Kategoriarkiv: Uppsala

Slutsålt!

Då var det slutsålt med lägenheter för mig. Vår fina underbara lägenhet låg ute ett par dagar och några timmar och sedan var den såld. Budgivningen tog 15 minuter exakt. Den låg 4 dagar på Hemnet. Den tog många timmar att få så fin som den är nu. Men oj vad mycket fint och roligt som vi har haft här! Här har vi delat livet och levt tiden ann. Här har Ebba lärt sig läsa, Hugo tagit sina första steg och Per friat på balkongen. Här tog vi också de första staplande stegen efter att mamma förlorat sin kamp mot cancern. Här hade hon och pappa varit och hjälpt oss renovera då vi flyttade in. De byggde Ebbas säng och de tapetserade vårt sovrum och fixade med vår förvaring. När vi renoverade andra gången, förra året, så fann vi att mamma skrivit ”Lena och Bosse” under en av garderoberna som de satt in. Man ser fortfarande spåren efter hennes snirkliga handstil. Som en mycket kärleksfull runa!

Igår skrev jag på kontraktet. Och fick träffa det par som skall flytta in här. Helt fantastiskt fina och gulliga personer! Gick rakt in i hjärtat. De hade letat ett tag men inte funnit en lägenhet som för dem hade allt. Det hade våran tyckte dem. Dessutom stämde bilderna som vi lagt upp med verkligheten – det var tydligen  ovanligt. Det gjorde mig superstolt. Jag känner att jag är stolt över det här hemmet, men nu lämnar jag det vidare. Till annan som flätar sina livstrådar. Till annan som förhoppningsvis kommer vara helsåld på livet på Hjalmar Brantingsgatan 25.

Annonser

Slutet för studentrörelsen

Och så var kårobligatoriet avskaffat…. igen. En seglivad fråga har nu nått ett klimax i och med dagens omröstning och beslut i riksdagen. Tyvärr kom beskedet att den borliga alliansen inte lyckades nyktra till i sin verklighetsuppfattning kring studentinflytande, utbildningskvalitet och studentrörelsens alla förtjänster. Ja, jag skriver så för jag kan inte se något fel i att studenter är med och bidrar till sin organisation och till sitt arbete för studenter, kvalitet och utbildningsutveckling. När man som jag och många andra har sett verksamheten innifrån och får se vad som kan vara möjligt inom en studentrörelse är det svårt att lyssna på de argumet kring föreningsorganiseringsprinciper och ny glöd för studentkårer och nationer.

inflytande studentsamverkanIdag glöder nationer och studentkårer av fullt liv. Det de gör är utmärkt. Studenter får omvittnat en bättre utbildning tack vare studenter och deras arbete (frivilliga!) i universitet och högskolor. Denna organisation har man nu med beslutet skjutit i sank. Trots protester och kvalificerade uttalanden från kommuner, universitet och högskolor så genomförs Leijonborgs personliga krigsförklaring mot denna rörelse. I min mening helt utan grund i fakta och verklighetsanknytning.

Min ståndpunkt är enkel. Ja, jag tycker att obligatorisk anslutning är acceptabel med tanke på allt det som dessa kronor bidrar till att skapa för studenter i fråga om engagemang, utbildningskvalitet och demokratiskt inflytande.

Idag har vi inte skipat frihet för studenter. Idag har vi skapat historia genom att slå sönder något som aldrig har visat sig påverka vår utbildning negativt. Tvärtom. Det var bra. Nu riskerar högskoleutbildningen bara att bli sämre.

Födelsedag, autonomi och valfrihet

Idag är det studentkårens födelsedag. 160 år sedan nationerna i Uppsala instiftade sin studentkår för att ta hand om studenternas utbildningssituation. Det kommer serveras tårta på Uppsala studentkår och 1530 kommer det att vara något av ett konstmanifesterande. Det är ironiskt att fira 160 år när man idagarna tänker besluta att det bara blev 161 med stolt studentradition i Sverige.

Igår satt jag med autnomiutredningen i famnen. Både bildligt och bokstavligt. Autonomiutredningen är en statlig utredning som handlar om hur man skall göra högskolor och universitet fria från staten. Istället för att vara en del av statsapparaten skall det få bli en egen juridisk person. På så sätt kommer universiteten kunna avtala, förhandla, agera och samverka på ett sätt som är betydligt friare än idag. Kostnaden: ja, utbildningsapparaten på högre nivå samt forskningen blir inte i lika stor utsträckning vår (medborgarnas) sak. Det blir universitetens ensak. Pengarna kommer fortfarande komma från skatt. Tillviss del. Säkerligen går vi mot amerikanska ideal och kommer se fler stipendier, fler donationer, fler företag som ”stöttar” och mer studieavgifter på agendan. Någonstans är förändringen bra. Men jag hoppas innerligt att högskolor och universitet sätter sig ner och verkligen kämpar för att bevara det som har varit bra i Högskoleförordningen. Så som pedagogisk meritering, studentinflytande och studentorganisationer (kårer som alla är med i) och inte minst rätten till kollektivavtal och andra arbetsrättsliga uppdrag.

img_4853I mitt PM som jag nu sitter och skriver på tänker jag om valfrihet. Det PM som jag för tillfället har i knät. Både bildligt och bokstavligt. Vad har vi för valfrihet i Sverige, egentligen? Har du någon gång funderat på det? Finns det inte en massa krav på hur vi skall vara och vad vi skall vara och vad vi skall tycka? Är inte Sverige väldigt normativt och styrt av olika ideal? Det är fortfarande konstigt att säga: -Ja, just det är jag väldigt bra på! utan att behöva förklara varför man kan ha en sådan självsäkerhet. Exemplen är otaliga. Men valfriheten är egentligen bara att välja det som du förväntas välja… Hur kan det vara så? Jo, vi är ett land som är enfaldigt och som har långt kvar till mångfald! Tänk på det.

För övrigt längtar jag efter vårtecken. Riktiga vårtecken. Som krokus i snö bredvid ärtgröna grässtrån! Detta var från förra året. Det året då vi städade ut vårt barndomsdrömställe. Det gjorde ont när knopparna brast…

Kårer kan komma att läggas ned till fördel för statsberoende studentpubar och rabattförmedlare

Jag hade hoppats på en något mer påläst Leijonborg på presskonferensen idag. Tyvärr lyste insikterna om vad studentinflytande, studiebevakning och studiesociala frågor hanlar om med sin tydliga frånvaro. 

Leijonborg byter en princip mot en annan, och jag tycker det är svårt att finna sympati för det hela. Istället för en oberoende kårverksamhet som ägs gemensamt av alla studenter kommer vi nu ha många studentföreningar i konkurrens om studenter som medlemmar. Vad kommer att säga att en humanistkår kommer att klara konkurrensen mot en handels- eller teknisk studentkår? Ingenting eftersom Leijonborg bygger sina argument på alternativa verksamheter som det som skall locka studenter att bli medlemmar. Och den med flest medlemmar vinner. Det finna alltså inga fördelar med att vara en stor gemensam röst för studenterna. Det finns ingen poäng med att vara en kår. Dock en pubverksamhet och rabattfixare med stor spons från näringslivet – det är den modell som Leijonborg föreslår som nydanade och modernt. 

Statsbidraget skulle dessutom vara på 30 milj per år till samtliga studentkårer i Sverige. Det skulle bara kunna stödja organiseringen av att utse studentrepresentanter. Vi får hoppas att regeringen kommer att förstå att detta är ett historiskt nederlag för studentrörelsen. Vi får hoppas på att kårerna lyckas mobilisera sig en sista gång!

Jag tycker det är här är än förkastligt dåligt!

Lägg inte ned studentrörelsen utan att bevara studentinflytandet starkt!

Kårobligatoriet. En röd-grön röst hörs nu i debatten. Det är ett år sedan kårobligatorieturedningen kom och det är en månad kvar till regeringens proposition sägs komma. Min ställning kring kårobligatoriefrågan är känd. bild-440Jag tillhör den skara som tycker att utbildningskvalitet via studentmedverkan och den demokratiska principen och rätten till studentinflytande är viktigare principer än att ta bort det s.k. ”kårtvånget” som antagonisterna kallar det. Jag ställer mig helt bakom Kajsa Borgenäs, Frida Johansson, Jon Larsson och Mia Sand när de förkastar båda utmaningarna kring studentinflytandet i unt idag: 

Vi säger /../ nej både till kårobligatorie utredningens förslag för borttaget kårobligatorium och autonomiutredningens försök att utarma studentinflytandet

Väl talat! De refererar också till utredarnas tal om direktiven som de fick inför kårobligatorieutredningen. 

 ”I våra direktiv sägs att ett frivilligt medlemskap bör vitalisera studenternas engagemang och kårernas verksamhet och att införandet av nya former för studentinflytande ska leda till att detta utvecklas och stärks. Vi har svårt att dela direktivens optimism på denna punkt”. Vidare skrev man att ”Det finns en påtaglig risk att reformen leder till en försvagning av och en försämrad kvalitet både i studenternas medverkan i högskolornas angelägenheter och i den studiesociala verksamheten”

Inte en helt oviktig synpunkt från Erland Ringborg och hans gäng…

Mer att läsa om kårobligatorieutredningens årsdag:

Studentkåren i Uppsala ger sin syn på saken: Klas-Herman Lundgren skriver:  – Vi vill passa på att hylla Uppsalas riksdagsledamöter Cecilia Wikström (FP) och Lennart Hedquist (M), som vågar stå upp för studenternas rätt till inflytande över utbildningen och för studentnationernas bevarande. 

Uppsala studentkår hyllar politiker

Fd presidieledamot Uppsala studentkår Ludvig Larsson om kårobligatoriet med nio liv

Ingenjörsbloggen

SFS kan inte ta i med hårdhandskarna men kräver säker ekonomi innan de kan godkänna ett avskaffande:

Sveriges förenade studentkårer

Karlstads universitet och studentkår uttalar sig

Debattartikel

Försvarstal för ett kårobligatorium. Pragmatikern talar. Låt förnuftet bevara något positivt för studenterna!

Kårobligatoriets varande eller icke varande är en knäckfråga. För partier och utbildningsminster – ja det vet vi, men också för studentkårer och för studenter. På unt debatt idag ger Lunds Petter Forkstam och Uppsalas Klas-Herman Lundqvist Leijonborg duktigt med svar på tal.

Men frågan är vad innebär egentligen ett obligatorisk medlemskap i en studentkår? Vad kan sannolikt komma att gå förlorat och hur förhåller sig tvångsargumenten till verkligenhetens förtjänster? Vad är det man tvingas till?

(se blogginlägg nedan om fakta Kårobligatoriet om du undrar vad det är för något.)

Många åsikter höjs om kårobligatoriet som något förkastligt och fult. Jag önskar bidra till en annan bild. När man ser till en studentkårs verksamhet måste man titta på vad som är för studenternas nytta och vad som är för deras nöje. Den delen som är för deras nöje kan lika gärna vara utan obligatorium. Det är helt klart att det är bättre att själv få välja om man vill delta i och stödja nöje eller inte. Det är en bild-531helt annan sak med den råd och stödverksamhet, den utbildningskontroll, den studentrepresentation och den bevakning av rättigheter som en kår gör för studenter. En kår som dessutom drivs av studenter, med studenters medel. I en kår kommer det och går många olika grupper och individer genom kårvalen – men tillsammans bildas ett nät av representation och inflytande från olika studentpositioner och studentgrupperingar. Tack vare detta kan vi driva frågor som studenter själva har sett behöver drivas. Tack vare detta engagemang har vi också en hög kvalitet på det som studentkårerna anser. Det är inte odemokratiskt. Det är tvärt om en skola och en fostran i sann demokratisk anda – trots ett valdeltagande på 13%.

Ja jag skriver ”trots ett” angående valdeltagandet på 13% eftersom det är ett av de argument som man brukar lyfta upp som något som bevisar legitimitetsproblemet. Jag tycker det är ett skitargument. Det här är snarare bevis för andra saker. De studenter som är nöjda och har tillit till att organisationen och kåren gör bra saker, de som inte tar aktiv ställning – de är en majoritet. Hade de varit missnöjda hade de sannolikt deltagit och röstat igenom en förändring av kårens verksamhet till en minimal organisation. Det visar sig att så värderar inte studenter. Precis samma sak som allt annat man är med i och inte med i. EU-valet är en sådan sak. En annan är kyrkovalet för kyrkans medlemmar. Eller de som röstar på en bolagsstämma, eller de som deltar i årsmöten för föreningar… är bristen på närvaro egentligen ett legitimitetsprobelm? I så fall är Sverige i kris på ett mycket mer betydande sätt än vad det verkar.

Om vi vänder på argumentet istället så har 4200 av Uppsalas studenter varit med och sagt sitt om vad de tycker om studenters rättigheter, utbildningskvalitet och studiesociala frågor. 4200 av 22000 campusstuderande väljer att rösta i kårvalet. Det är en större andel än 13%., nära nog 20 %. Varför då? Jo för resterande medlemmar i studentkåren är till stora delen distanskursare och att de inte är lika närvarande i kårvalsjippot har sina skäl (även om jag hade önskat nå dem också).

Om obligatoriet faller så kan det komma att ersättas av staten. Då är det inte längre studenternas egen organisation. Då har studenternas åsikt blivit statens. Hur ska vi kunna känna oss manade att engagera oss då om det inte ens är vår egen organisation? Hur försvarar man att staten subventionerar studentkårer med statens pengar? Hur kan studenterna då äga frågan? Nej det går inte ihop utan blir mer vidrigt än det ”tvång” som många liberaler slår hårt för att kårena idag skulle innebära. Vad är ett tvång när alla har lika rätt att tycka och delta?

Om obligatoriet faller kommer andra aktörer för att slåss om studenternas röst som representant vid universitetet. Möjligheten för att genom val visa vad studenterna i sin helhet tycker vid ett lärosäte faller. Hela studentrepresentationen blir på något sätt omöjlig. Därför kan vi inte ha frivilligt medlemskap i en studentkår. Därför är det viktigt att värna studenternas gemensamma intresse: studentkåren och med det studentinflytandet.

Fakta kårobligatoriets varför och därför

Kårobligatoriet är i ropet på grund av den utredning som komma förra året om hur man skall avskaffa kår och nationsobligatoriet i utredningen frihet för studentersamt pågrund av den proposition som väntas i mars i år om hur man nu menar att det skall gå till. En fråga som engagerar hela studentkårs Sverige. 

Kårobligatoriet är idag reglerat enligt högskoleförordningen som säger att varje student skall vara medlem i en studentkår. En studentkår har ansvar för studentinflytande och val av studentrepresentanter. Högskoleförordningen skriver också att studenter har rätt att vara representerade i alla beslutande och beredande organ. Det är här som kårobligatoriet kommer in som det som gör det möjligt för alla studenter att ha tillgång till representationen. Det obligatoriska gör så att alla studenter har samma rätt till organisationen som organiserar deras val av representanter och hur man skall driva studenternas intresse gentemot annan part.

I Uppsala och Lund har man också nationer. Dessa är här skilda från studentkårernas verksamhet. I många andra städer med högskola eller universitet bedriver kårerna också ett omfattande studiesocialt arbete och annan festligare verksamhet. I Uppsala och Lund har kårerna en annan funktion. Här engagerar man sig för studenter och allmännytta kring student- och utbildningsfrågor. Det gäller bostäder, studentekonomi, utbildningkvalitet, studentombud, råd och stödverksamhet, internationella studenters situation och möjligheter, bevakning av forskarutbildningens kvalitet, jämställdhetsfrågor vid universitetet och en kamp för att studenter har rättigheter som inte åsidosätts i sin utbildningssituation. Det är frågor som inte är något som berör enbart ett fåtal studenter. Utan alla studenter. Därför är det också allmännytta.

Kårernas obligatoriska verksamhet tycker jag skall vara det som jag ovan beskrivit bedrivs i Uppsala. Den övriga festliga verksamheten kan vara frivillig. Det verkar klokt. Men att inte se nyttan med att alla studenter bidrar till sin egen intresseorganisation och att vi tillsammans solidariskt bidrar till stöd för de studenter och utbildningar som är illa ute – det tycker jag är inte bara egoistiskt utan dumt.

Trafiksäkerhetsåtgärd missar målet! Varning för bussen.

Per Callenberg uttalar sig i unt om trafikproblematik på Hjalmarbild-44Braningsgatan. Kan inte annat än hålla med maken! http://www2.unt.se/avd/1,1826,MC=77-AV_ID=860396,00.html

30-zoner är ett trafiksäkerhetsmässigt bra grepp för att se till att vi minskar antalet olyckor. Olyckligtvis (!) missar trafikkontoret målet i Uppsala och skapar mer problem, trafikfara och risker än minskar dem i nyinförd 30-zon. Det är en typiskt 80-20 prestation. De resterande 20 %, som borde vara riskanalys över hur cyklisterna och fotgängarna nu ska bete sig men tillhörande handlingsplan, saknas. I Hjalmar Brantingsgatan blandas fotgängare med cyklister, och cyklister med bilar hej vilt. Det är synd när grundtanken var behjärtansvärd.

Läs artikel i dagens unt.se med Per Callenberg på bild!

Det är ok att vara arg: EQ lärs ut

bild-193Eq-modellen. Man får vara arg när man är arg. Barn lär sig att det finns inga felaktiga känslor. Förskolan går i bräshen och gör jobbet som föräldrarna borde ha gjort. Tur är väl det. Nu kan snarare föräldrarna lära sig från barnen. En ordning som jag tror fungerar generellt lite bättre. Barnen är befriade från vixnas prestige och ibland rubbade världsbild. De är den bästa guide till ett ärligt och gott liv som vi har. Det finaste är kanske att barnen växer upp och blir tryggare individer och får lättare att förstå hur andra har det.

Det finna hade varit om en sådan här metod var en del av den bildningsplan som har för förskola och grundskola. Då hade just samhällets ansvar för att fostra lyckligare individer som har lättare att leva som trygga. Frågan är dock om föräldrarna skulle gå med på att staten bestämmer fostran på ett så tydligt sätt…

källa: nyhetskanalen Uppland. Skolan där det praktiseras är i Skutskär

Varför rasera något som fungerar?

http://jacob.johnson.riksdagsvanstern.org/2009/01/riskera_inte_studentinflytande_1.php

Riskera inte studentinflytandet på universitet & högskolor! säger Jacob Johnsson. Ett inlägg i debatten som är sansad och verklighetsanknyten. Antagligen helt stick istäv med dem som anklagar hållningen från att vara bakåtsträvande och tvångsmässig. Jag trycker den är balanserad och klok. Jag skulle inte själv ha samvete att våga trasa sönder något som uppenbarligen ger studenter mer än vad de förstår.

L