Att äga en Pudel

Livskvalitet. Det finns vissa saker i livet som skänker mestadels ren glädje. En sådan glädje är denna svarta lurviga sak som pryder mitt hem och ringar in dsc_0978mitt liv. Med en aldrig sinande upprördhet blandad med glädje sitter han på bänken nedanför fönstret och iaktar med fasa (!) cyklar som kommer förbi och med huuuulande ljudande glädje passar han på de snygga hundarna. Man kan inte låta bli att inte beröras av den smittsamma lättsamma glädjen till liv. 

Hans ögon är på samma gång uttrycksfulla som ganska tomma. När man tittar in i dem undrar man vad som kan döljas där bakom. Mest instinkt vad det verkar. Märklig instinkt dock. Vår pudel Vigo älskar öron. Om han hade fått bestämma skulle han med nit och kärlek tvätta varje gästs öron så att de blänkte av hundsaliv. Gärna invändigt också. Han är heller ingen labrador. Han äter maten som om den vore till för att avnjutas. En liten hundbit i taget. Om vi fular oss och blandar lite godare torrfoder med mindre gott så ser han till att plocka ut det goda. 

Vissa pudelägare förfasar sig och undrar – vad har ni gjort med honom?

Men han har ingen frisyr. Han är en frisyrlös pudel. Vissa pudelägare förfasar sig och undrar – vad har ni gjort med honom? Ja, helt frisyrlös är han inte, han har benvärmare nu under vintern. Men annars är han en endimensionellt klippt pudel. Eller som vissa kallar det: bruksklippt. 

Ja det är en sällsam värld den med hund. Men en sak vill jag säga: vill du ha en härlig, mysig, lycklig, personlig, snygg (ja faktiskt), lättlärd, allergivänlig vovve? Skaffa dig en pudel! Och det trodde jag aldrig jag skulle säga efter att ha varit en inbiten Golden Retriverägare i flera år. 

Det är så mycket festligare med det som verkar vara på gång i huvet på en pudel…

Annonser

Magstarkt om SAAB, religionsfrihet och principfasthet

bild-447De senaste dagarna har jag legat i soffan. Nu vet jag hur det känns att få liggsår och en kropp som sakta men säkert förvandlas till sämre skick! Maginfluensan drabbad mig till slut och gick klart på knock. Och jag föll. Här på soffan har jag så följt utvecklingen i politiken och på diverse menlösa kanaler. Jag har med spänning följt utvecklingen för SAAB och förfasat mig över att de inte får någon del av den pott som ska gå till lånegarantier. Jag förstår inte hur en regering inte kan värdera den nyckelroll som bilindustrin har i vår ekonomi. (underleverantörer är en viktig del av det argumentet och då sysselsättning i stort). Det är klart magstarkt att höra på Maud Olofsson hur hon resonerar. Men imponerande med regeringens kraftfullhet. Oavsett vad man tycker om politiken så är Maud benhård och principfast. Kanske inte alltid en så lyckad kombo.

Jag har också fått se hur Malou von Siverts fortsätter sitt religionskrig på bästa sändningstid för alla oss som är hemma på förmiddagen av olika skäl och passar på att ha en sporadisk relation med programmet Efter tio. Jag hoppas att vi inte är många för jag förfasar mig över hennes anti-religionskampanj. Temat i veckan har varit Knutby. Här har folk få tycka till och komma till tals. Företrädare liksom kritiker har gått säga sitt. Och hela situationen blir absurd. Klart att Malou inte får svar på sina frågor och klart att företrädarna sitter där och skruvar sig. Jag förstår inte riktigt vad det skall vara bra för. Det enda som kommer fram är att Malou von Siverts tycker sig ha funnit ett argument som håller för att säga att ett religiöst liv är värdelöst, farligt, kränkande och fullständigt obegripligt. Visst är det härligt med sub-objektiva journalister…. 

Något har de gemensamt Maud och Malou. Det är en principfasthet av järn. Har de bestämt sig för något att se rött för så gör dom det.

SSU ordförande tog bladet från munnen och blev hunsad direkt

Det är på samma gång hoppfullt som tragiskt att SSU representanter går ut och är delade i frågan kring Svergie och kärnkraften. Frågan som inte på några sätt är svart/vit. Frågan som i allra högsta grad är mulitvariabel. Här handlar det om vilka argument som du viktar främst och vilken fot du vill stå på. Den ekonomiska marknaden eller miljö och säkerhet. Det är där valet står.

bild-616SSU s ordförande gjorde helt rätt som gick ut och var en kraft i sammanhanget som sa: nej till kärnkraft och ja till fortsatta avvecklingsplaner. Jytte Guteland har varit alltför tyst men kom i den här frågan fram starkt och tydligt. SSU vågade som inga andra ungdomsorganisationer hittills i denna frågan stå på en alternativ sida. En sida som inte för särskilt länge sedan var okontroversiell. En sida som nu med finanskris har blivit kallad bakåtsträvande och klimatfientlig. En sida som är den enda med långsiktig analys och moralisk konsekvens. Den enda sida som i mina ögon betraktar frågan i ljuset av kommande generationer.

Men icke fick Guteland länge stå oemotsagd förrän hennes kompaner i SSU går ut och skriver under på hur felaktigt det är att SSU tar ställning för ett avvecklande och mot ett utbyggande. Det är tragiskt. Det var inte många dagar som hoppet om SSU var tänkt innan det drastiskt släcktes igen. Någonstans inom mig mullrar frågan om inte högersöken ändå existerar. Det hoppfulla i sammanhanget är dock att Guteland har talat. Och jag hoppas hon har kraft att stå stark och stärkt i det.

PS1: Sannolikheten för säkerhetsrisker ökar ju fler kärnkraftsverk som världen har.

PS2: Det är bara Sverige och USA som tänkt lite grann på avfallsfrågan – vad ska sägas om resten av världen? Jo de hanterar avfallen vid sidan av reaktorerna…

PS3: Det är ett hyckleri att säga att det är omsog om klimatet och våra framtida generationer som är arguementet för kärnkraft. Våra ekosystem kollapsar vid ett haveri. Våra framtida generationer kommer att kunna få en förstörd värld. Den risken vill inte jag vara en del av… SLUT

Oförrättad allmänhet? Nej, bara en kärleksfull minister

Prins Charles skickade ett meddelande till Camilla Parker som innehöll beskrivningen om hur hans skulle vara hennes tampong. Sven-Otto Littorin skrivet ”löv u” till sin käresta på facebook. Detta upprör mp politikern ANNIKA NORDGREN CHRISTENSEN som skriver en artikel om saken. På P1 studio 1 i måndags debatterades detta flitigt. Jag kan inte förstå hur varken det ena eller de andra egentligen är något att bli upprörd över om inte de föremålen för ömhetsbetygelsen själva är det. Vad är problemet? Att dom är förälskade, kärlkefulla och samtidigt offentliga personer? Eller att de avslöjar en mänsklighet och en möjlig likhet med oss andra? Jag vet inte vad du tycker men jag tycker det är hoppfullt att även politiker visar en human sida och får mig att känna släktskap. Det är tryggare nu på något vis…

Nya vanor i livskris?

Något fruktansvärt har hänt. Under nästan 12 års tid har jag läst deckare på löpande band. Som en beroende maniack har jag plöjt allt som finns i spänningsgenren. Jag har varit den främsta förkämpen och den största slukaren av nordiska spänningsromaner. Häromdagen tog det slut. Jag sitter med en deckare i handen och känner mig fullständigt likgiltig. Den forna så välbekanta känslan av delaktighet är som bortblåst. Ja lade boken åt sidan och konstaderade att jag längtade efter relationsböcker, familjeskilldringar, samtidsromaner, långsamhet, eftertänksamhet, det fyndiga och det djupsinniga. Det som målar upp verkligheten så som den nästan är. Den skönlitterära genren står med dörren på glänt och jag träder in. Marika Cobbold Hjörne’s bok Guppy till kvällsmat ligger nu på natduksbordet. Jag kommer strax att ta upp den och läskande entra en helt ny värld. Ja i alla fall en helt ny livsera. Är det medelåldern?

Politiker och lobbyister: Sluta fega! Vi måste våga diskutera avfallsfrågan!

Kärnkraft? Hela 57% av Sveriges befolkning säger ja till kärnkraft. Men var tredje (33%) säger nej enligt synovates undersökning. I DN idag kan vi läsa om opinionen kring kärnkraft. Jag är en av de få s-väljarna som stödjer Sahlins linje om en fortsatt avvecklingsplan. Jag kan inte se hur det är moraliskt försvarbart med en annan hållning.

Idag finns det en ny generation som har en åsikt. Den generationen som inte fanns 1980 då folkomrösningen var. Själv var jag två år då. Har världen blivit bild-598annorlunda sedan dess? Har argumentet som då gjorde att vi ville avveckla kärnkraften inom sinnomtid tjänat ut sitt syfte? Världen har i viss mening blivit annorlunda och vissa argument har inte samma svung i dag som de hade då. Vi har fått en annan medvetenhet om klimathotet som också gör att argumenten för kärnkraft har blivit starkare och fler. Jag tror att det är dessa som har vunnit mark idag. Vi ser hur opinionen säger: kärnkraft behövs pågrund av att vi inte kan ha förnybara engergikällor för hela vårt behov. De finns också de som säger att kärnkraft är ett alternativ i arbetet med att rädda vår jord.

Håll upp ett tag! Stanna upp och reflektera över vad vi får för konsekvenser för ett ja! Skulle vi våga ta i den linjen i debatten skulle vi visa ansvarsfull politisk insikt. Men konsekvensanalysen lyser med sin uranglödande frånvaro.

Ärr det inte tydligt att vi glömmer bort detta i debatten? Vi behöver fundera och argumentera kring avfallsfrågan. Är det ansvarsfullt att öppna upp för att bygga nytt (för lönsamhet måste vi ha reaktorerna igång lääääänge) och ge kommande generationer ett avfall att hantera. Idag finns det forskning som visar att vi kan bygga effektivare kärnkraftverk. Kom då ihåg när du hör det argumentet att avfallstiden sägs ha potential att minskas från nuvarande 100 000 år till 1000 år. Visst är det en klar markant minskning. Men vi talar ändå om sekellånga avfallshanteringar. Vad vet vi vad det har för effekter? Vi måste fundera på detta och vi måste våga ta i ansvarsfrågan – vilka är vi att ge kommande generationer detta hanterande? Nej, satsa på förnybart och säg nej till att vi bygger nya reaktorer i Sverige! Vi har tillräckligt med resurser för att klara elförsörjningen i Sverige. Vårt problem blir snarare att det blir dyrare med vår el än att ta in kärnkraftsproducerad el från Finland… Där har ni anledningen till varför det talas om att ha kärnkraften kvar och varför avfallsansvaret negligeras i det tysta. Det är en fråga om ekonomi, inte om att göra klimat och kommande generationer en tjänst. För det är BS!

Jag hoppas att de 57% som sagt sig tycka att kärnkraft är en god idé också tagit sig en funderare på avfallsfrågan och det moraliska kring avfall och klimat. Jag hoppas också att de 10% osäkra kräver ett svar innan de har bestämt sig.

PS: Låt mig citera Svensk Kärnbränsle AB:

”Under de senaste decennierna har vi byggt upp ett system med anläggningar för att ta hand om olika typer av avfall. En viktig del saknas dock fortfarande – ett slutförvar för det använda kärnbränslet”Svensk Kärnbränslehantering AB

Lägg inte ned studentrörelsen utan att bevara studentinflytandet starkt!

Kårobligatoriet. En röd-grön röst hörs nu i debatten. Det är ett år sedan kårobligatorieturedningen kom och det är en månad kvar till regeringens proposition sägs komma. Min ställning kring kårobligatoriefrågan är känd. bild-440Jag tillhör den skara som tycker att utbildningskvalitet via studentmedverkan och den demokratiska principen och rätten till studentinflytande är viktigare principer än att ta bort det s.k. ”kårtvånget” som antagonisterna kallar det. Jag ställer mig helt bakom Kajsa Borgenäs, Frida Johansson, Jon Larsson och Mia Sand när de förkastar båda utmaningarna kring studentinflytandet i unt idag: 

Vi säger /../ nej både till kårobligatorie utredningens förslag för borttaget kårobligatorium och autonomiutredningens försök att utarma studentinflytandet

Väl talat! De refererar också till utredarnas tal om direktiven som de fick inför kårobligatorieutredningen. 

 ”I våra direktiv sägs att ett frivilligt medlemskap bör vitalisera studenternas engagemang och kårernas verksamhet och att införandet av nya former för studentinflytande ska leda till att detta utvecklas och stärks. Vi har svårt att dela direktivens optimism på denna punkt”. Vidare skrev man att ”Det finns en påtaglig risk att reformen leder till en försvagning av och en försämrad kvalitet både i studenternas medverkan i högskolornas angelägenheter och i den studiesociala verksamheten”

Inte en helt oviktig synpunkt från Erland Ringborg och hans gäng…

Mer att läsa om kårobligatorieutredningens årsdag:

Studentkåren i Uppsala ger sin syn på saken: Klas-Herman Lundgren skriver:  – Vi vill passa på att hylla Uppsalas riksdagsledamöter Cecilia Wikström (FP) och Lennart Hedquist (M), som vågar stå upp för studenternas rätt till inflytande över utbildningen och för studentnationernas bevarande. 

Uppsala studentkår hyllar politiker

Fd presidieledamot Uppsala studentkår Ludvig Larsson om kårobligatoriet med nio liv

Ingenjörsbloggen

SFS kan inte ta i med hårdhandskarna men kräver säker ekonomi innan de kan godkänna ett avskaffande:

Sveriges förenade studentkårer

Karlstads universitet och studentkår uttalar sig

Debattartikel

Alla borde ha sin kreativa zon

Det finns något helt fantastiskt med att få arbeta med det kreativa, det sinnliga och det ögonblickliga. Studion har blivit min nya vän och stora utmaning. Fina skuggor, fina highlights och det fångade ögonblicket där linjer, vinklar, blicken, känslan – allt är på rätt ställe! Vid sidan av allvarliga ting, seriösa diskussioner, forskarrapporter och annat ickekonkret så ger det konkreta kreativa arbetet mig kickar! Jag lever på det länge!!

Mitt tips: finn din kreativa zon och satsa på det om du som jag har alldeles för mycket av annat slag i ditt liv!

Här är min underbara lilla syster Naima som tacksamt ställde upp i studion. Puss unge!img_4236

Fritt, jämställt och individualistiskt? Det tillrättalagda Sverige där feminism inte får plats

Det är dags att fundera på att byta regering. Av många skäl. Detta är ett av dem:

Arena kom med posten och omslaget skrek ut det som jag länge känt, vetat om och förfasat mig över: Varför så tyst? 22 feminister om utrymmet i den svenska debatten.

bild-11161Feminism har blivit till ett skällsord, något som inte alls är den självklarhet och normalitet hos etablissemang och medborgare som det en gång var. Tiden då statsministern sa: klart jag är feminist verkar vara över. Nu gömmer sig feministerna bakom omständiga förklaringar och försöker parera en rädsla att uppfattas som ”allt för radikala och människofienliga”. Det är som om feminism uppfattats som synonymt med mansmat och som om röster från underläge är fult i ett PKhetsigt Sverige.

Få saker är så upprörande som att behöva försvara kampen om jämställdhet och behovet av feministiskt perspektiv. Det gör mig ledsen ända in i själen att det är något som överhuvudtaget ifrågasätts som viktigt i vår samhällsdebatt.

Många av de 22 feministerna spanar efter anledningar i det nya politiska klimatet av nyliberalism och konservativ ideologi: vi är jämställda, individualister, bäst i världen och fria – varför klaga? Maud Eduards, professor vid Stockholms universitet, sammanfattar det som ett tillstånd av att vilja blunda för synen på att också vårt samhälle har brister, att vi utmanar makt på varandra och att det finns underordnat och överordnat.

Eduards menar att feminismen uppfattas som för svår och utmanande, handlar för mycket om makt, relationer och strukturer, ordningar som snävar in vårt handlingsutrymme. Är det därför vi vill blunda likt strutsar och titta åt ett annat håll emedan misshandeln av våra likar pågår? Är det därför redaktörer som skriver om feminism och jämställdhet blir ifrågasatta och inte sällan får frågan: Vad har jämställdhet med oss att göra? Är inte den frågan utagerad?

En redaktör på vår tidningen Ergo skrev en artikel om jämställdhet vid universitetet. Redaktören fick hotfulla mail och en fråga varför denne var en manshatare. Andra skribenter som skrivit om jämställdhet får samma respons. Är det inte galet fel? Är inte detta så allvarligt att vi borde fråga oss återigen – vilket samhälle vill du ha? Men framför allt – feminism är nödvändigt och ansvarsfullt. Feminism kan vara det perspektivet som hjälper oss att se de strukturer som ställer den ene över den andre i värde och inflytande.
Feminism är utmanande för själva utmaningen är dess essens. Jag är tacksam för den essensen och hoppas att fler ögon öppnas och att kampen kan börja! Garanterat kommer den tillbaka om vi får maktskifte 2010. Då kanske vi får en något mer realistisk och postmodern syn på vårt samhälle. Vi kommer att ha massor att göra!!!

Bloggen om oss – om livet, sosseriet, kärleken och samhället