan julmusik. För oss finns det bara en platta som gäller, förutom, vill jag säga, förträffliga P2, och det är Jul i folkton. Det är inte bara för att det är den bästa julplatta som gjorts – den är näst intill perfekt – det är också en familjeangelägenhet 🙂

Jul i folkton kan också bevittnas, om man vill, på SVTplay ett tag till. Så för er som missat julmys och julmusik. Detta kan vara ett sätt att öka på dosen. För er som känner er mätta: jag kan nog lova att den kommer tillbaka nästa år också.

Det är fantastiska musiker som är med i det här projektet. Det är också verkligen härligt att man på en och samma gång får skåda sådana proffs och artister som resten av året har egna projekt och i någon mening skulle kunna vara konkurrenter. Istället så går de samman och skapar en fantastisk upplevelse för oss som får titta på och som får ljuta av lidelsefullt musicerande och stämningsfull sång. Det finns också en värme och en delaktighet i både ljudspåren och upplevelsen av konserten. Det är fint när människor som brinner för musiken och som lever sin passion kommer samman och delar den med oss andra. Speciellt bra i jultider.

De som är med och spelar i Jul i Folkton är alla folkmusiker som var och än är värd att upptäckas och njutas av: Det är: Lisa RydbergSofia Karlsson,Esbjörn Hazelius, Roger TallrothOlle LinderLena Willemark och Ale Möller.

Sofia Karlsson senaste skiva heter Söder om Kärleken och är lyssningsbar när det inte är dags för jul i folkton

God fortsättning och Gott lyssnar år!

New York, New York

För snart ett år sedan bar det av bort över Altanten och iväg till det stora Äpplet. Det var en fantastiskt vecka. Men också en oerhört jobbig sådan. Jag var en gigantisk vandrande graviditetsplåga. Konstant illamående, småsur, lättstött och kanske också lite mindre smart än vanligt. Ibland när jag tänker tillbaka på den veckan så skäms jag lite. Det känns dock bra att jag delade den med personer som står mig allra närmast. Jag tror dom gillar mig trots sidorna som de fick se. Och efter ett tag började det ju också märkas vad det var som var på gång. Då var det inte bara hörsägen… Lille Hugo kom till världen ett halvår senare, den 12 november.

Trots graviditetsångest och lite annat misch-masch så var veckan i New York underbar. Det är en stad som jag spontant kände att jag skulle kunna bo och verka i. Gärna i en fantastisk lägenhet med utsikt över grannarnas tak – eller i ett townhouse… I den lägenhet som vi hyrde var utsikten varken storslagen eller egentligen exisisterande. Vi hade utsikt från första våningen in mot en vägg. Vi bodde mitt på Manhattan, men kunde inte komma hem med fantastiska berättelser om hur fint vi bodde. Snarare kunde vi berätta om en pytteliten studiolägenhet full med leksaker, en igenspikad källare, majjarökande grannar, party till sena natten och den dagen som vi skulle åka hem och fann att familjen kommit hem lite tidigare än planerat – när vi väl skulle hämta våra väskor efter den sista shoppingturen var hela familjen hemma och mamma stod och lagade pasta i det pyttelilla köket. Vi gjorde upp det sista med svenska pappan. Lille sonen (kanske 5) sa: I hate you, I want you to leave! Charmören.

Under våran vecka hade vi långa promenader upp och ner på Manhattan. Min kamera levde upp som aldrig förr. ca 2000 bilder senare så har jag här nedan plockat fram ett axplock av resultatet. Det är dagens (16 feb 2010) skörd!

Slutligen kan jag bara säga: New York, New York – åk dit – njut, promenera, ät sushi, ta dig till Broocklyn, köp frukost ute och ät det hemma, jogga i parken med stort P och insup alla underbara atmosfärer som finns att tillgå!

Se till också att ha sparat lite shoppingslantar och ge dig ut på tur i affärer. Det finns massor med tips att ge på shopping. Vi ägnade inte så mycket tid åt det (var inget roligt att handla med den kropp som jag började lägga till mig med) men däremot var det roligt att handla outlet till Per. Fantastiska kostymer till vrakpriser: Century 21 i DownTown, precis vid ground zero.

I central parc mötte vi en knoppande vår. Det var ett magiskt möte med ett träd som jag genast blev mäkta förtjust i. Magnolian. Jag tror inte riktigt att jag hade förstått storheten och magin i den asfalttrotsande växten som pryder gatorna.

Det viktigaste av allt att se: MOMA – Muséum of Modern Art. Fantastiskt. Makalöst och alldeles underbart.

Det är dags att minnas och längta tillbaka. Det går bra med en resa i bildernas format och tänka på hur det är att möta våren i ett pulserande och fantastiskt New York.

Kulturutredningen tiger om kvalitet. Politisk vision saknas i debatten.

Almedalen 2009. Här i Almedalen träffades riksdagspolitiker från alla partier för att diskutera kulturpolitik i allmänhet med utgångspunkt från kulturutredningen i synnerhet. Det var en diskussion som inleddes med kultur. Ett roligt inslag från operetten ”Näsflöjten” presenterades, ett inslag med uppmaningen från en utredningssekreterares önskan om att all kultur borde komma och vara i Stockholm. Ett roligt inslag som visar på en av svårigheterna med en utredning med ambitionen att säga allt och inget om hur vi bör satsa på kultur i vårt land.

Kononov.Nikolay-PistillerFörutom att debatten som följde sedan var lam och egentligen utan verkligt nyttig substans så var det några saker som fastnade för mig. För det första var det en man i publiken som efter att ha lyssnat på politikerna utbrast: ni är lika överens som alltid, det kommer inga besked från er och det finns inga visioner som visar att ni skiljer er från varandra. Så här har det varit i kulturdebatten i 30 år och så är det fortfarande! När ska er kulturpolitik komma fram och när ska ni börja säga vad ni vill! En viktig synpunkt och ack så träffande. Från det håll där det kom mest besked var från vänsterpartiets håll genom riksdagsledamoten Siv Holma. Vänsterpartiet gav svar på tal: det behövs mer resurser till kulturen. Den urlakning som pågått är oacceptabel. En urlakning som inte utan god jämförelse påminner mycket om den som pågått inom högskolan.

I DN  presenterades kulturutredningens visioner, där den första lyder

Staten bör lämna den nivå där man i detalj bestämmer vart kulturstödet till regionerna ska gå. I stället ska staten tillsammans med regionen komma överens om tydliga mål för statsstödet.

I kulturutredningen står det också att man inte ska säga vad som är kvalitet inom kulturen. Med dessa resonemang finns det ett problem: Om man inte kan säga vad kvalitet är bara för att man tänker sig att kvalitet är mätbar kvalitet så har man inte inom politiken att göra. Politika visioner är en bild av vad man menar med kvalitet. Att inte våga uttala sig om kvalitetsbegrepp inom kulturen är besynnerligt. Det är inte, som vissa borgliga antydde i diskussionen, enbart en personlig angelägenhet. Det är också ett svar som borde krävas av en politiker: vad vill du med kulturen och vad menar du är kvalitet för oss medborgare i kulturutbudet. S hade ett svar: att kunna gå gratis på museer. Det är ett mått på kvalitetsaspekt i kulturlivet.