Etikettarkiv: Försäkringskassan

En försäkringskassa i kris: Är det etiskt försvarbart?

foto: Elias MalmbergSå var det dags igen. Ja, det är frestande att inleda så efter de senaste dagarnas larm om regeringens utförsäkring av cancersjuka hos försäkringskassan. Men det är inte dags igen. Det har varit så här länge nu, det händer varje dag, och det är 10-tusentals människor som drabbas.

De reformer som man har gjort inom socialförsäkringen för att förbättra systemet har inte nått det resultat man vill ha. Systemet har snarare stärkt sin position av att vara till för systemet än för befolkningen. Det vet vi efter de larmrapporter som kommit tätt de senaste 2 åren om sjuka som blir utförsäkrade trots sjukdom och trots risk att avlida pågrund av det. Det vet vi också eftersom det dessutom börjar finnas en diagnosgrund hos psykiatrikerna: försäkringskassedepression. Det är på riktigt och allvarligt när sjukvården larmar om att vi har ett system som bokstavligen leder till sjukdom. (På nyhetskanalen tv4.se 20110207 finns ett inslag om detta med psykiatriken Monica König.)

Vi har ett välfärdssamhälle som bland annat existerar i vårt försäkringssystem som till mångt och mycket hanteras av försäkringskassan. Ett välfärdsamhälle som de senaste åren nedmonterats sakta men säkert vad gäller vårt omhändertagande av dem av oss som drabbas av det ofattbara i sjukdom o lidande. En nedmontering som har fått fortgå trots otaliga berättelser om människan som hamnar i kläm. Är det etiskt försvarbart att ha det så här? .Nej, så klart inte. Det är inte värdigt ett land som Sverige. Det är inte värdigt någon alls att bli lämnad till sitt öde och kanske också bli lämnad för livet. Det var och är sant att vi behövde göra något åt vårt socialförsäkringssystem. Men problemet var nog inte att folk fick hjälp utan att vi inte hade ett tillräckligt bra system för att möta individen bakom ansökningen av sjukpenning. Och lösningen – ja, den var nog inte tänkt att bli så här illa.

Vi får hoppas att detta, den sista veckans rapporter, var droppen och den sista kampanjen för att bromsa katastrofen inom svensk välfärdssystem. Folk ska ju inte behöva gå och dö bara för att de inte passar i mallen för hur lång tid en behandling tar eller om de är multisjuka vilket har en negativ påverkan på behandlingstider och biverkningar.

Vi vet att många sjuka har fått sjukskrivas igen eftersom deras dagar hos f-kassan tagit slut, inte minst via artiklar i dagspressen och i media. Vi vet att f-kassans gissning att prognosen på antalet försäkringstagare skulle minska har skrivits upp inför 2011 och 2012. Prognosen som försäkringskassan gjort under hösten och lämnat till regeringen var mycket osäker. Vi har inga siffror att luta oss tillbaka på, vi vet bara att ett alternativscenario som man räknat på kan innebära att var annan av dem som utförsäkrats återkommer till försäkringskassan. Och då med ett ökat lidande och får då än svårare att komma tillbaka till ett friskt liv med arbete.

Försäkringskassan är i djup kris. En kris som har varat länge nu. Jag har skrivit om det förut på min blogg, 2 mars 2009: Välfärden i kris med en försäkringskassa i djup depression. Ett av mina mest lästa inlägg. Det säger nog inget om mig som bloggare så mycket som att ämnet är viktigt och angeläget. Jag har också skrivit om det förut att den grundläggande etik som vår välfärd vilar på handlade om att vi ville vara ett samhälle där vi tar hand om varandra i tider i livet då vi inte själva mäktar med. Vi ville att alla skulle få ett värdigt liv. Detta löfte sägs stå sig – därför blir krisen för försäkringskassan så djup och etiken så ifrågasatt – för det system som vi har nu ger inte de behövande ett värdigt liv.

Slutligen: detta är inte försäkringskassans fel. Det är fel politik som skapar systemet. Men det är försäkringskassan som kan se till att slå det larm som behövs, om de vill rädda sitt ansikte och inte vara en del i att gräva graven djupare och vara orsak till en sjukdomsdiagnos. Detta är frågor som handlar om liv och död. Även en myndighet kan agera på det.

Läs och lyssna TIPS:

  • Läs och lyssna mer om hur de utförsäkrade förlorar massor av pengar: ur SR ekot, emedan regeringen tjänar.
  • läs Dagens Arena om samma problem som uppmärksammats när f-kassan inte längre för statistik över det livsvillkor som blir de utförsäkrades.
  • Blogg om utförsäkrades livsvillkor och kamp: Sjukskrivningsreglernas konsekvenser. Det är vanliga människor som du och jag bakom dessa berättelser.
  • ytterligare en blogg om kampen om rätten till ersättning som sjuk – det löfte som finns i vår välfärdstanke: Kampen om min sjukpenning. Här finns också berättelsen om Marie-Louise som dog till följd av beskeden från försäkringskassan. Ett liv i spillror och ett i graven.
  • Aftonbladet från 2009 berättar om situationen för de som stod under hot att förlora sin ersättning – berättelser om riktiga människors kamp. Detta är inga fuskare, det är dessa som inte passade in i det nya systemet.
  • slutligen: Radio P4 om att mindre än 1% av de utförsäkrade har fått ett jobb. Behövs det någon kommentar?
  • eller: kolla in min kategori: välfärd för att läsa tidigare inlägg
Annonser

Samtal istället för piller. Ett steg i rätt riktning mot humanare vård

Omprogrammering av våra tankar skall hjälpa stressade själar tillbaka på banan. Den kognitiva beteendeterapin har under det senaste bild-434decenniet vunnit mark och blivit en ledande behandlingsmetod. Inte minst kring ångestproblem som är relaterade till utmattningssymtom. Är det här bra?
Ja, om man får tro Anders Milton, regeringens tidigare psykiatrisamordnare, är detta riktigt bra. Han främsta argument är att det är bra samhällsekonomiskt, just för att man räknar med att fler personer blir fortare tillbaka i arbete och att sjukskrivningsomfattningen kommer att minska ytterligare. Utbildningen av terapeuter och psykologer med rätt kompetens kommer att vara ett sant framtidsyrke.

Socialstyrelsens nya riktlinjer är en utmaning för bland annat psykodynamiska terapeuter eftersom landstingets riktlinjer endast pekar på KBT som en möjlig terapi, skriver SvD. Anledningen är för att det endast är här man har sett såpass många studier som visar att det är evident. Förhoppningsvis ökar forskningsanslagen så att även andra mer komplexa metoder kan få erkänd status som behandlingsmetod. De finns många som exempelvis gått i terapi vid Sankt Lukas och som kommit tillbaka till hälsa med fulla resurser och ett hälsosammare liv.

Riktlinjerna för denna utveckling har varit kända sedan 2007. Då var det ett kritiserat förslag och i sin helhet var man från (s) orolig för att man förflyttade ansvarsfrågan för den sjuke från arbetsgivare till individen. En förskjutning som har med minskade resurser till rehabilitering. Främst kritiserade man då att försäkringskassans resurser skars ned. En kritik som i allra högsta grad kvarstår och som dessutom visades vara berättigad. Grunden för de nya riktlinjerna var att inte sjukskriva i onödan och inte heller ge långvarig isolering av människor genom att de inte får hjälp. Tyvärr ser vi idag att försäkringskassans kris och oförmåga att hantera personers rehabilitering snarare har försämrat för människor och inte kunnat möta dem med bättre vård och rehabilitering.

Ledarsidan på DN den 4 mars är imponerad. Rubriken säger allt: Från offer till aktör. Socialstyrelsen har slutat se patienten som ett viljelöst offer utan någon som ska behandlas som en person som delvis själv bär ansvar för sin hälsa. En utsaga som förhoppningsvis inte är sann. Tyvärr konstaterar ledaren att socialstyrelsen och försäkringskassan är på rätt spår. Den senaste tiden visar dock att det enbart är den förstnämnda som är på spåren. Att inse att samtal i många fall går före piller är bra. Att inse att terapi är vad många människor behöver för att återkomma till hälsa är en insikt som många har skrikit efter. Dock är det olyckligt att begränsa det till en metod. Psykisk ohälsa är bra mycket mer komplex än så.

Nu ska förslaget för nya riktlinjer diskuteras. Remissrundan kommer förhoppningsvis visa att rätt samtal istället för piller är vägen vi behöver vandra. Men också ett större ansvar på arbetsgivare och mandat till företagshälsovården. Och en humanare försäkringskassa.

Riktlinjerna hittar du här

PS: andra artiklar och bloggare som tyckt till om socialstyrelsens nya riktlinjer: Wemind, Svd idagblogg, tankestormar, Björn Liedén, Dagens samhälle, och den intrikata insikten psykbryt på aftonbladets blogg…

Välfärden i kris med en försäkringskassa i djup depression

Försäkringskassan är inte den trygghet som den en gång var. Att vara i en situation att behöva försäkringskassans tjänster är snarare förknippat med ekonomisk otrygghet. Det är långt ifrån den grundtanke om välfärd som är dess fundament. Vad har då förändrats? Ja uppenbart är att den friviliga, lokala, solidariska föreningen som betalar till gemensam kassa har bytts till en institution i samhället. Förskjutningen för ansvaret för att se till att trygga sin tillvaro förflyttades från individen till samhället.  Men vad är det nu vi ser? Är vi inte på väg tillbaka mot ett privatförsäkrande? Håller inte själva grundidén om samhällets garanti att skydde den i verklig nöd gå om miste?

Idag är det kris inom försäkringskassan. Sedan 2006 har anslagen till försäkringskassan minskat med nästan 600 miljoner kronor. En minskning som har allt att göra med den välfärdspolitik som regeringen bedriver. Krisen visar sig i försäkringskassans myndighetsansvar. Utbetalningar är sena och klagomålen på service bara ökar. Under 2008 var klagomålen 1 774 om handläggningar, vilket nästan är en dubblering jämfört med året dess för innan. Generaldirektör Adriana Lender svarar i januari 2009 på kritiken att många är nya på jobbet.

I DN idag den 2 mars får vi reda på att trots kritik och press på kassan beräknas personalen minska i år. Den minskade arbetsresursen med handläggare kommer sannolikt att resultera i att för den sjukskrivne marscherar de 180 dagarna snabbt utan åtgärd eller habiteringsplan. Det är en katastrof. Det är långt från den trygghet som försäkringskassan förut associerades med. Ett tydligt exempel ger debattartikeln från Marie Olsson i aftonbladet idag. Ett exempel som inte bara får TCO att reagera. Det får mig att vilja regregera till tiden före 2006. Försäkringskassan är i kris. Vår välfärd är hotad i grunden!

Marie skriver:

Intentionerna med försäkringskassans nya regler i budgetpropositionen för 2008 innebar att regeringen betonade att det är av största vikt att så många personer som möjligt kan försörja sig genom eget arbete, framför allt för deras eget välbefinnande, men även för att bibehålla välfärden./…/ Var detta bara tomma ord?

Tyvärr är det tomt. För denna politik har ingenting med verkliga människor att göra.

Den 25 januari 2009 krävde Annette Carnhede och Roger Syrén tre saker för att rädda försäkringskassan: Det krävs pengar. Försäkringskassans egna beräkningar visar att under 2009 krävs drygt 1 miljard i extra anslag till Försäkringskassan. Det krävs arbetsro och ett slut på hetsändringar i organisation, regler och kriterier. Det krävs ett målmedvetet kvalitets- och utvecklingsarbete där IT-systemen spelar en viktig roll.

bild-1163

Jag säger byt regering! Byt socialpolitik! Låt försäkringskassan återigen bli human och en dräglig arbetsplats och värdig samhällsfunktion!

Louise Callenberg

Fakta om försäkringskassans bakgrund:

Den svenska modellen för hur vi tar hand om varandra vilar på en solidaritetsprincip. En princip som var långt ifrån självklar men som sakta men säkert växte fram i vår kultur. I kölvattet på industrialisering och urbanisering började s.k. vanligt folk få en allt mer utsatt situation och risken för ohälsa och ekonomiskt utslagning blev större. Kravet på sociala reformer var ett faktum. Folk gick samman för att bidra till varandra genom att bilda sjukhjelpskassor för att ge stöd i nöd. Under 30-talet fick dessa kassor statligt stöd och 1955 slog försäkringskassan upp dörren. Det frivilliga medlemskapet som tidigare funnits till sjukhjelpskasseföreningarna slopades och alla som bodde eller arbetade i Sverige omfattades av socialförsäkringen. Försäkringskassan var en kronjuvel på den svenska välfärdsstaten. Genom den var alla försäkrade för att ge trygghet i tillvaron. Grundtanken för vår välfärdspolitik var och är att vi medborgare är skyldiga att betala avgifter och skatter som ger oss rättigheter att få del av den sociala välfärden när vi är i behov av den.