Etikettarkiv: gravid

Dagen T: dags att njuta

20120730-153000.jpg

Idag var det så dags enigt beräkningen att bebisen legat sina 40 veckor, 280 dagar, tre trimestrar och 9 långa månader utifrån hur stor den presenterade sig på ultraljudet. Men allt är som det brukar ha varit de senaste dagarna. Dagen till ära sparkas det bara lite mer. En påminnelse om att någon liten fortfarande bor i min kropp och tänker göra så ett tag till. För en förlossning kommer inte på frågan den här dagen i alla fall!

5% föder barn den beräknade förlossningsdagen. Det är med andra ord mest sannolikt att man föder en annan dag. 7 av 10 går över det beräknade förlossningsdatumet. Så även detta faktum att denna dag passerar sällar sig till omständigheter kring den normalgraviditet som jag har haft detta år. Allt vad gäller bebis och mage har verkligen gått jättefint och bra! Och det är jag tacksam över.

9 månader är en lång tid. Kroppen har gradvis förändrats till näst intill oigenkännlighet. Jag har gått upp mina obligatoriska minst 20 kg. Det verkar vara standard för mig oavsett diet och aktivitet när jag väntar barn. Förra gången skyllde jag på den absurda mängd apelsinjuice som jag satte i mig. Nu kan jag bara skylla på större portioner än vanligt och definitivt fler mackor. Känns dock ganska normalt och jag har blivit så där lite lagom jämntjock överallt. Känner dock inte för att gå ner till stranden. Det blir lite förrycker gravidkropp att visa och för mig att bära upp. Jag känner mig som ett gigantiskt utropstecken! Ett skådebröd, en installation att förundras över – definitivt något man måste förhålla sig till. Nej, jag stannar här på trallen hemma med min högst normala, men påtagliga enorma mage och min härliga rondör och låter mig bli inspekterad endast av myggen.

Snart är kilon borta (i alla fall hälften rasar fort) och graviditetskrämpor över. Det är inte långt kvar i detta tillstånd. Foglossningshelvetet kommer vara ett minne blått. Denna smärta som tvingar mig att vara strandsatt på tomten, ta myrsteg och att vända mig om mycket försiktigt i sängen. En plågoande som jag inte önskar någon. Inga tabletter hjälper. Och humöret blir så klart därefter. Molande skelettvärk är det värsta som finns och jag bara orkar inte tänka på tonfallet ibland och känner hur jag titt som tätt svarar som en väsande huggorm. Jag skall också fira duktigt när järntabletterna läggs tillbaka i lådan och kommer städas ut om många år då bästföredatumet för länge sedan passerat. Jag kommer då minnas hur det var och tänka att det är skönt att slippa fucka up sin mage med hjälp av dessa röda små illvillingar.

Jag kommer att sakna luktsinnet. Detta sinnrika organ som utvecklas så maximalt, når sin potential och oanade höjder, under detta välsignade tillstånd. Det är intressant att kroppen herbererar en sådan möjlighet men som bara under sådana här omständigheter blomstrar.

Jag tror också att detta kan vara min sista graviditet. Jag kommer snart att ha fått tre fantastiskt fina ungar utspridda på 14 år, med två nu närmare varann, och min ålder är snart 35. Om något mer litet knyte skulle komma in i våra liv skulle det i min önskan inte vara än på några år. Två små åt gången känns balanserat. Då kan man ha en på varje knä, en i varje hand eller varsin i famnen. Tre små blir genast ett helt annat pussel. Och jag vet inte om jag sedan vill tillbaka till bebislivet runt 40. Jag tror inte det. Jag får vänta på att bli mormor istället.

Därför skall jag nu njuta av mina sista dagar som gravid. Njuta av känslan att få bära liv och ha detta lilla mirakel allra närmast, strax under mitt hjärta! Njuta av att kunna få världen att komma till mig med vattenglas och fotpallar, få hur mycket massage jag än ber om och njuta tillsammans med Hugo och hans sista skälvande tid som yngst i familjen. En insikt som ännu inte nått honom, lyckligt ovetandes kommer hans liv så som han känner det förevigt ändras inom en mycket snar framtid. Det kan vi vara säkra på!

Vi kan också vara säkra på det är att det kommer komma en bebis i augusti och att det inte blir senare än den 14:e… Ja nästan säkra i alla fall på det sista!

Nu börjar en ny nedräkning. Nu ska vi se hur många dagar vi går över. Imorgon är det T plus 1.

Annonser

T minus 11: jämställdhet i arbetslivet – inte en självklarhet

Att vara kvinna innebär den potentiella möjligheten att få vånta barn och föda barn och på den vägen bli förälder. Att vara i det tillståndet, som vanligast varar i 9 månader, får en att fundera på saker som samhällsnormer, jämställdhet, beroende av andra och inte minst begränsningar.

För det första så skall det sägas att det är en lycka, en välsignelse och nåd, och inte minst en ynnest att få lov att vara med om att vänta och föda barn. Det är inte alla som får den möjligheten. Det är också en ynnest att få lov att vara mor. Jag själv är det till två fantastiskt fina ungar redan. En resa och en livsomställning som räddat mig många gånger om.

Det som jag skriver om graviditetens baksidor handlar snarare om alla sociala normer och sociala konstruktioner som kommer därtill. Och dem är jag vansinnigt trött på och inte minst förbryllad över. Samtidigt som jag är precis så trött och förbryllad så vill jag ha massor med uppbackning och förståelse för min belägenhet.

Jag kräver att bli behandlad efter mitt tillstånd, men jag kräver i samma andetag att inte bli placerad i ett graviditetsfack i varje sammanhang. Ja, det är komplicerat. Precis som alla andra strukturella sociala utmaningar och konstruktioner som vi brottas med i vårt samhälle. Det enda vi kan vara säkra på är att vita män med fast inkomst kommer klara sig mycket bra och inte behöva fightas med ens hälften av de konstruktioner och normer som drabbar alla andra grupper och framför allt kvinnor.

Här om dagen läste jag om en kvinna som väntade barn och arbetade via ett bemanningsföretag på ett företag. Charlotte, som hon heter, arbetade under en period alldeles för mycket övertid för att orka. Hon meddelade uppdragsgivaren det, chefen alltså, och blev någon dag senare uppsagd. Problemet: hon var gravid. Det gör mig mycket upprörd att läsa om sådant. Hon är i dag arbetslös eftersom inte heller bemanningsföretaget var intresserade av henne längre. Ärendet är anmält till DO som jag hoppas reagerar kraftfullt.

Detta är ett exempel där kvinnans tillstånd, i min mening, givetvis skall tas hänsyn till, men aldrig kosta henne jobbet! Det är inte en sjukdom att vänta barn, men det är ett tillstånd som kräver sitt. Här behöver arbetsgivare visa förståelse och anpassa sig med självklarhet. Samtidigt som man när man jobbar och väntar barn vill vara lika medräknad som om man inte befann sig i sitt tillstånd. Ja ni vet, i allt det där sociala som också händer på en arbetsplats. Man måste också förstå att de flesta faktiskt klarar av att jobba under vanliga rimliga omständigheter, precis som annars.

En annan kvinna, Marissa Meyer, fick ett toppjobb som VD för Yahoo i Silicon Valley USA för ett tag sedan. Hon var också gravid, och var det under rekryteringen. Det meddelades från styrelsen, på frågan om detta varit något som vållat diskussion eller problem när de skulle välja henne. Styrelsen svarade att det hade det verkligen inte. De hade inte tagit in det överhuvudtaget som faktor vid tillsättandet.

Givetvis är det precis så det skall vara. Jag själv har fått två fina jobb emedan jag har väntat barn. Det är alltså både möjligt och tycker jag: självklart att det skall gå! Tänk på det omvända i ett partnerperspektiv. Det skulle vara helt orimligt om inte partnern till den havande kvinnan fick jobb eller bedömdes som kapabel och lika intressant som andra sökande till samma jobb – bara för att hen väntade nedkomst av bebis inom en kort tid. Bara för att det syns utanpå eller påverkar prestationen, marginellt ska sägas, under en kort tid så skall det inte påverka huruvida en person är intressant för ett jobb eller inte.

Den logiken gäller dock inte överallt. Det vet vi. Så jämställd är det inte i arbetsgivarens Sverige. Se bara på exemplet med Charlotte och bemanningsföretaget. Deras själva ide är att finnas för kunden snabbt och effektivt. En havande kvinna blir i det sammanhanget ett problem. Alltså inte jämlik sina systrar och bröder på samma kompetensnivå. Och inte heller önskvärd.

Det mottagandet som toppchefen Marissa möts av är troligtvis inte det vanliga. Hon har också tillräckligt med lön och stöd för att bara vara hemma lite grann med sin nya bebis. Ungefär samma premiss som de allra flesta män och partners som är nyblivna föräldrar agerar under. Alltså inte ett särskilt stort problem för arbetsgivaren.

Men det är inte bara arbetsgivare som gör det svårt för gravida när de söker jobb. Exemplet Lea visar hur en kvinna blev hotad med indragen a-kassa från arbetsförmedlingen då hon ärligt berättat när hon sökt jobb att hon var gravid. Det är ett bevis på att det inte är lätt eller jämställt för havande kvinnor på arbetsmarknaden. Kanske är det sant att det är ovanligt att få jobb som gravid, att man skall vara tacksam om chansen erbjuds och kanske också skämmas lite över den situation som man försätter arbetsgivaren i.

Ibland får jag frågan om jag är tacksam för att jag fått mina jobb trots att jag väntat barn. Jag svarar att jag hoppas jag är skulle varit lika tacksam för mitt jobb även om jag inte varit gravid. Vad jag däremot håller fram är att jag är stolt över att jag har och har haft arbetsgivare som inte sett det som ett problem utan som något som vi hanterar utifrån det temporära tillstånd det är. I det sammanhanget är jag stolt över att tillhöra organisationer som värnar jämställdhet!

T minus 12: begränsningar och reformförlag

T-12… Det är tolv dagar kvar till beräknad förlossning av mitt tredje barn. Man undrar vilken av alla dessa dagar som den lilla bebisen kommer välja som sin ankomstdag. Troligtvis går vi över tiden som vi gjord de andra gångerna och det blir ett augustibarn. Eller så prickar vi in mammas födelsedag: 28 juli. Det vore fint tycker jag! Som en liten hyllning från himlen.

När man väntar barn verkar man antingen vara en sådan som njuter av hur kroppen förändras, hur livet gradvis sätts in i ett annat skeende och hur fokus går från något allert till introvert och fåordig – och det skulle för dessa kvinnor vara gott. Jag kan förstå det och också önska att jag kunde omfamna det hela på samma sätt. Jag tillhör snarare den andra gruppen som trivs i att vara aktiv och som har svårt att varva ner och vara den kukong som jag fått i uppdrag att vara. Mitt problem är antagligen medfödd rastlöshet och den insocialiserade pliktmänniskan i mig som gör att jag har svårt att leva och acceptera de begränsningar som en graviditet medför.

Men nu är det snart över och jag längtar! Längtar efter liten människa och längtar efter att kunna röra mig fritt igen. Det skall bli skönt att få vara bara jag och inte en kroppslig bebiskapsel. Det skall bli skönt att ingen spontant börjar prata med min mage. Och det skall bli underbart att få komma i form igen!

Den här graviditeten har inte alls varit svår! Förra var riktigt besvärlig – denna har i det sammanhanget av jämförelse varit… Behaglig!! Påminner om Ebbas… Kanske är det därför en flicka i magen. Vore inte det härligt! En liten Lena eller Esther.

En av de jobbigaste sakerna med den här graviditeten har varit mina tänder faktiskt. Visste ni att tänderna påverkas av hormonerna? Jo men visst, i mitt fall har jag fått galet mycket tandsten som jag fått gå hos tandhygenist för att mota i grind. Var där senast idag. Det är skönt att kunna göra det innan bebis är här och det är så tacksamt att ha en så bra tandhygenist som jag har!

Men det är dyrt som skam att sköta om sina tänder! Hittills har jag under den här graviditeten lagt ner 2400 kr. Jag hade de pengarna. Men hade gärna använt dem till annat. Att ha sådana pengar är dock ingen självklarhet för alla. Det borde finnas ett tandvårdsprogram för gravida tycker jag. Ja helst en tandreform för de många à la Persson, men just för gravida kvinnor skulle inte vara så dumt. Det är många ekonomiska situationer och utmaningar som vi kvinnor försätts i när vi blir gravida.

Ökade behov av tandvård är en, med smärtsamma och dyra ingrepp som följd, om vi inte tar hand om oss. Förutom tandvård så befinner vi oss i en ökad risk för sjukskrivningar – graviditet är ingen sjukdom men det är ett tillstånd som gör oss extra känsliga. Med sjukskrivningar kommer karensdagar och lönebortfall. Själv drabbades jag i vintras av influensa och var rejält dålig pga nedsatt immunförsvar (som man har som gravid) i dryga månaden. Man behöver också nya kläder, mer varierad kost och behöver köpa kosttillskott. Min blodbrist som jag har gör att jag måste äta fyra järntabletter om dagen.

Det finns mycket utgifter och betydande risk att minska i inkomst för kvinnor som är havande. Jag är inte en av dem som behöver ekonomiskt stöd i den här situationen med självklarhet, men det finns många kvinnor i dagens Sverige som hade mått väldigt bra av det. Kanske skulle barnbidraget delas ut till de som behöver stöd redan från v20 in i graviditeten. Ett havandestöd!

Nu är det dags för mig att knyta mig. Bebisen sparkar och påminner mig om det underbara som jag får lov att vara med om. Ett liv växer inom mig och kommer snart att berika mitt liv på det fantastiska sätt som barn gör. De är små gudagåvor!!!

Och så vände vinden…

Bild 1433Så släppte det så. Spänningen. Allvaret. Det mörka och det tunga. Den här graviditetens början har varit en sann prövning. Från dag ett tills nuets minut. Ständig sjösjuka, foglossningar och ryggvärk. Allt det har varit och är påfrestande. Men fullkommligt möjligt att leva och verka med. Allvarstyngden och livsgrubbleriet då? Det har också vara allestädes närvarande. Inte som själens mörka natt, snarare som en vandring i skymningslandet. Svårt att se ljuset. Kanske det anas. Mest har det känts ganska visset. Vad vill jag? Vad gör jag? Vem är han? Och kanske framför allt: var är jag? Som att förlora sig själv en liten stund. Men inte i något vackert, utan i något dystert.

Nu känns det som om jag kommer tillbaka. Det är inte ett rosa skimmer att vara gravid. Den myten slår i sönder. Men det är tråkigt när det är tungt och inte så välsignat ljust. Men som sagt. Hoppet är återvänt.

Förra veckan var jag och P på ultraljud. Lika fantastiskt varje gång. Nervöst så klart. Tänk om något är fel? Tänk om det inte finns något liv där inne? Men allt var bara bra. En pigg filur med starka snabba ben…. En tjej? ja, kanske…. Vi frågade inte, men inte heller såg vi något som viftade. Kanske han knep ihop med benen…

Nu ska det sovas. Imorgon har Ebba avslutningsdag för 4.e klass.