Slumdog Millionaire, barnkonvention och lyxplåt

Slumdog Millionaire vann Oscars på Oscars nyligen. Stjärnorna i filmen blir tydligen hyllade som gudar i Indien. De har fått byta sina liv i slummen till permanenta bostäder. På Oscarsgalan fick filmen stående ovantioner av berörda och berömda människor. Männsisko som inte saknar varken bostad, inkomst och ett värigt liv.

I FNs barnkonvention står det att inga barn skall leva i fattigdom. Hur går det med det? Filmen Slumdog Millionaire väcker mängder av frågor, och i verkligheten finns inte den turen och det nästan ”gudomliga” ingripandet i någon från slummens liv. Finns det plåtstäder också i Sverige? Nej, den nya fattigdomen ser annorlunda ut i Sverige. Visst finns det de som bor i husvagnar, men de flesta bor i isolerade bostäder. Men det är också allt vad de har. Enligt barnkonventionen skulle vi heller aldrig utvisa flickor som Lollo. Hon som enligt svensk lag om hon vore svensk skulle ha fått hela samhällets skydd. Det är ingen dum idé att göra barnkonventionen till lag så so m Birgitta Dahl och Véronique Lönnerblad kräver på Brännpunkt den 14 februari 2009. På alla hjärtans dag…

Bilden är från Sverige. Det är inte ett slumområde. Det är sjöbodar på västkusten som kostar skjortan att köpa. En lyxig plåtstad? img_3820

Annonser

Ska vi välja att göra det svåra, Baylan?

Slutscen. The West Wing lär oss en hel del. I denna slutscen i ett av avsnitten är det svårt att inte få tankarna till Obama och till den s.k. Obama-effekten på politiken. Där vi ser visionerna, modet och en politisk vilja till förändring. Jag hoppas innerligt att Baylan har vad som krävs för detta. Jag vill också kunna svara: Då gör vi det svåra.

Om vi väljer nån som inspirerar oss kommer vi att kunna möta vad som än händer och åstadkomma saker som vi ännu inte kan föreställa oss.

– Om vårt jobb har lärt oss någonting så är det att vi inte vet vad nästa president kommer att möta. Om vi väljer nån med visioner, nån med mod, nån med gravitas – nån som vet hur folk lever och som vill förbättra deras liv. Om vi väljer nån som inspirerar oss kommer vi att kunna möta vad som än händer och åstadkomma saker som vi ännu inte kan föreställa oss. Istället för att säga vem som är mest kvalificerad ska vi få det att framstå som självklart. Men det kommer att bli svårt, säger Toby Ziegler.

– Då ska vi göra det svåra, svarar Josh Lyman

Toby och Josh möter varandras blick i överenskommelse. Nästa bild: vi ser hur de vandrar på en öde gata med Lincon monumentet i förgrunden.

Studentinflytande mineras med Leijonborgs förslag. Universitet, fackförbund och politiker är överens.

Det är synd att något så positivt och bra för studentlivet, utbildningen och studiecosiala frågor kraftigt riskerar att tappas på kraft. Studentorganisationen idag är något att vara stolta över. idag har alla studenter möjligheter att påverka och medverka till bättre kvalitet, engagemang för studenterna och att driva frågor för att påverka deras situation. Idag igår vi alla i samma system och har frihet att välja grad av engagemang. För alla dem som inte är med och bidrar med sin egen tid till studentinflytandet så tror jag att de allra flesta (dessa hörs dock aldrig i debatten) är glada för det arbete som deras engagerade bild-599med-studenter. Jag hoppas att de som läser anti-kår kommentarerna som nämns också förstår vad som står på spel, dvs det ytterst frivilliga, äkta engagerande och fina arbete som så många studenter gör för varandra. Utan en kårstruktur tror jag att vi förlorar den enhetliga röst som är så viktig för att vi ska kunna ha ett reellt studentinflytande. Jag hoppas på kraftiga avslagsrop på propositionen! Jag hoppas också på att socialdemokrater, vänsterpartiseter och miljöpartister nu ställer sig på studenternas sida och gör deras röst hörd! 

Marie Granlund skriver en artikel på temat: Leijonborg tystar studenterna. Det är en god analys av läget. Och jag hoppas att socialdemokraterna tar till sig av detta och kämpar med oss som vill bevara studentinflytandet. 

Kristina Persdotter, TCO, påtalar också det försvagade studentinflytandet. Hon ser en oro med den låga ersättningen och den snabba avvecklingen. 

Det mycket låga statsbidraget i kombination med ett snabbt avskaffande av obligatoriet riskerar att kraftigt försvaga studentinflytandet vid landets högskolor och universitet. (Kristina Persdotter

Uppsala universitet ser också en risk med att studentinflytandet kommer att försvagas med Leijonborgs förslag. Prorektor Kerstin Sahlin säger:

Förslaget riskerar att undergräva utbildningens kvalitet på grund av att ersättningsnivåerna blir så låga

Studentinflytande och utbildningskvalitet hör nära samman. En stark studentorganisation som är oberoende av stat och kommersiell verksamhet är det som gör det möjligt för studenterna att ägna sitt engagemang för att granska och påverka utbildningen. Ett avskaffande av kårobligatoriet utmanar detta. Jag hoppas verkligen att alla kritiker förstår och tar detta till sig. Det som jag ser när jag läser kommentarer är att de, precis som Leijonborg, inte har någon egen erfarenhet om vad det är detta handlar om. Det tycker jag är ansvarslöst!

Tyckt till om kårobligatoriet

Det finns en rådande ström som säger att Leijonborgs presentation idag var undermålig och att förslaget inte kommer att främja det stöd för studentinflytandet som det hade hoppats på. Prislappen på studentinflytandet är 30 milj per år. Jämför det med utredaren Ringborgs förslag på ett minimum om 125 milj per år. Med 30 milj kronor kommer de flesta nationer och studentkårer att gå om kull. Så enkelt är det. Det har beräkning efter beräkning överbevisat.

Och varför tar högskoleministern inte i de studiesociala ansvaret ens med tång i den här frågan? Jag tycker det bara visar att detta är en principfråga med dåligt underbyggda argument och verklighetens riskanalyser.

Ingengörsbloggen skriver att det är bra att vi får ett förslag där staten tar hand om studiebevakningen. Här bygger argumentet på att kårerna utför en del av kvalitetsarbetet, vilket alltså skulle ligga i statens intresse att betala.

PÅ hemsidan Ett alliansfritt Sverige ser vi en bra sammanfattning av läget. Vi förstår att den frihet från kårtvång som Leijonborg löser genom att principfast hålla på idén att kårerna strider mot föreningsfriheten ersätts av ett beroende av staten, sponsorer och en s.k. bredare verksamhet (läs pub och andra försäljningsverksamheter). I stället för en oberoende studentröst får vi en studentröst som blir beroende av kommersiella makter, popularitetstävling och sponsring från näringsliv. Var finns det rättvisande studentinflytandet i det?

Svd intervjuas SFS ordförande Moa Neuman som också säger det som många andra säger: Det är för tog för lite pengar.

Dn finner vi samma meddelande från TT men också en intressant slutkläm:

Årsavgiften ligger på i snitt 500 kronor, pengar som främst går till arvoden för representanter i högskolans olika beslutande organ. Avgiften går också till bostadsförmedling och annan social service.

Det skulle vara intressant att se var de har fått det ifrån. De flesta studenter sitter utan arvoden som studentrepresentanter mig veterligen. Det är till personal och organisation som de flesta pengar går till, alltså till löner för de som jobbar för studenternas röst.

Kårer kan komma att läggas ned till fördel för statsberoende studentpubar och rabattförmedlare

Jag hade hoppats på en något mer påläst Leijonborg på presskonferensen idag. Tyvärr lyste insikterna om vad studentinflytande, studiebevakning och studiesociala frågor hanlar om med sin tydliga frånvaro. 

Leijonborg byter en princip mot en annan, och jag tycker det är svårt att finna sympati för det hela. Istället för en oberoende kårverksamhet som ägs gemensamt av alla studenter kommer vi nu ha många studentföreningar i konkurrens om studenter som medlemmar. Vad kommer att säga att en humanistkår kommer att klara konkurrensen mot en handels- eller teknisk studentkår? Ingenting eftersom Leijonborg bygger sina argument på alternativa verksamheter som det som skall locka studenter att bli medlemmar. Och den med flest medlemmar vinner. Det finna alltså inga fördelar med att vara en stor gemensam röst för studenterna. Det finns ingen poäng med att vara en kår. Dock en pubverksamhet och rabattfixare med stor spons från näringslivet – det är den modell som Leijonborg föreslår som nydanade och modernt. 

Statsbidraget skulle dessutom vara på 30 milj per år till samtliga studentkårer i Sverige. Det skulle bara kunna stödja organiseringen av att utse studentrepresentanter. Vi får hoppas att regeringen kommer att förstå att detta är ett historiskt nederlag för studentrörelsen. Vi får hoppas på att kårerna lyckas mobilisera sig en sista gång!

Jag tycker det är här är än förkastligt dåligt!

Studentrösten hotas med nedläggning

Om 15 minuter kommer presskonferensen om presentation om propostitionen för kårobligatoriet. Frågan som jag ställer mig är hur Leijonborg motiverar och argumenterar kring det han kallar det moderna studentinflytandet. För ett år sedan lite drygt presenterades utredningen Frihet för studenter. I direktiven fanns det skrivet att man skulle ta fram ett förslag på modernt studentinflytande. Det kom aldrig något svar på det, och har under ett års tid aldrig kommit något där efter. Vad menar vi med ett modernt studentinflytande? Är enda kriteriet ett universitets- och högskoleliv utan kårer? Är det en form där staten subventionerar studentorganisationer? Är det den form där studenterna förlorar sitt oberoende för att sitta i knät på makthavarna? Jag hoppas att vi förstår att det moderna är att låta studenterna ha kvar sin organisation, sin starka studentröst och att alla debattörer förstår att det inte kommer bli någon annan förändring med ett slopat kårobligatorium än en hård tillvaro för studentrösten och ett försvagat studentinflytande.

Idag läste jag på unt.se en ledarblogg som ansåg att med ett borttagande av obligatoriet så kommer engagemanget bytas från plikt till något genuint. Det var något av det dummaste jag läst. Engagemanget hos studenterna har alltid varit genuint! Sådana kvasiargument betackar jag mig ifrån!

Leve nationerna och leve kårerna!

Läs också unt.se artikel om dagens besked och kårens svar.

En historisk dag?

Undrar stilla om jag kommer att kunna få sova något i natt. All denna spänning… Nej, snarare är det förkylningsviruset som rider min själ och kropp. Något historiskt är det nog ändå med denna dag som precis har grytt. Denna nya dag är fortfarande ung… timmen säger 0101…

Idag presenteras kårobligatoriepropositionen kl 11 av Minister Leijonborg. Det sägs att han skall presentera ett förslag på ett modernt studentinflytande vid en presskonferens i Rosenbad. Om nu inflytandet kommer att finnas starkt kvar vill säga… 

Detta är också första dagen på en ny era för alla royalister kan tänkas. De stackars republikanera kommer inte få en suck förrän låååångt efter det kungliga bröllopet 2010… Tur är väl det. Jag ser fram emot glammet! 

Rent personligt är också denna dagen början på resten av en tid i mitt liv. Det finns skäl att ligga vaken och inte låta bli att drabbas av stora känslor. En historisk dag? Ja, på sätt och vis…

Sänder en kärleksbild ut i etern. Kan vara på sin plats tycker jag. 

img_0177

Sov gott…

Utmattande livsstil

Det är sant att ironi existerar. Aldrig förr har jag haft så mycket att göra, med så många olika komponenter och delar som skall höra ihop med varandra. bild-852Stressfaktorn under marsmånad kommer vara extrem. Det har jag vetat om sedan årskiftet. Så vad händer? Förra veckan en illa maginfluensa. Idag har jag insjuknat i något som liknar halsfluss. Det ironiska i sammanhanget är väl att jag om någon borde veta kopplingen och se riskerna i de senaste två månadernas livsstil? För att vara en person med fördjupade studier inom livsstilssjukdomar så som utmattning så är det ironiskt att jag inte förstått hur jag lekt med elden ett tag… Det är dags att omvärdera och omprioritera. Dags att lära sig att göra en sak i taget. Annars går det illa… Skärpning fru Callenberg!

Kvällsåkning, dofter och 30 årskalas

Kvällsäventyr. I snart två år har jag varit utan skidbacken. Det är en ganska lång tid för någon som förr ville viga livet för det vita berget. Men nu bär det av och dessutom på kvällstid. Min fina vän Elin bjuder på 30-årskalas i en skidbacke strax nordväst om Stockholm. På med underställ, googles och snörätta skor. Här ska pjäxdansas! Behöver jag duscha innan?! Ne vad fasen – är det inte dofterna som är grejen med after ski?!?

”Förlåt jag hade fel”. Ett tecken på ytterligare mänsklighet!

Idag har jag läst den länk som fanns bland mina kommentarer till inlägget: oförorättad allmänhet? som handlade om Sven-Otto Littorins kärleksamma yttryck till sin käresta. Kommentaren är från politikern som är personen bakom artikeln som jag refererade till. 

Jag tycker det är skitbra att Annika säger: Förlåt jag hade fel. Varför? ja inte för att jag vill moralisera om offentligt kärleksliv ifred utan för att jag tycker det är något av det mest rakryggade man kan se. Någon som säger – jag hade fel och jag gjorde fel. (Jag tycker Pudlar är världens bästa). 

Heja dig Annika som har mod att visa att du tycker annorlunda idag! Och att du har vett att visa att du är människa. Vem har inte tyckt lite väl starkt i en fråga och sedan insett att det kanske inte var varken rimligt eller nödvändigt att vädra offentligt! Ett tecken på mänsklighet. Även det ger hopp!

Bloggen om oss – om livet, sosseriet, kärleken och samhället