Etikettarkiv: bröllop

Vägen till ett ja

Jag kliver in i ett kök och möter det unga paret. En kvinna som drömt om sin bröllopsdag sedan hon var liten. En man som gärna gifter sig, för att hon vill det. De älskar varandra för man kan vara sig själv. Jag dricker mitt heta te. Lyssnar och känner in. Katterna kurrar i famnen på mamman och svärmodern bredvid mig. Det är fyra dagar kvar tills jag ska viga dem och ceremonin kommer vara en återspegling av en dröm och en start på något nytt, fullt av förväntningar.

På vägen hem ringer jag en kvinna som sökt mig under dagen. De vill gifta sig nästa vecka, lite akut så där, hemma i lägenheten. Hennes sambo har blivit svårt sjuk och snart tar behandlingen över. Vi pratar kort om vigseln. Det är mest en formalia, men visst känns det tryggare inför framtiden. Jag säger att jag gärna kommer även om tiden vi fann blev inklämd mellan annat. Mitt förordnande känns som en akutbil. Kan inte bli mer meningsskapande.

I helgen hade jag min första vigsel. Det var mina älskade vänner som gifte sig. Jag förberedde ett tal som bar referenser från deras 23 åriga liv tillsammans. Som ett nät av ord som lades runt omkring dem. Inte ett öga torrt och inte en själ oberörd. Att få väva deras stund tillsammans med dem var oerhört starkt. En ära som gjorde mig enormt stolt. Deras dag men likafullt ett av mina minnen för livet.

Vi har olika vägar till ringar som växlas. Vi har olika skäl till att förenas i en helhet. Men att få stå där mitt i det ögonblicket och förklara ett par som en enighet i fri gemenskap det är enormt meningsfullt, på ett personligt plan. För man förstår att där står tiden still en stund. Deras ja kommer eka i vardagen. Skrivas i skrift och befästas i upprop.

Det finns mening i riten som ingen kan ta ifrån den. Just den här så full till bredden av löfte, kärlek och förhoppningar. Stå mitt ibland den är som att befinna sig på en varm och skön sommarstrand, även när molnen hopar sig. Att få viga är därför en ynnest. Vägen till ja stannar vid frågan. Därefter är allt fullbordat.

Annonser

T+10: Kärleksrevolutionen fyller fyra år!

Vi vaknade tidigt den morgonen. Ivrigt sköt vi gardinerna åt sidan o kikade ut över västgötabyggden. Det var uppehåll, men regn hängde i luften. Det hade regnat i en vecka i streck. Hårt regn, mjukt regn, intensivt och stilla strilande. Från alla håll och i alla tappningar hade det regnat. Dagen innan hade vi slått upp ett stort partytält utanför den gula prästgården i regn. Men just där och då på morgonen såg det ut att vara uppehåll.

Nere i köket rådde redan tidig aktivitet. Ute på gården vaknade fler släktingar i de hyrda husvagnarna. Nu skulle det fixas med dekoration av tält och trädgård, nu skulle de fyra förrätterna som vi skulle bjuda på färdigställas. Tårtor skulle bakas klart, placeringskort skulle ställas ut och musiken skulle soundcheckas. Ja, vi hade en hel del framför oss innan kyrkporten slog upp dörrarna kl 14.

Fram vid 12 kom så regnet. Men bara som en liten påhälsning från himlen. En lätt smekning som gav underbar doft i den grönskande vackra trädgården. Klockan ett var det över. Klockan två stod vi redo, hand i hand, tittade på varandra och kände att det är nu och för alltid det gäller. Så slogs dörrarna upp och vi vandrade in till Johannas fina pianospel. Kyrkan var full av våra underbara fina vänner, släkt, nära o kära – alla som vi vill ha i vårt liv! Väl framme vid altaret sjöng en kör med våra gäster från Malingsbo konfaläger, där vi träffats fyra år innan, och sjöng så där fantastiskt och maffigt som bara dom kan. ”Don’t turn away!”

Det var syrran som vigde oss och vigselakten var stark och med en otroligt kärleksfull närvaro med underbar musik och fin nattvard. Hjärtat var fyllt till bredden och det var en fullkomlig upplevelse att få viga sitt liv till sin stora kärlek tillsammans med alla dessa ljuvliga människor. Tacksamma gick vi ut efter att brorsorna till oss sjungit en fantastisk version av Jason Mraz ”I’m yours”. Med deras jammande i ryggen smög vi upp på kyrkläktaren och väntade tills alla gått ut från kyrkan. Efter en stund gick vi ut och mötte alla på trappen och den nyblivne maken gjorde en oförglömlig segergest. Sedan var det bröllopsfest!
20120809-194050.jpg

I trädgården serverades afternoon Tea med bröd, engelsk konfett, marmelader, gelegodiskulor och punsch och sherry. Sofia sjöng för oss några fina sånger från altanen. Inte minst mammas låt ”Andra sidan”. Inte ett öga torrt, men så viktigt att få sätta toner på det som ändå var så nära i tanken. På andra sidan vetefälten såg man folk från trakten stå och lyssna. Ovanför dem hände regnmolnen. Men hos oss sken solen!

Kvällen blev lika fantastisk som hela eftermiddagen varit. Tal och upptåg avlöste varandra. Alla gäster hjälpte till att duka på, duka av, servera vin och serva honnören. Ett perfekt sätt för oss att få lov att prata lite med många av våra vänner. Det var också skönt för alla att få röra på sig då och då. Förrätt efter förrätt avnjöts och snart var man rätt mätt på att sitta still och av all god mat. Som vi slitit med den! Men det var det verkligen värt!

Nattens party avlöste kvällens urtrevliga festlighet, med oerhört mycket fint sagt till oss båda, säkert navigerat av två sköna toastmadamer – Paula och Gabbi. Nu väntades dans och häng o mera dans. Med en fantastisk tårtbuffe, Fidell Castos krokodil som pynt vid groggbordet och mysiga röktält på gården – med allt detta kunde det inte bli annat än en mycket lyckad festnatt.

Plötsligt skulle bussen gå för våra uppsluppna gäster till nattlogin och allt var på väg att ta slut. Å det kändes som om natten gått alldeles för fort o att festen alldeles för tidigt tagit slut. Då var klockan halv fyra på morgonen och jag och min make satt i en bil på väg till bröllopssviten på Ronnums Herrgård. Regnet hade precis börjat dugga mot bilrutan. En av mitt livs finaste dagar började gå mot sitt slut. Ett av mina allra starkaste, kärleksfullaste och trevligaste minnen som bevaras ömt. Tack ni alla som var där! Tack för att ni tillsammans med oss gjorde den här dagen oförglömlig. Vi har inte slutat njuta av den än! Det enda vi funderar på är om man kan få uppleva den igen.

Om det hade regnat mycket innan så var det ingenting mot det ösregn som fullkomligt dränkte prästgården med sin vita kyrka dagen efter! Det var som om uppehållet som varit dagen innan verkligen underströks som ett tillfälligt gudomligt uppehåll. Någon hade hållit det ett tag i sin hand. Regnets livgivande och intensiva smatter o väta blev som en symbol för lycka, växtkraft och livnärande gemenskap som vi två alltjämt får dela. Det var också en symbol för att vi nu tillsammans med hela vädret andades ut. Nu var det klart och det var en riktig kärleksfest och kärleksrevolution som hade ägt rum. Nu var det bara resten av våra liv kvar. Sent på söndagskvällen tog vi oss genom landet och njöt av att vara nygifta vid källan på Loka Brunn.

20120809-194541.jpg

Bättre lägga skammen åt sidan och ge vännerna vad de förtjänar. Ett fint tackkort… ÄNTLIGEN!!!!

Bättre sent än aldrig heter det. Bättre stå ut med skammen och resa sig ur ettikettsdiket. Bättre att äntligen få tummen ur och skicka ut lite tackkort! Nu är det dryga halvåret sedan vi gifte oss och nu är det dags att sätta samman det lilla tackkortet. Hur svårt kan det vara? ja, tydligen alldeles för svårt för här finns det någon som inte nöjer sig med det lilla… Möjligtvis är det därför som det aldrig blivit klart. Nu har jag tagit tag i skammen och lagt kvällen på redigering och design. Snart så…

dsc_0315_2

Förhoppningsvis har våra vänner inte gett upp hoppet om vår glädje och tacksamhet. Förhoppningsvis känner de mig… Alldeles för väl dessvärre.

Det är fint att minnas tillbaka på dagen. En fantastiskt dag. Det regnade flera dagar innan. Som det regnade! Det upphörde ett par timmar innan vigseln. Satte igång igen 5 på natten, när gästerna for hem… Undrar om det inte var mamma som var med…. Jag tror det. Välsignat!

dsc_0359_2dsc_0580_2

En historisk dag?

Undrar stilla om jag kommer att kunna få sova något i natt. All denna spänning… Nej, snarare är det förkylningsviruset som rider min själ och kropp. Något historiskt är det nog ändå med denna dag som precis har grytt. Denna nya dag är fortfarande ung… timmen säger 0101…

Idag presenteras kårobligatoriepropositionen kl 11 av Minister Leijonborg. Det sägs att han skall presentera ett förslag på ett modernt studentinflytande vid en presskonferens i Rosenbad. Om nu inflytandet kommer att finnas starkt kvar vill säga… 

Detta är också första dagen på en ny era för alla royalister kan tänkas. De stackars republikanera kommer inte få en suck förrän låååångt efter det kungliga bröllopet 2010… Tur är väl det. Jag ser fram emot glammet! 

Rent personligt är också denna dagen början på resten av en tid i mitt liv. Det finns skäl att ligga vaken och inte låta bli att drabbas av stora känslor. En historisk dag? Ja, på sätt och vis…

Sänder en kärleksbild ut i etern. Kan vara på sin plats tycker jag. 

img_0177

Sov gott…