Etikettarkiv: Fattigdom

De bandlösa barnen

01:26 vaknar jag. Liten ligger och piper så där som han gör om natten. Inte riktigt missnöjd. Bara sökande efter uppmärksamhet. Han vill ha mer mat och sedan få somna om.

01:28 reser jag mig upp. Jag låg stilla en stund innan och bara lyssnade. Hoppades att han kanske kanske skulle somna om av sig själv. Snart insåg jag att han inte skulle det. Det hör man på frekvensen. Åtminstone jag. Så väl synkade är vi – Ruben och jag att minsta svängning på hans röst, i hans rörelse tolkar jag i min kropp. De biologiska banden som man kan knyta med ett spädbarn är fantastiska!

01:30 Det är lite för mörkt och jag är för trött för att hålla mig vaken under amningen. Jag tar fram paddan och sätter i lurarna. Klickar fram till tv4play. Överlever reklamminuten och vips är jag i Ghana. Vips är jag inbunden i den värld som SOS barnbyar visar. Vips så är mitt och Rubens öde speglat mot de tusentals barns som lever i misär – bland mödradödlighet, fattigdom och svält. Svält på mat, trygghet och närhet. Kanske på den viktigaste näringen: en famn – en annan kropp att få leva med.

De besökte ett barnhem. De höll i spädbarn som vanligtvis låg på plast i ett varmt rum. Som slutat gny och gråta. Som slutat kommunicera de biologiska banden. De höll spädbarn och ville inte gå. Barnen sände ut signalen, tänker jag, och deras (My och Lisa) kroppar svarade. Att lämna är ett övergrepp varje gång. Att sitta hemma i mörkret i vår trygga värd var smärtsamt blandat. Oändlig tacksamhet för lyckan i att få leva i trygghet och lyxen att kunna ha finkalibrerat umgänge med min bebis. Oändlig smärta över barnen som tystnar.

Detta blir mina tankar. Alla som har och kan erbjuda tryggheten och möjlighet till föräldraband till dessa övergivna och glömda barn borde göra det. Så även jag. Och kan vi inte göra det så ska vi bli faddrar allihop!

Jag tror, som i nästan vet, att barnet inte behöver vara biologiskt mitt för att de biologiska banden, som det som kallas anknytning kan kallas, skall väckas till liv och börja knytas. Jag tyckte mig se det inatt. Blessing och Precious får bo i mitt medvetande alltid som en påminnelse om barnen som söker efter famnen som försvann.

02:45 Ser på min egen älskling och välsignelse och tackar. Han sover sedan en kvart i mina armar. Ovetandes om världens orättvisa. Självklar i sina krav på mig om omsorg. Han gör så rätt. Varje barn förtjänar en varm famn och en lyssnande kropp vid deras sida. Någon som ligger och lyssnar efter deras rörelser. Någon som känner deras minsta pip. Det är inte ok att barn slutar sända signaler!

Världen – vi kan bättre.

20121106-102642.jpg

Annonser

I min hemstad bor det folk på gatan

20121105-185021.jpg

Stockholm Stockholm stad i världen… Medborgarplatsen susar snart förbi. Slussen nästa. Jag är i ett Stockholm som blivit mitt. På väg till jobbet för att hålla föredrag. Ruben är med och bärsele likaså. Det är fint att han kan få vara med.

Möjligheternas stad, är den det? Detta vackra Nordens Venedig. När man åker tunnelbana och buss undrar man just. Tycker mig se fler och fler fattiga som tigger. Söker min blick. Söker barmhärtighet. Och jag funderar hur det kan komma sig att de bara blir fler och fler.

Att tigga måste ju ändå vara en sista utväg. De som lyckas ta sig hit till kylan i Norr är ju inga veklingar precis. Det måste vara företagsamma, modiga och målmedvetna människor. Är vårt samhälle så kargt och svårtillgängligt att gatan är det enda som är öppet?

Rådmansgatan och jag är framme. Jag går upp på gatan och skyndar mot jobbets entré. Det småregnar. Jag vill komma in i värmen. I uppgången skramlar en man. Utanför Konsum sitter en kvinna på gatan. Hon säger ingenting. Ett nedböjt huvud och en orange kopp erbjuder hon världen. Vad är det för liv vi erbjuder varann?

Vi måste kunna bättre i Stockholm – världens stad.

Slumdog Millionaire, barnkonvention och lyxplåt

Slumdog Millionaire vann Oscars på Oscars nyligen. Stjärnorna i filmen blir tydligen hyllade som gudar i Indien. De har fått byta sina liv i slummen till permanenta bostäder. På Oscarsgalan fick filmen stående ovantioner av berörda och berömda människor. Männsisko som inte saknar varken bostad, inkomst och ett värigt liv.

I FNs barnkonvention står det att inga barn skall leva i fattigdom. Hur går det med det? Filmen Slumdog Millionaire väcker mängder av frågor, och i verkligheten finns inte den turen och det nästan ”gudomliga” ingripandet i någon från slummens liv. Finns det plåtstäder också i Sverige? Nej, den nya fattigdomen ser annorlunda ut i Sverige. Visst finns det de som bor i husvagnar, men de flesta bor i isolerade bostäder. Men det är också allt vad de har. Enligt barnkonventionen skulle vi heller aldrig utvisa flickor som Lollo. Hon som enligt svensk lag om hon vore svensk skulle ha fått hela samhällets skydd. Det är ingen dum idé att göra barnkonventionen till lag så so m Birgitta Dahl och Véronique Lönnerblad kräver på Brännpunkt den 14 februari 2009. På alla hjärtans dag…

Bilden är från Sverige. Det är inte ett slumområde. Det är sjöbodar på västkusten som kostar skjortan att köpa. En lyxig plåtstad? img_3820