Etikettarkiv: framtid

Studenten sjunger, vi släpper handbromsen och minns allt det vackra med styng av vemod

Som en av de sista nittiotalisterna som sätter på sig studentmössan tar hon steget ut. Hon som kom till mig innan vi alla hade börjat längta efter bebisar. Hon som lärde mig leva och gråta. Lärde mig allt jag vet. 19 år tillsammans och lånet är slut.

Man brukar ju säga så, att vi har dem till låns. Barnen. Vi lånar dem från dem själva. Vi förvaltar deras personliga tillhörigheter och ger dem en ryggsäck. Nu kliver hon ut och jag undrar hur det kan kännas så likt att låna böcker på biblioteket? Även då tycker man tiden för lånet är så generös, men så blir det ändå så bråttom att läsa ut boken innan återlämningen är här. Och här är vi verkligen nu. Overkligt.

Jag förstår varför alla studenttal med nödvändighet måste handla om ”när du var liten” och ”tänk på att….”. Det liksom ligger i sakens natur att vilja summera den tid som varit, när den håller på att ta slut. Och att som med andan i halsen slänga med ett par ord på vägen. Det känns som det mest naturligt mänskliga i världen. Vi summerar, samlar ihop våra minnen, och tittar på den skatt vi har framför oss. Den som vi tillsammans lagt i ryggsäcken. Vi ger några tankar för färden.

Titta – man såg redan när du var liten vilken gåva du hade i att uttrycka dig. Med kroppen och känslan. Hur du njöt av rytm och musik! Hur du modigt tog dig fram även när rädslan kurade på din axel.

Se – vilken glädjespridare du varit! Vilken lycka för oss att få växa med dig. Så klok. En inspiration! Alltid flawless <3.

Du – nu får vi säga du till varandra. I alla fall om vi levt för 40 år sedan.

Kör – nu har vi lärt dig bemästra livets farkost hjälpligt, nu är det din tur att sitta vid ratten själv. Men kom ihåg livets stora gåta: älska, glömma och förlåta.

Så lät det hos oss när vi samlades runt min guldklimp som filats till den vackraste av juveler. Vi hade en typ av spoken word runt henne, med mic och förstärkare och många bidrog frikostigt. Så mycket kärlek, så mycket lyckönskan! Vemodet hägrar alltid i bakgrunden en sådan stund.

Jag gav Ebba de ord som min mamma älskade, som hon hade förevigat på kaklet hemma i köket på ön: Förspilld är all den tid som ej förflöt i kärlek. Med Ebba har lite tid spillts. Mycket tid med henne har bara varit rödaste kärleken. Utan den hade jag inte varit den mor, vän, partner, chef och ledare som jag är idag. Inte haft den politiska övertygelsen. Inte varit den feminist jag är. Ödmjukaste djupaste bugning inför den insikten. Utan den erfarenheten, som hennes mamma, hade jag varit en spillra av den jag fick lov att bli.

En älskad och mjuk bebis, ett bedårande charmant och mysigt barn, en humoristisk och närvarande (lagom sur) ungdom, en hjälpsam, stöttande, cool och inspirerande tonåring. Så vacker.

Men vemodet, ja, det är ju där. Nog handlar den om att jag önskar att vi ändå haft mer tid tillsammans. Jag tror den känslan är så typisk vid en studentdag för en förälder. Den snuddar så där lite försiktigt vid en skuldkänsla. Man inser att tiden gått och att barn- och ungdomen är över, vilket betyder att föräldratiden är förbi. Allt det där man hade velat göra med och för sitt barn, och aldrig gjorde, får man lämna som spruckna drömmar. Alla gånger man lovat att vi ska ta oss till Skansen eller ta en fika i solen i Vita bergen – bara du och jag – är försuttna. För barnet finns inte mer.

Vi stänger den boken och skriver de första raderna i vuxenromanen istället. En skrift om värme och relation. Om tillit och människoblivande i vuxenvärlden. Om kärlek och förändring – förädling av allt det där som är du, och som är vårt vi. Förändring av mamma till en annan mamma. Det här ska bli så roligt! Nu skiter vi i Skansen och fikan i Vita bergen. Nu drömmer vi om NYC och Sahara istället. Fria att göra så mycket. Äntligen kunna surfa tillsammans om vi vill!

Hon: ett helt makalöst liv med gränslösa möjligheter. Jag: får smaka sötman i att följa och dela.

– Ta livet i handen nu och släpp handbromsen. Ebba, mitt älskade barn, min vän och inspiration. Mitt hjärta. Nu släpper vi och hoppar ut och in i framtiden.

Annonser

Är du med i byggandet av framtidens Sverige?

Vill du vara med och bygga Sverige mot en mångkulturell framtid? Vill du vara med och lägga pusslet för ett hållbart Sverige mot en grön framtid? Vill du vara med och bygga möjligheternas land mot ett jämställt och rättvist välfärdssamhälle?  Då är det så att du passar in i den bild som jag har och drömmer om för socialdemokratin. Jag hoppas att valberedningar och förändringskongressen i vår kommer att besanna det som jag drömmer om. Om de lyssnar ut i rörelsen så hör man det högljudda sorlet. Det rör sig i öster.

Nu ser vi nätverken tänka och tankesmedjorna värka och släggorna hamra på nytt och gammalt. Och så formar vi en glödhet politik för en framtid där vi bygger ett Sverige som värmer sina medborgare och arbetar för god och ansvarsfull integration, för ett kunskapssamhälle med fri forskning och god utbildning till alla, med arbete åt folket och chanser för dem som missat. Ett samhälle med klass. Ett samhälle med värme. Är du med i byggandet av framtidens Sverige?

Det finns många tankar om framtidens politik just nu. Det riktigt sjuder av liv i sossebloggosfären och tankarna som finns är riktigt goda. Några trevar men ett par vågar sig ut och pröva tanken ordentligt. Tankekraften går varm och det smids politik runt många köksbord i dessa dagar. Här är några utmärkta tips på politik och diskussionspunkter delade på bloggar och i artiklar som delar med sig av sina tankar om framtidens Sverige:

Lena Sommestad skriver klokt om hur vi skall bottna i våra värderingar. Marta Axner – skriver en hel rad med viktiga utgångspunkter för diskussion och samtal: ”Okej, då pratar vi lite politik istället”. Kulturbloggen – utmanar med att fråga för vem skull Socialdemokraterna finns och frågar efter de maktlösas röst: Socialdemokraterna måste bestämma sig. Om en grön människosyn hos Jimmy Sand, Vänstra stranden saknar berättelsen om Sverige.

Här kommer några kloka ord med hopp om framtiden från två visa kvinnor:

Det är mycket, mycket länge sedan socialdemokratin satte dagordningen för det politiska samtalet. Jag tror vi har en chans nu. Dagens förstagångsväljare är ovanligt rödgröna. (Marika Åsbrink Lindgren, Storstad)

Om tendensen att tänka nytt på det gamla sättet hos Marika Åsbrink Lindgren och om förnyelse för socialdemokrati hos den samma.

Jag tror att alla människor har en liten del av hjärtat som bekänner sig till socialdemokratin. Det är den delen som önskar att världen vore mer rättvis, att ingen lämnades på gatan åt sitt öde, att alla människor fick möjlighet att känna stoltheten i att göra rätt för sig. (Kajsa Borgenäs, fd ordförande s-studenter)