Etikettarkiv: alliansregering

Centerpartiet, vad är ett parti? Alliansens el-ians kostar för svenska partisystemet

Vad ska vi med ett parti till? Vad är ett parti? Och vilket mandat ger vi partiledare och partistyrelse att ta politiska riktningar under mandattidernas gång? Centerpartiets omvändning i kärnkraftsfrågan ställer inte bara frågor om energi utan också en rad frågor om funktionen av parti, vitsen med parti och om hur man ser till att ha en levande demokrati.

bild-111På politikerbloggen görs en analys av centerpartiets medgång i kärnkraftsfrågan och motgång mot partiets stämma. Daniel Alsén menar att uppgörelsen bär tydliga spår av bytesaffär. (Källa: politikerbloggen 20090206)

Centerpartiet gav upp kärnkraftsmotståndet och fick mer satsning på förnybar energi och energieffektivisering. Uppgörelsen visar vikten av konsensus för allianspartierna snarare än allians med väljarna. Men uppgörelsen står inte oemotsagd.

Centerpartister får idag uttala sig i media. Man kan läsa om dem på nätet. I unt läser vi om hur frågan splittrar centerpartiet. Bland annat menar en kvinna från Heby att frågan har sådan dignitet att den rubbar själva skälet till att vara centerpartist.

Det är en ryggradsfråga som gör att vi har en särställning i alliansen och et var ju därför jag blev centerpartist. Vi är och ska vara ett grönt parti. (Källa: unt.se)

Det är synd om de borliga väljare som var mot kärnkraft. Nu har de inget alternativ. Det kanske är det som är själva idén med en allians, att man inte skall ha ett alternativ. Nu är alliansen en gäng små partier utan egen politik. Konsensus har blivit viktigare än partisystemen. Visst ligger det i sakens natur att en allians ska vara sams, men det är skillnad på att ändra sin politik och att kompromissa i frågor. Se på FRA-lagstiftningen, det var likadant då.

Frågan som kvarstår är då vad vi ska med partier till? Vilken dignitet och auktoriet ska vi ge partistämmor och kongresser? Hanna Wagenius skriver på sin blogg: det blir lite bakvänt när partiledningen kör över stämmobeslut. Att göra det två gånger på mindre än ett år i viktiga frågor är dessutom rent otaktiskt ( Källa: Hanna Wagenius blogg).

Vad Wagenius sätter själva fingret på är frågan om vilken roll väljare och valmanifest för enskilda partier har i en alliansform? En fråga som verkligen inte enbart bör väckas inom alliansens partier utan även av (V), (MP) och (S). Vad är det vi ger upp i vårt demokratiska land i tider av allianser och starkare samregeringar? Vad har vi att rösta på? Många alternativ eller bara två?

Helle Klein menar att vi tack vare detta kan få en intressant val10 – kärnkraften engagerar . Jag är benägen att till 100% hålla med.

Annonser

Centerpartiet offrar tradition och väljare mot regeringsenighet

Vilket krav har ett parti att vara trogen sin egen tradition? Vilket krav har vi på att ett parti ska ha relevans för sin samtid? Detta är den eviga spänningen för varje politisk partigemenskap, för samfund och för förbund. Ja, för alla gemenskaper som har en väljar eller medlemskår som ger gemensakpen dess själva existensberättigande. Inte minst för centerpartiet. Ett parti som var känd för sin kamp för vindkraft och annan förnybar energi och mot kärnkraft.

 

Vinkraftverk på väg till montering
Vinkraftverk på väg till montering

Centerpartiet går nu ut och ändrar sig i kärnkraftsfrågan. Alliansregeringen ska vara enig i frågan kring att investera i ny kärnkraft. Centerpartiet har därmed offrat en av sina starkaste traditioner.

 

Svängningen kom inte som en överaskning och vi har sett tendenserna. Det har lurat i vassen under hela centerpartiets tid med Maud och alliansregeringen. Redan 2007 läkte det ut att centern svängt ifrågan. Olofssons intervju med TT 2007 tolkades som om hon var för kärnkraft. Det lades så att säga in i mellanrummen i hennes ursaga. Dock rättades detta till och centerpariet slog fast:

”Det finns inget behov av mer kärnkraft, de investeringar som nu görs innebär att Sverige troligen kommer att få ett överskott på energi.” (källa: centerpariet)

Maud Olofsson offrar nu en principfråga för centerpartiet, en ryggradskota. Frågan är vad som händer med centerpartiet i framtiden. Men det finns också något förtjänstfullt i Olofssons mod. Hon väljer en enad regeringspolitik och visar att detta är vad centern får betala för regeringsenigheten. I mars lägger nämligen regeringen en energiproposition. Trots Mauds mod väcker det frågan om vad vi ska ha partier till och vilken auktoritet väljarna har. Onekligen vittnas det om att näringslivets s.k. krav var viktigare. Det är allvarlig.

DNs Henrik Brors menar att anledningen är näringslivets påtryckningar och det internationella stödet för ny kärnkraft för klimatets skull. Jag menar att centerpartiet har en hel del att förlora på det här. Traditionen utmanas och deras väljare kan vända dem ryggen. I en undersökning av Synovate 2008 där två av tre centerväljare var emot att bygga kärnkraft. (källla DN 20090205)

Traditionen är hotat, men frågan är om inte centerpartiets svängning visar relevans för samtiden och att en enig regering är viktigare? Nu får framtiden visa om väljare väljer trohet mot (m), (kd) och (fp) eller om de sätter sin traditionella hjärtefråga främst.

Välfärden är hotad. Den etiska medvetenheten behöver återupprättas

bild-825Alliansregeringen behöver se till att skapa ett humanare Sverige. Vi behöver ett samhälle vars attityd bär upp välfärdstanken. Den svenska välfärden kom till i en tid då människor ansågs vara olika, där rika utnyttjade den fattige och där de som redan hade tog för sig på den mindre resursstarka människans bekostnad. Det var också en tid då tillgången till gemensamma samhällsresurser på lika villkor var ytterst begränsad. I detta sammanhang växte den svenska välfärden upp. Den byggde på en klar etisk medvetenhet om att vi behöver varandra, där vi arbetar för varandra och där de som har lite mer ger till dem som har mindre.  Vi behöver återuppbygga ett humant Sverige. Vi behöver återupprätta människovärdet. En artikel på Broderskap skriver Jonas Magnusson, ordförande broderskapsgruppen Jönköping, i sin kritik mot alliansregeringen men också som ett inlägg om broderskaps etiska grundhållning.

Den kristendom vi vill stå för har sin utgångspunkt i att se varje människa. Att inte bunta ihop. Att inte sätta etiketter som stämplar. Att inte dela in människor i onda och goda. Att alltid ge alla människor nya chanser till utveckling.”

Magnusson har helt rätt och det är skönt att någon inom politiken står för en tydlig etik. Det han visar på är en etisk medvetenhet som alliansregeringen saknar. Också den medvetenheten att välfärden bygger på etik. Etik bygger på antaganden om världen och på normer som man tar för sant. Välfärdens fundamentala etik bör vara att vi vill att människor har lika rätt och lika möjlighet till att

  • ·      Får utbildning
  • ·      Sjukvård
  • ·      Mat på bordet
  • ·      Behandlas lika
  • ·      Få en andra chans
  • ·      Bidra med en del av sitt eget för att välfärden ska fungera

Själva grundstommen är en vacker tanke som säger: när du faller så står jag, när du ropar så svarar jag, när du gråter så tröstar jag. När jag faller så stöttar du, när jag söker så finns du där och när jag sörjer är det din axel jag hittar. Välfärden är en solidaritetsprincip. Den är något att vara enormt stolt över.

Den utmanas nu. Alliansregeringen smyger in tveksamheten och individualitetens egoism in i vår välfärdstanke. Plötsligt blir mitt hus viktigare än ditt, mitt liv mer värt än andras och min rätt viktigare än min medborgeliga skyldighet. Det är också i detta gytter som begrepp som utanförskap kommer in, det är här det sociala trygghetssystemet rubbas i grunden, och det är här man skapar en politik där vi räknar med att alla inte har samma möjligheter och där vi behöver en grupp medborgare som lever lite sämre än oss andra. Det anses bra för tillväxten. Men det är en skam för Sverige och för den ryggrad som vi en gång hade. Den svenska välfärdsmodellen. 

Vi behöver återupprätta människovärdet. Vi behöver återerövra den etiska grundhållning som kan försvara vårt välfärdssamhälle. Vi behöver ta oss en funderar på vad vår individualism får för samhälleliga konsekvenser. Den som är lat är inte den som har svårt att gå till jobbet. Den lata är den som inte orkar tänka på någon annan än sig själv!