Etikettarkiv: bröllop

Som den bröllopälskare jag är: tre myter om bröllop jag gärna tar kål på

Igår var det bröllop. Lite trött idag i fötter och med lite för lite sömn i kroppen. Uma brydde sig inte om att mamma kom hem halv fyra. Men så uppfylld och påfylld. Under morgonen har jag skrollat genom insta för att minnas tillbaka via bilder som delats. – Vilken rikedom det är att få vara med och dela andras lycka.

Igår var det som det ofta är med bröllop: en fantastiskt härlig begivenhet som jag sent kommer glömma. Våra vänner Sara och Mattias gifte sig och vi var kvar tills personalen tvärt slängde ut oss. Det var en så bjussig fest på så många sätt. Förutom att det var välplanerat ( ingen var dock förvånad över det med tanke på brudparet) så var det där som sprakar till mellan människor, kända som okända, som inte kan regisseras bättre, lika varmt och generöst. Allt vad man kan önska en sådan dag.

Det var många tal och det var härligt att få lyssna på ord som gav perspektiv på brudparet och som utsade många lyckönskningar. Ett av talen höll brudens systrar och ett av deras teman var myter om kärlek som var dags att slå hål på. Ett lysande och passande inlägg.

Det var också ett inspirerande tal för det visar att våra normer om hur det är och ska vara när det är bra alltid behöver diskuteras, skruvas på och omvärderas. Det kan behöva göras med fenomenet bröllop och bröllopsfest också! Så här kommer mina tankar om bröllopsmyter (eller rädslor) som behöver begravas baserat på blandad erfarenhet efter att bevittnat och medverkat vid ett 20-tal fantastiska bröllop.

Myt 1: det finns en motsättning mellan en vit klänning och ett feministiskt normkritiskt par

Så klart inte! Då har vi inte förstått vad frihet är. Det är en frihet att få vara precis som man vill. En feministisk och fri kvinna eller man kan välja symboler fritt för att beskriva sin känsla och markera sina steg i livet. En vitklädd beslöjad jungfrulig kvinna med myrra i håret var förr en gåva för äktenskapets barnafödande. Idag är hon vit som snö, lysande ljus, vacker som ett gryningsljus. Hur många barn hon än fött eller hur många hon än kan tänkas vilja ha eller inte ha. Symbolens innehåll har blivit något annat. Och tack och lov för det.

Den vita klänningen markerar lika mycket riten och ceremonin. Det känns på riktigt. En sådan ljus klädnad har man sällan och den blir ett minne för livet. Själv provar jag min dröm i siden ibland och svassar hemma och dricker te i den. Minns min dag med min älskade för 10 år sedan. En underbar frihet!

Att vara normkritisk är att förstå symbolens värde och ladda symboler med nytt och kontextuellt. Men självklart ska man granska ritens liturgi med kritiska ögon. Som betraktare tänker man sällan på kvinnans jungfrulighet idag. Men däremot, i feministens öga, kan det vara ett problem med den beslöjade kvinnan som avtäcks av sin far, liksom hon dessförinnan varit gömd från det offentliga, och nu given från man till man. Inte så jämställt 🧐.

Å andra sidan har jag varit med på bröllop där just faderns gång genom altargången med sin dotter vid sin sida haft sin plats. Inte ett öga torrt för alla förstod innebörden av den gesten. Apropå normkritik så kan man ibland behöva nagelfara sin egen fördom.

Normer är intressant, inte sant? Hur de skapas, hur de efterlevs och hur de slentrianmässigt kan användas – eller högts medvetet kan hanteras.

Myt 2: det är plågsamt med långa sittningar med många tal

Nej det är det verkligen inte. Går man på bröllop med sittning så VILL man skåla och lyssna på perspektiv på de äkta makarna. Man vill njuta av dagen och vältra sig i ord, hyllningar, kärleksförklaringar och varmt beskrivna tillkortakommanden. Man VILL få träsmak i rumpan eftersom det är värt det varje gång man sneglar mot de lyckliga tu som lyser. De kämpar med att vara i stunden och minnas kvällen. Då behöver man upprepa saker tänker jag och länge stanna kvar för att riktigt prägla minnet och känslan för dagen. Det är verkligen inte jobbigt med många talare och många tal.

Däremot är det jobbigt med för många långa tal eller likadana tal. Eller med obalans mellan parets olika vänner. Eller med föräldrar som liksom behöver älta lite eller någon som behöver ta upp något som inte riktigt har med paret att göra. Eller när det går för långt mellan talen så att tempot blir lite lågt. Allt detta löser sig med toastmasters som vet hur man styr och leder. Bröllopet jag var på igår gjorde det förstklassigt så klart. En av dem var ju toastis på mitt eget bröllop (kärlek Gabi!).

Myt 3: vigseln för inte vara för lång och inte för andlig

Joooooo! Jag ÄLSKAR när man får vara i stunden och riktigt gotta sig i känslorna och alla orden (igen). Även den borgliga ceremonin har det andliga med sig tycker jag som religionsvetare. Livsåskådningen finns ju där i riten, i musiken och i orden, även om man inte har en religiös inramning. Man gestaltar en förflyttning. Man visar en vilja. Man har hjärtat öppet och flätar band till nya enheter. Själva ceremonin kan inte med nuvarande ordning bli för lång – varken för den religiösa riten eller för den borgliga. Vi människor behöver våra riter och ritualer. På det sättet är vi obotligt religiösa om religiositet är att gestalta livet. (Religion kan då vara ett samlat verk av normer och idéer om hur vi gör det bäst). Så gör alltså även den sekulära riten.

Och även den korta akten kan vara otroligt härvarande och stark. En gång vigde jag ett par i deras vardagsrum, en tisdag i deras radhus på höjden efter jobbet. Vänner som var vittnen var där, en flaska bubbel stod på bordet och den vuxna sonen var beredd med kameran. Jag läste en dikt, läste igenom ordningen och lät de säga ja och växla ringar. Jag förklarade dem man och hustru. Vi skålade i champagne. Och allas tårar rann men glädjen var stor. De hade ju varit ett de här två i över 40 år. Men nu var han på väg bort pågrund av sjukdom. De ville därför försegla och kröna det liv de redan haft som en helhet med ett löfte. Det var helighet för mig.

Det är en av de vackraste och starkaste vigslar jag varit på. Vackert i sin alldaglighet. Stark i sitt allvar. Andlig, trots sin avsaknad av just religiös välsignelse. För kärleken och heligheten var där ordlöst.

Så lång är inte målet, men kan vara medlet. Andlig behöver inte vara religiös, även om det kan underlätta både språkdräkt och ges naturligt utlopp o ceremonin. Andligt kan också vara närvaron av livet. Vigselns JA är ju ändå huvudsaken som förtjänar sin omsorg och sin strålglans.

Så säg JA (ping alla som tvekar av mina vänner), låt det ta sin tid och låt oss fortsättningsvis också få träsmak i rumpor och få vältra oss i skålar, lyckönskningar och att underhållas av varandra! Så himla härligt.

💃🏼💃🏼💃🏼💃🏼Och glöm aldrig dansen 💃🏼💃🏼💃🏼💃🏼

Annonser

Vägen till ett ja

Jag kliver in i ett kök och möter det unga paret. En kvinna som drömt om sin bröllopsdag sedan hon var liten. En man som gärna gifter sig, för att hon vill det. De älskar varandra för man kan vara sig själv. Jag dricker mitt heta te. Lyssnar och känner in. Katterna kurrar i famnen på mamman och svärmodern bredvid mig. Det är fyra dagar kvar tills jag ska viga dem och ceremonin kommer vara en återspegling av en dröm och en start på något nytt, fullt av förväntningar.

På vägen hem ringer jag en kvinna som sökt mig under dagen. De vill gifta sig nästa vecka, lite akut så där, hemma i lägenheten. Hennes sambo har blivit svårt sjuk och snart tar behandlingen över. Vi pratar kort om vigseln. Det är mest en formalia, men visst känns det tryggare inför framtiden. Jag säger att jag gärna kommer även om tiden vi fann blev inklämd mellan annat. Mitt förordnande känns som en akutbil. Kan inte bli mer meningsskapande.

I helgen hade jag min första vigsel. Det var mina älskade vänner som gifte sig. Jag förberedde ett tal som bar referenser från deras 23 åriga liv tillsammans. Som ett nät av ord som lades runt omkring dem. Inte ett öga torrt och inte en själ oberörd. Att få väva deras stund tillsammans med dem var oerhört starkt. En ära som gjorde mig enormt stolt. Deras dag men likafullt ett av mina minnen för livet.

Vi har olika vägar till ringar som växlas. Vi har olika skäl till att förenas i en helhet. Men att få stå där mitt i det ögonblicket och förklara ett par som en enighet i fri gemenskap det är enormt meningsfullt, på ett personligt plan. För man förstår att där står tiden still en stund. Deras ja kommer eka i vardagen. Skrivas i skrift och befästas i upprop.

Det finns mening i riten som ingen kan ta ifrån den. Just den här så full till bredden av löfte, kärlek och förhoppningar. Stå mitt ibland den är som att befinna sig på en varm och skön sommarstrand, även när molnen hopar sig. Att få viga är därför en ynnest. Vägen till ja stannar vid frågan. Därefter är allt fullbordat.

T+10: Kärleksrevolutionen fyller fyra år!

Vi vaknade tidigt den morgonen. Ivrigt sköt vi gardinerna åt sidan o kikade ut över västgötabyggden. Det var uppehåll, men regn hängde i luften. Det hade regnat i en vecka i streck. Hårt regn, mjukt regn, intensivt och stilla strilande. Från alla håll och i alla tappningar hade det regnat. Dagen innan hade vi slått upp ett stort partytält utanför den gula prästgården i regn. Men just där och då på morgonen såg det ut att vara uppehåll.

Nere i köket rådde redan tidig aktivitet. Ute på gården vaknade fler släktingar i de hyrda husvagnarna. Nu skulle det fixas med dekoration av tält och trädgård, nu skulle de fyra förrätterna som vi skulle bjuda på färdigställas. Tårtor skulle bakas klart, placeringskort skulle ställas ut och musiken skulle soundcheckas. Ja, vi hade en hel del framför oss innan kyrkporten slog upp dörrarna kl 14.

Fram vid 12 kom så regnet. Men bara som en liten påhälsning från himlen. En lätt smekning som gav underbar doft i den grönskande vackra trädgården. Klockan ett var det över. Klockan två stod vi redo, hand i hand, tittade på varandra och kände att det är nu och för alltid det gäller. Så slogs dörrarna upp och vi vandrade in till Johannas fina pianospel. Kyrkan var full av våra underbara fina vänner, släkt, nära o kära – alla som vi vill ha i vårt liv! Väl framme vid altaret sjöng en kör med våra gäster från Malingsbo konfaläger, där vi träffats fyra år innan, och sjöng så där fantastiskt och maffigt som bara dom kan. ”Don’t turn away!”

Det var syrran som vigde oss och vigselakten var stark och med en otroligt kärleksfull närvaro med underbar musik och fin nattvard. Hjärtat var fyllt till bredden och det var en fullkomlig upplevelse att få viga sitt liv till sin stora kärlek tillsammans med alla dessa ljuvliga människor. Tacksamma gick vi ut efter att brorsorna till oss sjungit en fantastisk version av Jason Mraz ”I’m yours”. Med deras jammande i ryggen smög vi upp på kyrkläktaren och väntade tills alla gått ut från kyrkan. Efter en stund gick vi ut och mötte alla på trappen och den nyblivne maken gjorde en oförglömlig segergest. Sedan var det bröllopsfest!
20120809-194050.jpg

I trädgården serverades afternoon Tea med bröd, engelsk konfett, marmelader, gelegodiskulor och punsch och sherry. Sofia sjöng för oss några fina sånger från altanen. Inte minst mammas låt ”Andra sidan”. Inte ett öga torrt, men så viktigt att få sätta toner på det som ändå var så nära i tanken. På andra sidan vetefälten såg man folk från trakten stå och lyssna. Ovanför dem hände regnmolnen. Men hos oss sken solen!

Kvällen blev lika fantastisk som hela eftermiddagen varit. Tal och upptåg avlöste varandra. Alla gäster hjälpte till att duka på, duka av, servera vin och serva honnören. Ett perfekt sätt för oss att få lov att prata lite med många av våra vänner. Det var också skönt för alla att få röra på sig då och då. Förrätt efter förrätt avnjöts och snart var man rätt mätt på att sitta still och av all god mat. Som vi slitit med den! Men det var det verkligen värt!

Nattens party avlöste kvällens urtrevliga festlighet, med oerhört mycket fint sagt till oss båda, säkert navigerat av två sköna toastmadamer – Paula och Gabbi. Nu väntades dans och häng o mera dans. Med en fantastisk tårtbuffe, Fidell Castos krokodil som pynt vid groggbordet och mysiga röktält på gården – med allt detta kunde det inte bli annat än en mycket lyckad festnatt.

Plötsligt skulle bussen gå för våra uppsluppna gäster till nattlogin och allt var på väg att ta slut. Å det kändes som om natten gått alldeles för fort o att festen alldeles för tidigt tagit slut. Då var klockan halv fyra på morgonen och jag och min make satt i en bil på väg till bröllopssviten på Ronnums Herrgård. Regnet hade precis börjat dugga mot bilrutan. En av mitt livs finaste dagar började gå mot sitt slut. Ett av mina allra starkaste, kärleksfullaste och trevligaste minnen som bevaras ömt. Tack ni alla som var där! Tack för att ni tillsammans med oss gjorde den här dagen oförglömlig. Vi har inte slutat njuta av den än! Det enda vi funderar på är om man kan få uppleva den igen.

Om det hade regnat mycket innan så var det ingenting mot det ösregn som fullkomligt dränkte prästgården med sin vita kyrka dagen efter! Det var som om uppehållet som varit dagen innan verkligen underströks som ett tillfälligt gudomligt uppehåll. Någon hade hållit det ett tag i sin hand. Regnets livgivande och intensiva smatter o väta blev som en symbol för lycka, växtkraft och livnärande gemenskap som vi två alltjämt får dela. Det var också en symbol för att vi nu tillsammans med hela vädret andades ut. Nu var det klart och det var en riktig kärleksfest och kärleksrevolution som hade ägt rum. Nu var det bara resten av våra liv kvar. Sent på söndagskvällen tog vi oss genom landet och njöt av att vara nygifta vid källan på Loka Brunn.

20120809-194541.jpg

Bättre lägga skammen åt sidan och ge vännerna vad de förtjänar. Ett fint tackkort… ÄNTLIGEN!!!!

Bättre sent än aldrig heter det. Bättre stå ut med skammen och resa sig ur ettikettsdiket. Bättre att äntligen få tummen ur och skicka ut lite tackkort! Nu är det dryga halvåret sedan vi gifte oss och nu är det dags att sätta samman det lilla tackkortet. Hur svårt kan det vara? ja, tydligen alldeles för svårt för här finns det någon som inte nöjer sig med det lilla… Möjligtvis är det därför som det aldrig blivit klart. Nu har jag tagit tag i skammen och lagt kvällen på redigering och design. Snart så…

dsc_0315_2

Förhoppningsvis har våra vänner inte gett upp hoppet om vår glädje och tacksamhet. Förhoppningsvis känner de mig… Alldeles för väl dessvärre.

Det är fint att minnas tillbaka på dagen. En fantastiskt dag. Det regnade flera dagar innan. Som det regnade! Det upphörde ett par timmar innan vigseln. Satte igång igen 5 på natten, när gästerna for hem… Undrar om det inte var mamma som var med…. Jag tror det. Välsignat!

dsc_0359_2dsc_0580_2

En historisk dag?

Undrar stilla om jag kommer att kunna få sova något i natt. All denna spänning… Nej, snarare är det förkylningsviruset som rider min själ och kropp. Något historiskt är det nog ändå med denna dag som precis har grytt. Denna nya dag är fortfarande ung… timmen säger 0101…

Idag presenteras kårobligatoriepropositionen kl 11 av Minister Leijonborg. Det sägs att han skall presentera ett förslag på ett modernt studentinflytande vid en presskonferens i Rosenbad. Om nu inflytandet kommer att finnas starkt kvar vill säga… 

Detta är också första dagen på en ny era för alla royalister kan tänkas. De stackars republikanera kommer inte få en suck förrän låååångt efter det kungliga bröllopet 2010… Tur är väl det. Jag ser fram emot glammet! 

Rent personligt är också denna dagen början på resten av en tid i mitt liv. Det finns skäl att ligga vaken och inte låta bli att drabbas av stora känslor. En historisk dag? Ja, på sätt och vis…

Sänder en kärleksbild ut i etern. Kan vara på sin plats tycker jag. 

img_0177

Sov gott…