Etikettarkiv: almedalen

Kulturutredningen tiger om kvalitet. Politisk vision saknas i debatten.

Almedalen 2009. Här i Almedalen träffades riksdagspolitiker från alla partier för att diskutera kulturpolitik i allmänhet med utgångspunkt från kulturutredningen i synnerhet. Det var en diskussion som inleddes med kultur. Ett roligt inslag från operetten ”Näsflöjten” presenterades, ett inslag med uppmaningen från en utredningssekreterares önskan om att all kultur borde komma och vara i Stockholm. Ett roligt inslag som visar på en av svårigheterna med en utredning med ambitionen att säga allt och inget om hur vi bör satsa på kultur i vårt land.

Kononov.Nikolay-PistillerFörutom att debatten som följde sedan var lam och egentligen utan verkligt nyttig substans så var det några saker som fastnade för mig. För det första var det en man i publiken som efter att ha lyssnat på politikerna utbrast: ni är lika överens som alltid, det kommer inga besked från er och det finns inga visioner som visar att ni skiljer er från varandra. Så här har det varit i kulturdebatten i 30 år och så är det fortfarande! När ska er kulturpolitik komma fram och när ska ni börja säga vad ni vill! En viktig synpunkt och ack så träffande. Från det håll där det kom mest besked var från vänsterpartiets håll genom riksdagsledamoten Siv Holma. Vänsterpartiet gav svar på tal: det behövs mer resurser till kulturen. Den urlakning som pågått är oacceptabel. En urlakning som inte utan god jämförelse påminner mycket om den som pågått inom högskolan.

I DN  presenterades kulturutredningens visioner, där den första lyder

Staten bör lämna den nivå där man i detalj bestämmer vart kulturstödet till regionerna ska gå. I stället ska staten tillsammans med regionen komma överens om tydliga mål för statsstödet.

I kulturutredningen står det också att man inte ska säga vad som är kvalitet inom kulturen. Med dessa resonemang finns det ett problem: Om man inte kan säga vad kvalitet är bara för att man tänker sig att kvalitet är mätbar kvalitet så har man inte inom politiken att göra. Politika visioner är en bild av vad man menar med kvalitet. Att inte våga uttala sig om kvalitetsbegrepp inom kulturen är besynnerligt. Det är inte, som vissa borgliga antydde i diskussionen, enbart en personlig angelägenhet. Det är också ett svar som borde krävas av en politiker: vad vill du med kulturen och vad menar du är kvalitet för oss medborgare i kulturutbudet. S hade ett svar: att kunna gå gratis på museer. Det är ett mått på kvalitetsaspekt i kulturlivet.

Annonser

Fp vässar vapnen mot anställningstryggheten

Almedalen 2009. Folkpartiet Liberalerna har sin ”stora dag” idag i Almedalen. Det innebar bland annat ett seminarium om ungdomsarbetslösheten. Här debatterats orsaker och verkan. Framförallt kring frågan om varför Sverige har en så hög arbetslöshet och om det kan skyllas på LAS eller ej, anställningsskyddet eller inte. Är det minimilönernas fel att så många ungdomar under 21 har svårt att gå jobb? LO’s arbetsmarknadschef Irene Wennemo återkom ständigt till frågan om att det inte handlar om anställningstryggheten utan snarare om kopplingen mellan utbildning och arbetsliv i en rad olika parametrar. Hennes förslag var att utveckla läringsystemet.

Tanken var att Folkpartiet skulle presentera en delrapport om deras lösning kring ungdomsarbetslösheten. Jan Björklund varnade genom att säga att detta kommer bli kontroversiellt. I viss mån var det kanske det. Två åtgärder hade han på agendan: dels var det att införa en ny form av anställning, med lägre lön och mindre anställningsskydd. Lärlingsanställningen. Men också att man skulle kunna bli anställd som lärling.

Efter LO’s pledering för lärlingssystemets behov av utbyggnad framställdes inte FP som varken särskilt radikala eller nytänkande. Dock var det oroväckande analyser med debatten om anställningsskyddet. Men det stod inte Jan Björklund för i huvudsak utan snarare Karin Pilsäters inledning där anställningsskyddet utmålades till det som skapade otrygghet på arbetsmarknaden och per se hindrade unga från jobben. Detta tillsammans med den höga minimilönen.

Kanske kommer detta utvecklas något i kvällens tal från Jan Björklund. Klart står i alla fall att liberalerna vässar kanonerna och slipar målsiktet mot LAS och anställningstryggheten. Om de bara ville återkomma till verkligheten och se de behov av trygghet som faktiskt finns bland exempelvis LO’s medlemmar. Istället tar man hjälp av akademiker som med högravande analyser och exempel från en annan verkligheten än den vi borde dela. Till exempel återkom exemplet på 35 åringen som aldrig haft ett jobb – vem vill anställa denne? Jag undrar: vem har aldrig varit anställd vid 35 års ålder? Skulle väl vara dem under förmyndarskap…

En feminist reflektion var också denna: enbart manliga exempel på arbetstagare kom fram. LO har ju gott om kvinnliga medlemmar. Tänk att det går så långsamt med genusmedvetenheten!

länkar om Fp och deras förslag på Almedalen: SvD, Lägre ingångslöner: Aftonbladet, i DN: Fp vill ha lärlingsanställningar

TCO och SSCO har svaret: It’s the education, stupid!

Almedalen 29 juni 09. TCO och SSCO (Stockholms studentkårers centralorganisation) går samman och släpper uppropet om högre utbildning. Kristina Persdotter och Nicke Grundberg presenterade fem åtgärder som de ser att regering och politiken behöver satsa på. Dels för att stärka Sveriges konkurrenskraft men också för att ge kommande generationer en stabilare ekonomisk grund att stå på.

För att kort sammanfatta upproret så vill de detta: Gör något aktivt med den social snedrekryteringen (vi ser en fortsatt stark snedfördelning mellan olika socioekonomiska grupper vid högskolan och de som slutför sina studier), regeringen bör förbättra kvaliteten i den högre utbildningen genom att höja resurstilldelningen per student (idag märkbart låg ersättning som ger effekt på kvaliteten) samt att det ska kunna gå att studera under rimliga levnadsförhållanden (studiemedlet är oroväckande under fattigdomsgränsen i Sverige). Ytterligare två punkter fanns på uppropet om strategisk utökning av studieplatserna och om att bevara studentinflytandet. 

Som utbildningspolitiskt engagerad har man hört det förut. Men icke mindre viktigt att skandera det igen. Den svenska högre utbildningen är inom vissa delar i kris. Den svenska jobbkrisen kan också på många sätt finna en del av sina lösningar på de satsningar som TCO och SSCO tillsammans sammanfattar och tydliggör. 

Kvantitet och kvalitet – inget motsatspar

Den stor behållningen av seminariet var dock en av de saker som kom fram i paneldebatten. Till synes verkade det som om rektor Kerstin Norén klarade av att utmana synen på att kvalitet och kvantitet står mot varandra. Enligt henne behöver det inte alls vara så. Kvaliteten utmanas inte av kvantitetet och tvärtom. Det är frågan om hur vi kvalitetsäkrar och hur vi arbetar med utvärdering och uppföljning som har effekter på kvaliteten, inte hur många vi väljer att utbilda i sig. Undertecknad känner sig tacksam för klargörandet och att det också fick hål på debatten om vad som har varit och vad som kommer. Sofia Karlsson, moderator, sammanfattade den debatten och diskussionen på ett finurligt sätt: det är som att befinna sig mitt i en familjemiddag. 

Svaret är enkelt. Det handlar om högre utbildning! Frågan var hur vi skapar en tillväxt och ett (S)verige för framtiden.