Kategoriarkiv: Kårobligatorium

Slutet för studentrörelsen

Och så var kårobligatoriet avskaffat…. igen. En seglivad fråga har nu nått ett klimax i och med dagens omröstning och beslut i riksdagen. Tyvärr kom beskedet att den borliga alliansen inte lyckades nyktra till i sin verklighetsuppfattning kring studentinflytande, utbildningskvalitet och studentrörelsens alla förtjänster. Ja, jag skriver så för jag kan inte se något fel i att studenter är med och bidrar till sin organisation och till sitt arbete för studenter, kvalitet och utbildningsutveckling. När man som jag och många andra har sett verksamheten innifrån och får se vad som kan vara möjligt inom en studentrörelse är det svårt att lyssna på de argumet kring föreningsorganiseringsprinciper och ny glöd för studentkårer och nationer.

inflytande studentsamverkanIdag glöder nationer och studentkårer av fullt liv. Det de gör är utmärkt. Studenter får omvittnat en bättre utbildning tack vare studenter och deras arbete (frivilliga!) i universitet och högskolor. Denna organisation har man nu med beslutet skjutit i sank. Trots protester och kvalificerade uttalanden från kommuner, universitet och högskolor så genomförs Leijonborgs personliga krigsförklaring mot denna rörelse. I min mening helt utan grund i fakta och verklighetsanknytning.

Min ståndpunkt är enkel. Ja, jag tycker att obligatorisk anslutning är acceptabel med tanke på allt det som dessa kronor bidrar till att skapa för studenter i fråga om engagemang, utbildningskvalitet och demokratiskt inflytande.

Idag har vi inte skipat frihet för studenter. Idag har vi skapat historia genom att slå sönder något som aldrig har visat sig påverka vår utbildning negativt. Tvärtom. Det var bra. Nu riskerar högskoleutbildningen bara att bli sämre.

Annonser

Födelsedag, autonomi och valfrihet

Idag är det studentkårens födelsedag. 160 år sedan nationerna i Uppsala instiftade sin studentkår för att ta hand om studenternas utbildningssituation. Det kommer serveras tårta på Uppsala studentkår och 1530 kommer det att vara något av ett konstmanifesterande. Det är ironiskt att fira 160 år när man idagarna tänker besluta att det bara blev 161 med stolt studentradition i Sverige.

Igår satt jag med autnomiutredningen i famnen. Både bildligt och bokstavligt. Autonomiutredningen är en statlig utredning som handlar om hur man skall göra högskolor och universitet fria från staten. Istället för att vara en del av statsapparaten skall det få bli en egen juridisk person. På så sätt kommer universiteten kunna avtala, förhandla, agera och samverka på ett sätt som är betydligt friare än idag. Kostnaden: ja, utbildningsapparaten på högre nivå samt forskningen blir inte i lika stor utsträckning vår (medborgarnas) sak. Det blir universitetens ensak. Pengarna kommer fortfarande komma från skatt. Tillviss del. Säkerligen går vi mot amerikanska ideal och kommer se fler stipendier, fler donationer, fler företag som ”stöttar” och mer studieavgifter på agendan. Någonstans är förändringen bra. Men jag hoppas innerligt att högskolor och universitet sätter sig ner och verkligen kämpar för att bevara det som har varit bra i Högskoleförordningen. Så som pedagogisk meritering, studentinflytande och studentorganisationer (kårer som alla är med i) och inte minst rätten till kollektivavtal och andra arbetsrättsliga uppdrag.

img_4853I mitt PM som jag nu sitter och skriver på tänker jag om valfrihet. Det PM som jag för tillfället har i knät. Både bildligt och bokstavligt. Vad har vi för valfrihet i Sverige, egentligen? Har du någon gång funderat på det? Finns det inte en massa krav på hur vi skall vara och vad vi skall vara och vad vi skall tycka? Är inte Sverige väldigt normativt och styrt av olika ideal? Det är fortfarande konstigt att säga: -Ja, just det är jag väldigt bra på! utan att behöva förklara varför man kan ha en sådan självsäkerhet. Exemplen är otaliga. Men valfriheten är egentligen bara att välja det som du förväntas välja… Hur kan det vara så? Jo, vi är ett land som är enfaldigt och som har långt kvar till mångfald! Tänk på det.

För övrigt längtar jag efter vårtecken. Riktiga vårtecken. Som krokus i snö bredvid ärtgröna grässtrån! Detta var från förra året. Det året då vi städade ut vårt barndomsdrömställe. Det gjorde ont när knopparna brast…

Kårobligatoriet: Ungvänster svänger i frågan. Fler väntas göra så

Allt fler från opositionslägret vänder i frågan om kårobligatoriet. Det är gott. Men det är brottom. I tidningen ”Fria tidningen” rapporteras hur ung-vänster svänger i frågan om kårobligatoriet. Det är bra och det är gott resonerat. 

Dock återkommer från borgligt håll argumentet om valdeltagandet som är så lågt och som i sig skulle göra studentinflytandet försvagat. Underligt hur lite koll man kan ha på den organisation man kritiserar…. Valdeltagandet i Europavalet har också varit dåligt… hur ska vi resonera nu?

Studentinflytande mineras med Leijonborgs förslag. Universitet, fackförbund och politiker är överens.

Det är synd att något så positivt och bra för studentlivet, utbildningen och studiecosiala frågor kraftigt riskerar att tappas på kraft. Studentorganisationen idag är något att vara stolta över. idag har alla studenter möjligheter att påverka och medverka till bättre kvalitet, engagemang för studenterna och att driva frågor för att påverka deras situation. Idag igår vi alla i samma system och har frihet att välja grad av engagemang. För alla dem som inte är med och bidrar med sin egen tid till studentinflytandet så tror jag att de allra flesta (dessa hörs dock aldrig i debatten) är glada för det arbete som deras engagerade bild-599med-studenter. Jag hoppas att de som läser anti-kår kommentarerna som nämns också förstår vad som står på spel, dvs det ytterst frivilliga, äkta engagerande och fina arbete som så många studenter gör för varandra. Utan en kårstruktur tror jag att vi förlorar den enhetliga röst som är så viktig för att vi ska kunna ha ett reellt studentinflytande. Jag hoppas på kraftiga avslagsrop på propositionen! Jag hoppas också på att socialdemokrater, vänsterpartiseter och miljöpartister nu ställer sig på studenternas sida och gör deras röst hörd! 

Marie Granlund skriver en artikel på temat: Leijonborg tystar studenterna. Det är en god analys av läget. Och jag hoppas att socialdemokraterna tar till sig av detta och kämpar med oss som vill bevara studentinflytandet. 

Kristina Persdotter, TCO, påtalar också det försvagade studentinflytandet. Hon ser en oro med den låga ersättningen och den snabba avvecklingen. 

Det mycket låga statsbidraget i kombination med ett snabbt avskaffande av obligatoriet riskerar att kraftigt försvaga studentinflytandet vid landets högskolor och universitet. (Kristina Persdotter

Uppsala universitet ser också en risk med att studentinflytandet kommer att försvagas med Leijonborgs förslag. Prorektor Kerstin Sahlin säger:

Förslaget riskerar att undergräva utbildningens kvalitet på grund av att ersättningsnivåerna blir så låga

Studentinflytande och utbildningskvalitet hör nära samman. En stark studentorganisation som är oberoende av stat och kommersiell verksamhet är det som gör det möjligt för studenterna att ägna sitt engagemang för att granska och påverka utbildningen. Ett avskaffande av kårobligatoriet utmanar detta. Jag hoppas verkligen att alla kritiker förstår och tar detta till sig. Det som jag ser när jag läser kommentarer är att de, precis som Leijonborg, inte har någon egen erfarenhet om vad det är detta handlar om. Det tycker jag är ansvarslöst!

Tyckt till om kårobligatoriet

Det finns en rådande ström som säger att Leijonborgs presentation idag var undermålig och att förslaget inte kommer att främja det stöd för studentinflytandet som det hade hoppats på. Prislappen på studentinflytandet är 30 milj per år. Jämför det med utredaren Ringborgs förslag på ett minimum om 125 milj per år. Med 30 milj kronor kommer de flesta nationer och studentkårer att gå om kull. Så enkelt är det. Det har beräkning efter beräkning överbevisat.

Och varför tar högskoleministern inte i de studiesociala ansvaret ens med tång i den här frågan? Jag tycker det bara visar att detta är en principfråga med dåligt underbyggda argument och verklighetens riskanalyser.

Ingengörsbloggen skriver att det är bra att vi får ett förslag där staten tar hand om studiebevakningen. Här bygger argumentet på att kårerna utför en del av kvalitetsarbetet, vilket alltså skulle ligga i statens intresse att betala.

PÅ hemsidan Ett alliansfritt Sverige ser vi en bra sammanfattning av läget. Vi förstår att den frihet från kårtvång som Leijonborg löser genom att principfast hålla på idén att kårerna strider mot föreningsfriheten ersätts av ett beroende av staten, sponsorer och en s.k. bredare verksamhet (läs pub och andra försäljningsverksamheter). I stället för en oberoende studentröst får vi en studentröst som blir beroende av kommersiella makter, popularitetstävling och sponsring från näringsliv. Var finns det rättvisande studentinflytandet i det?

Svd intervjuas SFS ordförande Moa Neuman som också säger det som många andra säger: Det är för tog för lite pengar.

Dn finner vi samma meddelande från TT men också en intressant slutkläm:

Årsavgiften ligger på i snitt 500 kronor, pengar som främst går till arvoden för representanter i högskolans olika beslutande organ. Avgiften går också till bostadsförmedling och annan social service.

Det skulle vara intressant att se var de har fått det ifrån. De flesta studenter sitter utan arvoden som studentrepresentanter mig veterligen. Det är till personal och organisation som de flesta pengar går till, alltså till löner för de som jobbar för studenternas röst.

Kårer kan komma att läggas ned till fördel för statsberoende studentpubar och rabattförmedlare

Jag hade hoppats på en något mer påläst Leijonborg på presskonferensen idag. Tyvärr lyste insikterna om vad studentinflytande, studiebevakning och studiesociala frågor hanlar om med sin tydliga frånvaro. 

Leijonborg byter en princip mot en annan, och jag tycker det är svårt att finna sympati för det hela. Istället för en oberoende kårverksamhet som ägs gemensamt av alla studenter kommer vi nu ha många studentföreningar i konkurrens om studenter som medlemmar. Vad kommer att säga att en humanistkår kommer att klara konkurrensen mot en handels- eller teknisk studentkår? Ingenting eftersom Leijonborg bygger sina argument på alternativa verksamheter som det som skall locka studenter att bli medlemmar. Och den med flest medlemmar vinner. Det finna alltså inga fördelar med att vara en stor gemensam röst för studenterna. Det finns ingen poäng med att vara en kår. Dock en pubverksamhet och rabattfixare med stor spons från näringslivet – det är den modell som Leijonborg föreslår som nydanade och modernt. 

Statsbidraget skulle dessutom vara på 30 milj per år till samtliga studentkårer i Sverige. Det skulle bara kunna stödja organiseringen av att utse studentrepresentanter. Vi får hoppas att regeringen kommer att förstå att detta är ett historiskt nederlag för studentrörelsen. Vi får hoppas på att kårerna lyckas mobilisera sig en sista gång!

Jag tycker det är här är än förkastligt dåligt!

Studentrösten hotas med nedläggning

Om 15 minuter kommer presskonferensen om presentation om propostitionen för kårobligatoriet. Frågan som jag ställer mig är hur Leijonborg motiverar och argumenterar kring det han kallar det moderna studentinflytandet. För ett år sedan lite drygt presenterades utredningen Frihet för studenter. I direktiven fanns det skrivet att man skulle ta fram ett förslag på modernt studentinflytande. Det kom aldrig något svar på det, och har under ett års tid aldrig kommit något där efter. Vad menar vi med ett modernt studentinflytande? Är enda kriteriet ett universitets- och högskoleliv utan kårer? Är det en form där staten subventionerar studentorganisationer? Är det den form där studenterna förlorar sitt oberoende för att sitta i knät på makthavarna? Jag hoppas att vi förstår att det moderna är att låta studenterna ha kvar sin organisation, sin starka studentröst och att alla debattörer förstår att det inte kommer bli någon annan förändring med ett slopat kårobligatorium än en hård tillvaro för studentrösten och ett försvagat studentinflytande.

Idag läste jag på unt.se en ledarblogg som ansåg att med ett borttagande av obligatoriet så kommer engagemanget bytas från plikt till något genuint. Det var något av det dummaste jag läst. Engagemanget hos studenterna har alltid varit genuint! Sådana kvasiargument betackar jag mig ifrån!

Leve nationerna och leve kårerna!

Läs också unt.se artikel om dagens besked och kårens svar.

En historisk dag?

Undrar stilla om jag kommer att kunna få sova något i natt. All denna spänning… Nej, snarare är det förkylningsviruset som rider min själ och kropp. Något historiskt är det nog ändå med denna dag som precis har grytt. Denna nya dag är fortfarande ung… timmen säger 0101…

Idag presenteras kårobligatoriepropositionen kl 11 av Minister Leijonborg. Det sägs att han skall presentera ett förslag på ett modernt studentinflytande vid en presskonferens i Rosenbad. Om nu inflytandet kommer att finnas starkt kvar vill säga… 

Detta är också första dagen på en ny era för alla royalister kan tänkas. De stackars republikanera kommer inte få en suck förrän låååångt efter det kungliga bröllopet 2010… Tur är väl det. Jag ser fram emot glammet! 

Rent personligt är också denna dagen början på resten av en tid i mitt liv. Det finns skäl att ligga vaken och inte låta bli att drabbas av stora känslor. En historisk dag? Ja, på sätt och vis…

Sänder en kärleksbild ut i etern. Kan vara på sin plats tycker jag. 

img_0177

Sov gott…

Lägg inte ned studentrörelsen utan att bevara studentinflytandet starkt!

Kårobligatoriet. En röd-grön röst hörs nu i debatten. Det är ett år sedan kårobligatorieturedningen kom och det är en månad kvar till regeringens proposition sägs komma. Min ställning kring kårobligatoriefrågan är känd. bild-440Jag tillhör den skara som tycker att utbildningskvalitet via studentmedverkan och den demokratiska principen och rätten till studentinflytande är viktigare principer än att ta bort det s.k. ”kårtvånget” som antagonisterna kallar det. Jag ställer mig helt bakom Kajsa Borgenäs, Frida Johansson, Jon Larsson och Mia Sand när de förkastar båda utmaningarna kring studentinflytandet i unt idag: 

Vi säger /../ nej både till kårobligatorie utredningens förslag för borttaget kårobligatorium och autonomiutredningens försök att utarma studentinflytandet

Väl talat! De refererar också till utredarnas tal om direktiven som de fick inför kårobligatorieutredningen. 

 ”I våra direktiv sägs att ett frivilligt medlemskap bör vitalisera studenternas engagemang och kårernas verksamhet och att införandet av nya former för studentinflytande ska leda till att detta utvecklas och stärks. Vi har svårt att dela direktivens optimism på denna punkt”. Vidare skrev man att ”Det finns en påtaglig risk att reformen leder till en försvagning av och en försämrad kvalitet både i studenternas medverkan i högskolornas angelägenheter och i den studiesociala verksamheten”

Inte en helt oviktig synpunkt från Erland Ringborg och hans gäng…

Mer att läsa om kårobligatorieutredningens årsdag:

Studentkåren i Uppsala ger sin syn på saken: Klas-Herman Lundgren skriver:  – Vi vill passa på att hylla Uppsalas riksdagsledamöter Cecilia Wikström (FP) och Lennart Hedquist (M), som vågar stå upp för studenternas rätt till inflytande över utbildningen och för studentnationernas bevarande. 

Uppsala studentkår hyllar politiker

Fd presidieledamot Uppsala studentkår Ludvig Larsson om kårobligatoriet med nio liv

Ingenjörsbloggen

SFS kan inte ta i med hårdhandskarna men kräver säker ekonomi innan de kan godkänna ett avskaffande:

Sveriges förenade studentkårer

Karlstads universitet och studentkår uttalar sig

Debattartikel

Försvarstal för ett kårobligatorium. Pragmatikern talar. Låt förnuftet bevara något positivt för studenterna!

Kårobligatoriets varande eller icke varande är en knäckfråga. För partier och utbildningsminster – ja det vet vi, men också för studentkårer och för studenter. På unt debatt idag ger Lunds Petter Forkstam och Uppsalas Klas-Herman Lundqvist Leijonborg duktigt med svar på tal.

Men frågan är vad innebär egentligen ett obligatorisk medlemskap i en studentkår? Vad kan sannolikt komma att gå förlorat och hur förhåller sig tvångsargumenten till verkligenhetens förtjänster? Vad är det man tvingas till?

(se blogginlägg nedan om fakta Kårobligatoriet om du undrar vad det är för något.)

Många åsikter höjs om kårobligatoriet som något förkastligt och fult. Jag önskar bidra till en annan bild. När man ser till en studentkårs verksamhet måste man titta på vad som är för studenternas nytta och vad som är för deras nöje. Den delen som är för deras nöje kan lika gärna vara utan obligatorium. Det är helt klart att det är bättre att själv få välja om man vill delta i och stödja nöje eller inte. Det är en bild-531helt annan sak med den råd och stödverksamhet, den utbildningskontroll, den studentrepresentation och den bevakning av rättigheter som en kår gör för studenter. En kår som dessutom drivs av studenter, med studenters medel. I en kår kommer det och går många olika grupper och individer genom kårvalen – men tillsammans bildas ett nät av representation och inflytande från olika studentpositioner och studentgrupperingar. Tack vare detta kan vi driva frågor som studenter själva har sett behöver drivas. Tack vare detta engagemang har vi också en hög kvalitet på det som studentkårerna anser. Det är inte odemokratiskt. Det är tvärt om en skola och en fostran i sann demokratisk anda – trots ett valdeltagande på 13%.

Ja jag skriver ”trots ett” angående valdeltagandet på 13% eftersom det är ett av de argument som man brukar lyfta upp som något som bevisar legitimitetsproblemet. Jag tycker det är ett skitargument. Det här är snarare bevis för andra saker. De studenter som är nöjda och har tillit till att organisationen och kåren gör bra saker, de som inte tar aktiv ställning – de är en majoritet. Hade de varit missnöjda hade de sannolikt deltagit och röstat igenom en förändring av kårens verksamhet till en minimal organisation. Det visar sig att så värderar inte studenter. Precis samma sak som allt annat man är med i och inte med i. EU-valet är en sådan sak. En annan är kyrkovalet för kyrkans medlemmar. Eller de som röstar på en bolagsstämma, eller de som deltar i årsmöten för föreningar… är bristen på närvaro egentligen ett legitimitetsprobelm? I så fall är Sverige i kris på ett mycket mer betydande sätt än vad det verkar.

Om vi vänder på argumentet istället så har 4200 av Uppsalas studenter varit med och sagt sitt om vad de tycker om studenters rättigheter, utbildningskvalitet och studiesociala frågor. 4200 av 22000 campusstuderande väljer att rösta i kårvalet. Det är en större andel än 13%., nära nog 20 %. Varför då? Jo för resterande medlemmar i studentkåren är till stora delen distanskursare och att de inte är lika närvarande i kårvalsjippot har sina skäl (även om jag hade önskat nå dem också).

Om obligatoriet faller så kan det komma att ersättas av staten. Då är det inte längre studenternas egen organisation. Då har studenternas åsikt blivit statens. Hur ska vi kunna känna oss manade att engagera oss då om det inte ens är vår egen organisation? Hur försvarar man att staten subventionerar studentkårer med statens pengar? Hur kan studenterna då äga frågan? Nej det går inte ihop utan blir mer vidrigt än det ”tvång” som många liberaler slår hårt för att kårena idag skulle innebära. Vad är ett tvång när alla har lika rätt att tycka och delta?

Om obligatoriet faller kommer andra aktörer för att slåss om studenternas röst som representant vid universitetet. Möjligheten för att genom val visa vad studenterna i sin helhet tycker vid ett lärosäte faller. Hela studentrepresentationen blir på något sätt omöjlig. Därför kan vi inte ha frivilligt medlemskap i en studentkår. Därför är det viktigt att värna studenternas gemensamma intresse: studentkåren och med det studentinflytandet.