Etikettarkiv: Digitalisering

Teologens 150 dagar på nya jobbet som chef inom IT

Det är nu ett halvår sedan jag klev in som ny chef på en ny enhet med medarbetare som alla jobbat längre än mig i stadens organisation. Jag är fortfarande yngst (!) och jag har ett uppdrag som de inte varit med och bestämt. Vi ska ställa om hur vi arbetar och vad vi erbjuder i syfte att hjälpa staden med digital transformation. Vi ska också förvalta och vidareutveckla på ett ”stadenledande”, hållbart och framåtsyftande sätt.

Det är en rad svårigheter som jag tagit mig ann och nu summerar jag mina första 150 dagar på jobbet som enhetschef för digital verksamhetsutveckling och förvaltning. Många frågeställningar har fått följa min vardag i mitt nya landskap och arbetsplats. Hur tar man sig ann en arbetsgrupp med medarbetare som genom en omorganisation blivit en del av en gruppering som de inte själva valt och som det finns osäkerhet kring syftet med? Är allt som vanligt eller annorlunda? Hur möter man erfarna ledare och några medarbetare som gör något av de sista uppdragen i arbetslivet? Vad är utveckling för dem? Hur får man acceptans som ”ung” chef i deras ögon trots över ett decennium som chef och ledare? Hur kommer jag in i en ledningsgrupp som bara stannar vid en station för att ta emot mig och sedan fortsätter att köra tåget i 200 knyck? Vem har tid för mina frågor?

Eller: Vilken tidsrymd är rimlig för verksamhetsomställning och vem ska hjälpa mig att tänka? Speciellt när den chef som rekryterade mig och gav mig uppdraget slutar efter ett par månader mitt upp i rollsökarfasens kanske svåraste period.

Och hur tar jag mig ann avdelningens tradition och kultur och drar den med utan att äventyra acceptansen för uppdraget som jag fått? Det är två år sedan avdelningen bytte namn från IT-avdelning till avdelningen för digital utveckling, men det är nu som förändringen ska manifesteras. Det krävs ledarskap, chefskap, coachning och sociala färdigheter. Det behövs vision, mål och struktur. Jag har fått mig den ledarutmaning som jag har bett om och jag älskar mitt jobb. Vi har bara börjat och jag är oändligt tacksam för kloka, förstående, erfarna, delaktiga och livsbejakande medarbetare. Och även för de nya medarbetare som jag fått rekrytera in. Jag är full av beundran över deras kompetens, erfarenhet och driv för att få vara en del av resan med att göra Stockholm stad till en kommun där livskvaliteten är hög hos var och en av våra invånare.

Jag ville utmanas och prövas, växa som ledare. Få komma tillbaka till chefsrollen. Jag är tacksam varje dag för Stockholm stad och att jag fick den chansen. Så många gånger som jag tidigare i mitt liv önskat att jag haft mer på mitt CV och i min bakgrund som skulle kunna ge mig en liknande möjlighet. Äntligen finner jag ro i det. Jag vet att jag kan, att jag har verktygen och vad jag är bra på. Det är en fantastiskt skön känsla och ett vaccin mot vilken dålig självkänsla som helst. Man behöver få vara på rätt plats.

Det är också intressant att höra hur ofta det sägs nu för tiden att en brokig bakgrund är en stark merit, inte sällan i de kretsar kring digitalisering och CIO-förmågor som jag befinner mig i just nu. Man menar att man ser saker från andra perspektiv och kan bidra med ledarskap snarare än med expertkompetens i sakfrågan. Det säger något om den tid som vi befinner oss i rörande den digitala transformationen. Vi behöver riktning, ledning och perspektivförflyttning. Det är en tid av både oro och hopp, rädsla och meningsfullhet: allt samtidigt.

Det låter som stora ord, men det är egentligen bara ett uttryck för att verka i en komplex tid där sanningarna inte är enkla och svaret om vart vi ska gå inte är ett. För oss som inte är experter, men som ändå vågar oss in i kontexter med andra typer av språk, begrepp och kultur så är vårt lyssnande och analyserande av det vi hör det viktigaste verktyget. Det har jag gjort nu i ett halvårs tid och börjar bli redo att ta nästa kliv, men än ska det lyssnas in lite till.

Som teologisk utbildad har jag lärt mig mycket om språk, kultur, meningsskapande och samhällsförändring. Det är jag tacksam för så klart sett utifrån att ha verktyg för förståelse, men det har också gjort mig väldigt ödmjuk inför kraften i språk, kultur och mening inom olika branscher. Därför var ett av mina krav inför min anställning som enhetschef att få gå en gedigen och branschtung utbildning. Under ett halvår har jag skolats hos Dataföreningen Kompetens till certifierad CIO. Jag är så tacksam för den utbildningen och vad den just har gett mig i fråga om språk, kulturförståelse och mening i rollen som chef för en verksamhet som ska stödja andra chefer i verksamhetsutveckling och förvaltning där ny teknik är central.

Nu är jag redo för nästa 150 dagar på jobbet.

Annonser

Den viktigaste förmågan är genomförandekraften

Genomförandekraft är den i särklass viktigaste förmågan när man arbetar mot en okänd framtid. Den framtiden som kommer i kölvattnet av den digitala världsvida transformationen av våra liv och samhällen. Genomförandekraften är den viktigaste förmågan eftersom oavsett hur goda idéer eller visioner som vi har så är det att omsätta dem i praktik och ställa om våra beteenden som är det svåra. Att genomföra digitalisering är själva jobbet som ska göras.

Det är lätt att lura sig själv med det där – att genomföra en förändring, även i det lilla. Hur många gånger hör man inte sig själv beskriva de planer man har och hur det är tänkt att vara. Men resultatet och förflyttningen ekar fortsatt med sin frånvaro. – ” ja tanken är att vi i nästa vecka, inom kort, ska ta itu med steg. Redan om några veckor kommer vi att…. ” osv. Det är inte fel med fokus på riktning. Tvärtom, den är essentiell, men om stegen på stigen ersätts med att man boat in sig i vid starten och ersatt startblock med soffa och bekvämt läge, ja då blir planerna svårare att realisera. Man måste iväg.

Alla har vi gjort det, – dvs drömt och längtat, oftast kanske helt själva, – så djupt mänskligt är det. Hur gör vi då för att realisera och börja vandra vägen? Hur övar vi upp vår genomförandekraft till excellens? Och mer konkret: hur motar vi vår amygdala och våra försvar och lär oss att få jobbet gjort?

Om digitalisering, ledarskap och förändringsarbete föreläste jag och Patrick Stahl, från Perfect Life, om för Stockholm stads utvalda chefer för deras strategiska ledarprogram här om dagen. Det handlade om det här med genomförandeföemåga.

Genom att kombinera information och samtal om vad digitalisering är med praktiska och helt jordnära tips om hur vi människor får saker och hända – och varför vi tvekar – fick vi en kombination av insikt om läget som vi alla har ansvar för och hur vi kan börja, redan imorgon. Förutom ett bra koncept var det underbart så klart att få jobba med proffset och härliga Patrick. Grym kommunikatör för det komplexa. Hur får han det att bli så enkelt – ja det är ju det som utgör hans genialitet och det kraftfulla i att ta det tillbaka till det vi vet om oss människor.

Först satte jag ramen för vad digitalisering är. Det är förändrade beteenden och arbetssätt baserad på ny teknik. Det är inte att köpa system eller hårdvara. Det är den själva förändring och förflyttning som kommer med att hela vår omvärld – ja våra liv – är och blir allt mer datadrivna. I ett datadrivet samhälle behöver vi en datadriven offentlig förvaltning. Förväntan på kommunerna från oss medborgare är stor. Våra liv är så pass digitala idag, med intuitiva tjänster som är lätta att använda och integrerade med annat, att man förvånas av de tjänster man ibland möter i det offentliga. ”- va? En blankett? Herregud!!”

Men förutom själva förväntan som finns i ett snabbt föränderligt samhälle med ny teknik, nya tjänster och beteenden, så talade vi också om vikten av att samspela, dela, göra tillsammans och att börja någonstans. För eftersom denna förändring redan är här och ändrar på allt så rasande snabbt, ja då behöver vi börja och göra det ihop för att kunna hålla takten.

Patrick ledde oss vidare under eftermiddagen med kraftfulla teorier om hur vi alla funkar när saker är komplext, dvs när experiment och prov är vår enda väg fram eftersom experterna är oense och morgondagen oviss.

Vi människor är inte designade för en högteknologisk tidsålder, men behöver anpassa oss till den. Hur gör då vår hjärna och hur hjälper vi den att bli bekväm med att jobba med det okända? Vilka tekniker finns och hur kan vi sortera vår vardag för att få saker gjorda och få medarbetare att ta klivet? Och hur kan vi jobba med vår egen beslutsnivå och makthavare för att få en offentlig verksamhet med mod, nya vägar och lutning in i framtiden?

Tillsammans vände vi på de stenarna och satte fart på energiknölarna. En kraftfull dag om digitalt ledarskap och genomförandekraft i våra organisationer – och i våra liv.

Hur har du det själv med genomförandekraften?

Digitalisering idag, imorgon är det… (trumvirvel)

Digitalisering är beteendeförändring med stöd eller på grund av ny teknik. Det är därför verksamhetsutveckling och ingenting annat. Dessutom är det en utveckling som händer för att vi ska följa med de snabba förändringar som sker i vår tid, som ställer nya krav eftersom vi människor i samhället har fått nya behov. De nya behoven kommer sig av alla de tekniska innovationer och produkter, tjänster och appar som vi nu omger oss med. Tänk efter så ser du, troligtvis är hela ditt liv långt mer digitaliserat än du trott, dvs beteendeförändrat med stöd av eller på grund av ny teknik.

Man brukar säga att man inte kan förändra någon annan än sig själv. Har du hört det förut? Det är självklart en sanning som många av oss skriver under på. Så är det också med organisationer. Men man brukar också säga att om man vill förändra någon så gör man det genom att förändra sig själv. Hängde du med? Jo, för om man ändrar sig själv och börjar agera och bete sig på ett nytt sätt, ja då måste de sociala varelser som finns runt omkring antingen flytta efter och härma eller protestera mot den förändring som just har skett. Beteenden synliggörs när någon bryter ett mönster. Behov kommer i dager och vi tar viktiga steg, till synen ensamma, men egentligen på grund av andras förflyttningar.

Så ser jag också på hastigheten i förändringen som sker nu. Det är väldigt mycket som förflyttar sig och det är bara en tidsfråga till riktigt stora förskjutningar kommer ske. Snart är det på allas läppar och man kommer ropa efter digitaliseringsofficeerna som kan härföra vägen fram. För visst kan det både verka svårt, dyrt och utmanande – närmast kaotiskt – när man fantiserar om allt som kan komma att förändras utan att vi egentligen styr över den förflyttningen själva.

Så här var det också med industrialiseringen och den urbanisering som kom som en effekt av den. Så är det med den tekniska utvecklingen med kiselplattor som möjliggör ökad minneskapacitet och raffinerade processorer eller nanotekniken som nu tar vid och vars effekter vi inte ens börjat nosa på riktigt. Kostnaden också för att producera batterier har förändrats radikalt. De är mindre, hållbarare och vi kan utvinna än mer energi än vad vi gjort tidigare. Bara några konkreta tekniska exempel för att skumma på ytan. En annan är vår förmåga att sortera data, som förut varit lite mer enbart som excel, med fält efter fält. Nu finns det många fler möjligheter att kortreferera och sortera ett kaos. Bara där ges möjligheter för miljoner.

3G, 4G och snart 5G. Ja även det känner vi igen men ska också nämnas som en av förutsättningarna för enorma förändringar för hur vi kan nyttja teknik. 5G kommer möjliggöra att allt kan vara uppkopplat. Och trådlöst! Det är en blinkning bort när vi slutar leta efter våra laddare med sladdar. Tänk er den beteendeförändringen!

Så var lämnar det oss? Jo, allt detta betyder att digitaliseringen, förändringen av våra beteenden inom tjänstesektorn och hur vi konsumerar, är här för att stanna. Snart kommer vi inte att tala om det som ”digitalisering” för allt är uppkopplat och allt handlar snarare om smart anpassning, hållbarhet och utveckling. Digitalisering är ordet som idag blir vår förståelse för att vi står inför stora förändringar. Imorgon kallar vi det kanske robotisering.

Robotisering är ett ord som vill säga att något annat kommer göra något för dig, dvs automatisering, men automation är det inte lika många som intuitivt kommer förstå, därför kan man tänka att det är robotisering som vi kommer prata om härnäst. Vem kan inte se R2D2 framför sig eller en robotarm som steker korv? Men det är inte sådana robotar som det kommer krylla om. Nä, snarare kommer de befolka vår virtuella värld och integrera våra (data)system allt mer. Vi kommer ta bort det som är onödigt rutinbundet och ersätta det med något som går automatiskt. Det kommer bli en självklarhet för oss. Visst är det en intressant tid vi går till mötes? Visst är det spännande med digitalisering?

Årets digitaliseringskommun 2017. Och allt handlar om ledarskap…

…för utan vision och ledning, uthållighet och en fast beslutsam guidning så har man svårt att lyckas i den digitala transformationen.

Stockholm stad har under många år arbetat mot målet att bli världens smartaste stad. Ett viktigt delmål är erkännandet om att vara Sveriges ledande kommun ifråga om digitalisering. Det vann vi på Kvalitetsmässan 2017. Idag, i skrivandet stund, är det dagen efter utmärkelsen kom i min chef Ann Hellenius hand och drygt ett år sedan som jag i mitt dåvarande uppdrag som tf enhetschef för strategi och styrning pushade på för att medarbetarna skulle prioritera att skicka in en ansökan. Jag är glad för det, för jag såg som ny på avdelningen ett jobb för digitalisering som behöver berättas och som ska prisas. Låt mig beskriva vad jag har funnit.

Digitalisering är ett begrepp som beskriver en förändring av vårt samhälle. Ny teknik hjälper oss att förändra våra beteenden och vi stället nya krav på tjänster och service. Ny teknik ger möjlighet att ex utföra enklare jobb och få tid till annat men även kvalitetskänsliga uppgifter kan få en bättre och effektivare hantering. I förlängningen skapar det tid till de mer komplexa frågeställningarna och ger oss möjlighet att i samhällets tjänst skapa ett jämlikare samhälle. För vi får mer tid till de som behöver det mest.

Detta har Stockholm stad förstått. Under många år har man därför prioriterat att använda eget kapital till att göra utvecklingsinsatser i verksamheten. Den digitala förnyelsen har genom det arbetet kunnat inspirera och starta en förändringsresa eftersom det renderat många goda erfarenheter och exempel. Man har också tagit fram en kraftfull strategi för en smart och uppkopplad stad eftersom man tidigt såg att utan infrastruktur, plattformar och tekniska lösningar så kommer man inte kunna skaffa sig de generiska fördelarna och inte heller den möjlighet till samverkan som digitaliseringen kräver.

Men förutom detta så har vi ledarskap. I all förändringsarbete är det ledarskap som definierar framgången. Ett inspirerande, stadigt kommunicerande ledarskap om vart vi är på väg. Med en visionär ledarstil med stor kunskap och erfarenhet av digital transformation så har Ann lyst som en fyr bland ettor och nollor. Hon är som lotsen som stadigt med starka motorer drar den supertanker som Stockholm Stad är med både push och pull mot nya mål. Vi som jobbar med och runt Ann förstår att det är just det som är vårt uppdrag. Möjliggöra och guida, inspirera och förenkla. Det i sig själv är en digital transformation av stadens strategiska IT verksamhet.

Ann Hellenius inspirerar inte bara stadens alla verksamheter, som samlar mäktiga 40 000 användare av vår digitala arbetsplats, hon bidrar också till samtalet i Sverige om vad digitalisering är genom att ta ner det till det som ligger nära hjärtat. Genom ett gediget intresse för de exempel på nytta som digitaliseringen ger alla människor i stadens olika verksamheter så kan hon visa vad det hela handlar om och vad som är målet med den samhällstransformation som vi är inne i. Det är nyttan och effekten av digitalisering där livskvalitet är målet som är själva saken. Det krävs ett hjärta och en förankring i livets utmaningar för den typen av kommunikation och vision. Det är Ann personifierad.

Tillsammans med det budskapet glömmer inte vi som jobbar i hennes verksamhet vad vårt mål är. Vi ser ojämlikheten bland 2-åringarna utifrån deras olika tillgång till ny teknik redan i vaggan. Vi ser de äldre som får frihet genom digitala hjälpmedel och vars omsorg förbättras med stöd av appar, API:er och kommunikationslösningar. Vi ser skolan som möter de unga med särskilda utmaningar och som med ny teknik med större enkelhet kan anpassa och uppfylla sitt uppdrag i skollagen om den kompensatoriska undervisningen. Och lärarens vardag blir tech och het och med den en ökad status. Möjligheterna till framgång i klassrummet är berusande. Miljöförbättringar, trafiklösningar, trygghetsfrågor, lednings- och beslutsstöd, ja exemplen som förenklar vardagen i det offentliga rummet och i våra verksamheter är väldigt många.

Men all förändring innebär också en risk för att våra tjänster och service försämras under tiden. Det finns alltid risk för felaktiga beslut. Två komponenter är därför viktiga att ha koll på: rädsla och kunskap. Om man både är rädd och har okunskap så är risken stor att man fattar fel beslut.

Båda aspekterna kräver en ledare som personifierar ”keep calm and carry on” och det gör Ann. Hennes lugn och erfarenhet gör att de situationer som vi möter av osäkerhet, komplexitet, förhandlingar och viljor möts med trygghet, balans och tillförsikt. Bit för bit, steg för steg, fråga för fråga. Det är en ledarskapsförmåga att kunna använda rädsla och ångesten som en möjlighet till ledning och framdrift istället för en automatisk stoppknapp.

Kunskapen behöver vi ständigt jobba med. I Stockholm har vi, också under Anns ledning i hennes tidigare roll inom utbildningsförvaltningen, tagit fram en metod för att bedöma sin digitala kompetens och få handledning i de frågor som man behöver ta tag i för att utveckla sig. Det är en metod som hela staden fått upp ögonen för och som vi nu tar vidare till fler verksamheter.

Kunskapen behöver också finnas hos våra verksamhetschefer och beslutsfattare. Om de tvekar av rädsla eller okunskap så tvekar också den nödvändiga digitala transformationen. Som avdelning för digital utveckling på stadsledningskontoret är det vår uppgift att få ledare i hela staden att tryggt, säkert, stabilt och hållbart leverera förändring, förädling och fler kvalitativa kommunala tjänster och möten för stockholmarna.

Jag är också rädd ibland. Jag är rädd för att göra fel. Jag har absolut stunder av okunskap. Staden är stor och hjärnan kan bli trött. Jag är chef för en verksamhet som har till uppgift att stödja, leda, förenkla och möjliggöra den digitala transformationen. Jag lyckas i mitt uppdrag, förblir orädd i mitt beslutsfattande och säker i min förmåga att söka rätt kunskap för jag är fullt ut backad av kanske Sveriges bästa chef. För vi kan otvunget prata om det som utmanar och hitta rätt strategier och mod i vägarna framåt. Med en sådan chef i ryggen kan vi leda för förändring som annars hade varit omöjlig.

Därför är utmärkelsen Sveriges digitaliseringskommun 2017 ett pris till hela staden för att vi har lyckan att ha en CIO för Stockholm som lyser upp vägen fram och visar vart våra framgångar finns.

Andra dagen. Ny som chef för digital transformation i Stockholm stad

Jag hade kunnat haft en bättre start. Jag jobbar ju ändå på en fd IT avdelning. Men det här med att ändra lösenord kan vara svårt, uppenbarligen. Igår var första dagen tillbaka på jobbet från min föräldraledighet med mitt fjärde underverk. Det var också första dagen på uppdraget som chef för verksamhetsutveckling och förvaltning av digital utveckling. 

Vår enhet rymmer dryga dussinet medarbetare just nu och vi huserar på avdelningen för digital utveckling på stadsdirektörens förvaltning, Stadsledningskontoret i Stockholm. Stadshuset är vår bas och hela huvudstaden vårt ansvar. Vår avdelning ska stimulera, stödja och underlätta den digitalisering som stadens verksamhet går igenom. Vi är med nödvändighet med ena kroppshalvan i framtiden, utforskande och nyfiken och med den andra sidan har vi örat mot verksamheterna inlyssnande deras och medborgarnas behov. Vi ska tjäna dem samtidigt som vårt ansvar är att navigera mot nya tider. 

Så är det i mångt och mycket att vara chef också. En klar anledning till varför jag tycker så mycket om det. Man lyssnar in, man krokar tag om medarbetarens insikter och kunskaper och så leder man framåt. Tar ansvar för att ha siktet på uppdraget. Skapar god stämning och hög grad av trivsel. Det ska alltid vara gott att gå till jobbet. 

Men lyssnande tar tid. Därför kommer jag ägna större delen av min första tid till det. Vi ska som ny enhet (startades i juni) lära känna vårt uppdrag och vårt sammanhang och inte minst varandra för att kunna bli så effektiva och precisa som man behöver vara i en snabb och föränderlig värld. 

Digitalisering är på mångas läppar och medborgare, besökare och företag stället krav på den offentliga verksamheten att leverera service och tjänster anpassade för tiden. Ny teknik utvecklas i hög takt. För att matcha det behöver man kunna tänka stort och smått, vara modig och försiktig, tänka strategiskt och ta tillfällen i akt. Jag kan inte tänka mig ett roligare fält att få verka inom. Dessutom i Sveriges främsta organisation för digitalisering under ledning av vår CIO-superstar Ann Hellenius. Jobba med och för henne är en riktig välsignelse för mig. Men det är en helt annan bloggtext! 

Digi-on My friends ❤