Etikettarkiv: jämställdhet

Jag ger dig två argument för din röst för ett rödare EUropa

20140520-083320-30800858.jpg

Några dagar kvar och sedan har Europa talat. Ett Europa som jag och många med mig är oroliga för. Vi svenska EUmedborgare behöver förstå att vad som är blått och liberalt här är inte på samma sätt där. Även om vi har mycket gemensamt så är våra politiska system och ideologiska logiker annorlunda. Den svenska modellen, en produkt från arbetarrörelse och socialdemokrati, är något vi exempelvis är stolta över i Sverige – nästan oavsett partifärg på våra värderingar. Så är det inte i resten av det blå Europa. (bild: Naima Callenberg)

World Value Servey genomfördes för ett decennium sedan men är giltig som värderingskarta ändå. I den ser man värderingsskillnader som råder i Europa. I EUsammanhang märks detta bland annat på synen på barnomsorg, preventivmedel, abort, förlossningsvård och jämställdhetspolitik. Frågor som grundar sig på synen på olika värdering av människor. Ett befästande av en för kvinnor negativ samhällsutveckling.

20140520-084456-31496303.jpg

Den synen på kvinnan har inte svenska borgliga partier. Men i ett EU sammanhang samarbetar och stödjer de sådana som har. Det är bara ett argument till varför Europa behöver en ny rödgrön majoritet. Efter 15 år med borgliga och konservativt styre behöver EU ett nytt kvinnovänligt ledarskap!

Det andra skälet att rösta för ett rödare om mer ungdomsvänligt EU är den våg av nynazism som sköljer över Europa. I länder där högerstyre lätt till katastrofala ekonomiska följder för invånarna pyr missnöjet. Där jobb saknas startas inte sällan extrempopulism och extremhögerpolitik. Så som i fallet i exempelvis Grekland. Där frodas hatet. Där hotas den andre. Där pekar allt mot en än mörkare framtid om man ger nazismen chansen att få mandat i vårt Europa. Det har hänt förut. Låt det inte hända igen! #neverforgettovote

20140520-085438-32078853.jpg

Annonser

Kvinnornas kyrkomöte

Vi lever i en bryttid. Tack och lov för det. Brottet är dock lite segt, och det spricker inte upp så snabbt som man kan önska. Men det förändras! Och kanske är det ett hegemoniskt skifte vi nu får vara med om.

Kyrkomötet år 325 i Nicea beslutade att kvinnan har en själ. Sedan dess har mycket hänt inom kyrkan vad gäller syn på män och kvinnors lika värde. Idag har vi kvinnliga präster i Svenska kyrkan sedan dryga 50 år tillbaka. År 2013 avslutas med att Antje Jackelén är vald till Ärkebiskop, Karin Perers till ordförande för kyrkomötet och Vanja Lundby-Wedin är vald till 1:e ordförande att jämte nämnda ärkebiskop leda kyrkostyrelsen. Folket har talat, kyrkans medlemmar har valt. Det är kvinnornas kyrkomöte 2014-2017.

20131121-131845.jpg

På valsammanträdet för 2014 års kyrkomöte, som var den 20 november 2013, delades en utmärkelse ut. Ärkebiskopens medalj till sådana som gjort framstående insatser för svenska kyrkan. Hilda Lind, församlingspedagogen, chefen, ledaren, grundaren, missionären och kvinnan med internationell solidaritet i blodet, fick den. Hilda är ett lysande exempel på kvinnor som verkar i det fördolda, bakom ambons strålkastarljus, som bär vår kyrka och hennes värde och identitet. En människa som gör när andra pratar om att man borde. Att få vara med i det sammanhang där en sådan människa äras för sina gärningar är djupt inspirerande och en ära i sig själv.

Valmötet fortsatte 21 november 2013, och medlemmen, körsångaren, medmänniskan och ledaren Vanja Lundby-Wedin blev vald till 1:e ordförande för kyrkostyrelsen. Det är stort. Vanja; som vittnat om hur hon i sin vardag leds av sin tro. Vanja; som med sitt sprudlande sätt och karismatiska och kloka manér, med sitt skickliga och beprövade ledarskap, kommer att leda kyrkans styrelse på de stigar som är nödvändiga. Vanja; en människa att både se sig själv i och att se upp till.

Ja, det är kvinnornas tid i kyrkomötet. Nu ser jag fram emot många kvinnliga röster i plena, många systrar som debattörer och förhandlare. Mitt löfte är att jag skall försöka vara en av dem!

Kyrkan och HBTQ

Det handlar om dopet, säger Eva Brunne. – Om vi menar att vi alla är ett i Jesus Kristus, och inte kvarstår som man eller kvinna, så skall vi verka för HBT- certifiering, menar biskopen. Hon har både röster med sig och röster emot sig om detta på kyrkomötet. Men jag tackar för hennes inlägg.

Det verkar som om de flesta förstår att det handlar om människovärdet. Men tyvärr blir det också en fråga om människosyn och vill jag säga fördomar. Är det inte just det som motionen om HBTQ certifiering handlar om? Ja att stävja det samma.

Fördomarna återspeglar sig när debattörerna avlöser varann i fråga om synen och förståelsen av RFSLs arbete, grundvärderingar och sammanhang. Bland annat ställer man sig frågan om RFSLs värderingar lirar med Svenska kyrkan utifrån en analys av den verksamhet som presenteras på deras hemsida. Problemet med inläggen om RFSL är att man uppenbarligen inte lärt känna organisationen, utan dömer efter det man tror sig veta av erbjudanden och snabba svar. Det är att agera utifrån okunskap och det är att ledas av fördomar. Man blir ett eget exempel på det som frågan i sig själv försöker komma åt.

Som upplysning vill jag härmed lägga upp ett utdrag ur RFSLs stadga och visa deras Ändamålsparagraf, för jag tror det är utifrån det kan avgöras om man vill samverka med en annan organisation eller ej. RFSL berättar här lite mer om sig själva, och jag ser att Svenska kyrkan delar inte bara vissa grundläggande värderingar utan har också en organisation här som vill vara till hjälp:

Ur RFSLs stadga och ändamålsparagraf:

  • att verka för ett samhälle präglat av mångfald och respekt för människors olikheter, där alla människor, oavsett sexuell läggning eller könsidentitet och oavsett hur de väljer att uttrycka denna läggning eller identitet, skall ha lika rättigheter och skyldigheter samt lika möjligheter att leva och verka;
  • att till medlem eller annan som på grund av sin sexuella läggning eller könsidentitet, och oavsett hur de väljer att uttrycka denna läggning eller identitet, råkat i trångmål lämna befogad hjälp;
  • att främja forskning samt främja och bedriva saklig upplysning om homo- och bisexualitet samt i transfrågor;
  • att främja samarbete och samverkan mellan förbundets medlemsgrupper, dess avdelningar samt ungdomsförbundet;
  • att initiera och upprätthålla kontakter med liknande organisationer i och utanför Sverige.

Som jag ser det är det bra att samarbeta med andra organisationer. Givetvis skall man i samarbetsavtalet diskutera värderingar och om man finner att något behöver gå en viss riktning för att möjliggöra djupare samarbeten så kan man alltid diskutera det. Men att utifrån hur man känner sig själv bedöma att man bara vill umgås med de som är precis lik är absurd. I frågan om kunskap i HBTQ behöver Svenska kyrkan RFSLs kunskap, perspektiv och blick för att förädlas ifråga om att kunna bemöta alla utifrån den dopsyn vi omgärdas av: vi är alla lika och alla av samma värde.

Som kuriosa klipper jag också här in utdrag ur RFSLs principprogram. Du kyrkliga människa: se de tycker att det finns plats för dig i deras verksamhet!

RFSL är religiöst och partipolitiskt obundet. Detta hindrar dock inte samarbete med, eller avståndstagande från, samfund, partier eller organisationer i sakfrågor. Den religiösa obundenheten ska heller inte leda till att personer med en egen personlig trosuppfattning känner sig mindre välkomna inom RFSL.

I morgon fattas beslut. Låt oss hoppas det blir bifall för HBT certifiering!

Kyrkomötet: ta ytterligare steg mot mer jämställda arbetsmetoder

Inget sammanhang med makt är fritt från strukturer som gynnar män och missgynnar kvinnor. Ett sätt att mäta jämställdhet på i maktens salonger är att se hur många kvinnor respektive män som talar från en talarstol i plena. Jag har noterat följande trend i kyrkomötet: kvinnor är tämligen jämt fördelat med män vad gäller vilka som föredrar ett utskotts förslag till beslut. Men det är betydligt fler män jämfört med kvinnor som debatterar. 

Självklart är inte kyrkans beslutande organ annorlunda jämfört med resten av samhället. Tvärtom – kyrkomötet skulle snarare kunna ses som representativt för att ta tempen på hur väl man i en institution med makt fördelar ord och bild samt hur man som enskild för sig i maktens korridorer. Här samlas också många människor som på andra sätt i sina liv verkar i sammanhang där man tar beslut och har ansvar. Om dessa blir bra på normkritiska perspektiv på arbetsmetoder och medvetna om strukturer och processer på sociala arenor – kan vi rubba andra samhällsinstitutioner också mot mer jämställdhet mellan män och kvinnor. 

I kyrkomötet har man just infört två talarlistor, där de som talar första gången får företräde. Nästa steg är givetvis kvoterade varvade talarlistor. Det vore ett rimligt steg för jämställdheten och en signal av vikt. Yrkar bifall för mer arbete med jämställdhetsfrämjande beslutsmetoder i kyrkan!

2008 infördes kvoterade varvade talarlistor i riksdagen

 

Plenumdags med jämställdhetsperspektiv

Plenumvecka har inletts. Denna veckar jag i Uppsala och deltar i Kyrkomötet. Kyrkomötet är Svenska kyrkans riksdag som sammanträder två veckor per år. Detta är andra sessionen för 2013 och dags för beslut.

Det finns två politiska frågor som engagerar mig mycket. Det ena är hållbar utveckling och den andra jämställdhet. På ett sätt kan man säga båda frågorna att det handlar om hur vi väljer att leva sitt liv, bemöta andra och hur man ser på makten i världen. I hög utsträckning är det etiska frågor.

I kyrkan finns självklart också dessa frågor närvarande. Framför allt så har jag en uppgift att se till att de finns representerade. Just listan på vilka ärenden som jag kommer driva får finnas i ett annat inlägg. Men det jag här vill ha sagt är att jag kommer vaka som en hök (som vanligt) över jämställdheten. Också i praktiken.

Som många institutioner i Sverige där makten finns är jämställdheten både något man inte pratar i varje given stund samt något som verkar ta emot att ta upp. Vad är det med människor med makt och synande av sina strukturer? Jo de har makt och vill inte att den ska hotas. Därför är det bäst att det är som det är.

Så nu beger jag mig mot plena i Universitetshuset för att se, höra, mäta, reflektera över vad jag möter och bevittnar. För kära Sverige och medmänniskor – vi kan så oerhört mycket bättre. Hur ser du själv på din makt?

I min hemstad bor det folk på gatan

20121105-185021.jpg

Stockholm Stockholm stad i världen… Medborgarplatsen susar snart förbi. Slussen nästa. Jag är i ett Stockholm som blivit mitt. På väg till jobbet för att hålla föredrag. Ruben är med och bärsele likaså. Det är fint att han kan få vara med.

Möjligheternas stad, är den det? Detta vackra Nordens Venedig. När man åker tunnelbana och buss undrar man just. Tycker mig se fler och fler fattiga som tigger. Söker min blick. Söker barmhärtighet. Och jag funderar hur det kan komma sig att de bara blir fler och fler.

Att tigga måste ju ändå vara en sista utväg. De som lyckas ta sig hit till kylan i Norr är ju inga veklingar precis. Det måste vara företagsamma, modiga och målmedvetna människor. Är vårt samhälle så kargt och svårtillgängligt att gatan är det enda som är öppet?

Rådmansgatan och jag är framme. Jag går upp på gatan och skyndar mot jobbets entré. Det småregnar. Jag vill komma in i värmen. I uppgången skramlar en man. Utanför Konsum sitter en kvinna på gatan. Hon säger ingenting. Ett nedböjt huvud och en orange kopp erbjuder hon världen. Vad är det för liv vi erbjuder varann?

Vi måste kunna bättre i Stockholm – världens stad.

T minus 11: jämställdhet i arbetslivet – inte en självklarhet

Att vara kvinna innebär den potentiella möjligheten att få vånta barn och föda barn och på den vägen bli förälder. Att vara i det tillståndet, som vanligast varar i 9 månader, får en att fundera på saker som samhällsnormer, jämställdhet, beroende av andra och inte minst begränsningar.

För det första så skall det sägas att det är en lycka, en välsignelse och nåd, och inte minst en ynnest att få lov att vara med om att vänta och föda barn. Det är inte alla som får den möjligheten. Det är också en ynnest att få lov att vara mor. Jag själv är det till två fantastiskt fina ungar redan. En resa och en livsomställning som räddat mig många gånger om.

Det som jag skriver om graviditetens baksidor handlar snarare om alla sociala normer och sociala konstruktioner som kommer därtill. Och dem är jag vansinnigt trött på och inte minst förbryllad över. Samtidigt som jag är precis så trött och förbryllad så vill jag ha massor med uppbackning och förståelse för min belägenhet.

Jag kräver att bli behandlad efter mitt tillstånd, men jag kräver i samma andetag att inte bli placerad i ett graviditetsfack i varje sammanhang. Ja, det är komplicerat. Precis som alla andra strukturella sociala utmaningar och konstruktioner som vi brottas med i vårt samhälle. Det enda vi kan vara säkra på är att vita män med fast inkomst kommer klara sig mycket bra och inte behöva fightas med ens hälften av de konstruktioner och normer som drabbar alla andra grupper och framför allt kvinnor.

Här om dagen läste jag om en kvinna som väntade barn och arbetade via ett bemanningsföretag på ett företag. Charlotte, som hon heter, arbetade under en period alldeles för mycket övertid för att orka. Hon meddelade uppdragsgivaren det, chefen alltså, och blev någon dag senare uppsagd. Problemet: hon var gravid. Det gör mig mycket upprörd att läsa om sådant. Hon är i dag arbetslös eftersom inte heller bemanningsföretaget var intresserade av henne längre. Ärendet är anmält till DO som jag hoppas reagerar kraftfullt.

Detta är ett exempel där kvinnans tillstånd, i min mening, givetvis skall tas hänsyn till, men aldrig kosta henne jobbet! Det är inte en sjukdom att vänta barn, men det är ett tillstånd som kräver sitt. Här behöver arbetsgivare visa förståelse och anpassa sig med självklarhet. Samtidigt som man när man jobbar och väntar barn vill vara lika medräknad som om man inte befann sig i sitt tillstånd. Ja ni vet, i allt det där sociala som också händer på en arbetsplats. Man måste också förstå att de flesta faktiskt klarar av att jobba under vanliga rimliga omständigheter, precis som annars.

En annan kvinna, Marissa Meyer, fick ett toppjobb som VD för Yahoo i Silicon Valley USA för ett tag sedan. Hon var också gravid, och var det under rekryteringen. Det meddelades från styrelsen, på frågan om detta varit något som vållat diskussion eller problem när de skulle välja henne. Styrelsen svarade att det hade det verkligen inte. De hade inte tagit in det överhuvudtaget som faktor vid tillsättandet.

Givetvis är det precis så det skall vara. Jag själv har fått två fina jobb emedan jag har väntat barn. Det är alltså både möjligt och tycker jag: självklart att det skall gå! Tänk på det omvända i ett partnerperspektiv. Det skulle vara helt orimligt om inte partnern till den havande kvinnan fick jobb eller bedömdes som kapabel och lika intressant som andra sökande till samma jobb – bara för att hen väntade nedkomst av bebis inom en kort tid. Bara för att det syns utanpå eller påverkar prestationen, marginellt ska sägas, under en kort tid så skall det inte påverka huruvida en person är intressant för ett jobb eller inte.

Den logiken gäller dock inte överallt. Det vet vi. Så jämställd är det inte i arbetsgivarens Sverige. Se bara på exemplet med Charlotte och bemanningsföretaget. Deras själva ide är att finnas för kunden snabbt och effektivt. En havande kvinna blir i det sammanhanget ett problem. Alltså inte jämlik sina systrar och bröder på samma kompetensnivå. Och inte heller önskvärd.

Det mottagandet som toppchefen Marissa möts av är troligtvis inte det vanliga. Hon har också tillräckligt med lön och stöd för att bara vara hemma lite grann med sin nya bebis. Ungefär samma premiss som de allra flesta män och partners som är nyblivna föräldrar agerar under. Alltså inte ett särskilt stort problem för arbetsgivaren.

Men det är inte bara arbetsgivare som gör det svårt för gravida när de söker jobb. Exemplet Lea visar hur en kvinna blev hotad med indragen a-kassa från arbetsförmedlingen då hon ärligt berättat när hon sökt jobb att hon var gravid. Det är ett bevis på att det inte är lätt eller jämställt för havande kvinnor på arbetsmarknaden. Kanske är det sant att det är ovanligt att få jobb som gravid, att man skall vara tacksam om chansen erbjuds och kanske också skämmas lite över den situation som man försätter arbetsgivaren i.

Ibland får jag frågan om jag är tacksam för att jag fått mina jobb trots att jag väntat barn. Jag svarar att jag hoppas jag är skulle varit lika tacksam för mitt jobb även om jag inte varit gravid. Vad jag däremot håller fram är att jag är stolt över att jag har och har haft arbetsgivare som inte sett det som ett problem utan som något som vi hanterar utifrån det temporära tillstånd det är. I det sammanhanget är jag stolt över att tillhöra organisationer som värnar jämställdhet!

Är du med i byggandet av framtidens Sverige?

Vill du vara med och bygga Sverige mot en mångkulturell framtid? Vill du vara med och lägga pusslet för ett hållbart Sverige mot en grön framtid? Vill du vara med och bygga möjligheternas land mot ett jämställt och rättvist välfärdssamhälle?  Då är det så att du passar in i den bild som jag har och drömmer om för socialdemokratin. Jag hoppas att valberedningar och förändringskongressen i vår kommer att besanna det som jag drömmer om. Om de lyssnar ut i rörelsen så hör man det högljudda sorlet. Det rör sig i öster.

Nu ser vi nätverken tänka och tankesmedjorna värka och släggorna hamra på nytt och gammalt. Och så formar vi en glödhet politik för en framtid där vi bygger ett Sverige som värmer sina medborgare och arbetar för god och ansvarsfull integration, för ett kunskapssamhälle med fri forskning och god utbildning till alla, med arbete åt folket och chanser för dem som missat. Ett samhälle med klass. Ett samhälle med värme. Är du med i byggandet av framtidens Sverige?

Det finns många tankar om framtidens politik just nu. Det riktigt sjuder av liv i sossebloggosfären och tankarna som finns är riktigt goda. Några trevar men ett par vågar sig ut och pröva tanken ordentligt. Tankekraften går varm och det smids politik runt många köksbord i dessa dagar. Här är några utmärkta tips på politik och diskussionspunkter delade på bloggar och i artiklar som delar med sig av sina tankar om framtidens Sverige:

Lena Sommestad skriver klokt om hur vi skall bottna i våra värderingar. Marta Axner – skriver en hel rad med viktiga utgångspunkter för diskussion och samtal: ”Okej, då pratar vi lite politik istället”. Kulturbloggen – utmanar med att fråga för vem skull Socialdemokraterna finns och frågar efter de maktlösas röst: Socialdemokraterna måste bestämma sig. Om en grön människosyn hos Jimmy Sand, Vänstra stranden saknar berättelsen om Sverige.

Här kommer några kloka ord med hopp om framtiden från två visa kvinnor:

Det är mycket, mycket länge sedan socialdemokratin satte dagordningen för det politiska samtalet. Jag tror vi har en chans nu. Dagens förstagångsväljare är ovanligt rödgröna. (Marika Åsbrink Lindgren, Storstad)

Om tendensen att tänka nytt på det gamla sättet hos Marika Åsbrink Lindgren och om förnyelse för socialdemokrati hos den samma.

Jag tror att alla människor har en liten del av hjärtat som bekänner sig till socialdemokratin. Det är den delen som önskar att världen vore mer rättvis, att ingen lämnades på gatan åt sitt öde, att alla människor fick möjlighet att känna stoltheten i att göra rätt för sig. (Kajsa Borgenäs, fd ordförande s-studenter)

Delat ledarskap: ett helt ledarskap

Jag tror på delat ledarskap. I alla dess former. Vad är det för en tanke att vi behöver vara ensamma på topparna? Delat ledarskap är också ett delat ansvar. Om vi delar ansvar så behöver vi också tänka tillsammans, formulera tillsammans och öva på tillit och förtroende tillsammans. Det är bra saker som gör gott med organisationer. Det delade ledarskapet är också ett dubbelt ledarskap. Man får mer av allt möjligt. Mer ledarskap i två personer, mer resurser i två företrädare, fler tankar, angrepp och förhoppningsvis klokare beslut. Ett delat ledarskap är nog ett helt ledarskap.

Jag vill se två partiledare för socialdemokraterna i framtiden. Jag vill se två ordföranden som tillsammans utgör ledarskapet. Jag vill att de var och en får titulera sig partiledare. Jag vill komma så nära ett helt delat ledarskap som möjligt. Jag kan tänka mig att kompromissa på punkten med ett delat ledarskap o form av 1 och 2:e ordförande. Men jag vill helst ha ett helt delat ledarskap.

Jag vill se en man och en kvinna. Båda relativt unga. Inom socialdemokratin är det runt 40 år. Jag vill att de har bred erfarenhet och jag vill att minst en av dem inte är skolad traditionellt inom socialdemokratin och SSU. De behöver inte ha en facklig profil och jag vill att de ska vara personer som brinner för jämställdhet, hållbarhet, grön tillväxt, mångkultur och välfärd – allt i en tappning som inspirerar mot år 2015.

Jag önskar också att vi får ett ledarskap som är ett ledarskap för vår organisation och som vågar säga att nu mina vänner så skall vi kämpa för att  socialdemokratin ska vara en välkomnande folkrörelse och gemenskap. Nu skall vi bli riktigt bra, i alla led, på att välkomna dem som vill engagera sig med oss för ett bättre samhälle. Nu skall vi i våra distrikt få igång samtal och diskussioner och skapa många politiska verkstäder och tankesmedjor. Vi skall inspirera till nätverkande och vi skall göra upp med stela strukturer och bråka med oss själva där byråkratin har fått skapa cement runt vårt engagemang. Jag vill se ett ledarskap som inspirerar till förnyelse i tanke, ord och handling. Ja – en parafras på förnyelsens kraft i förlåtelsen. Låt oss bygga ett ledarskap som får vårt land att släppa fram dem vars röst inte ännu hörs och vars tanke ännu inte är representerad inom ramen för våra tankar och vår ideologi.

Jag vill se ett delat ledarskap: ett helt och delaktigt ledarskap som smittar.

Andra som har tankar om delat ledarskap: Ulf Bjereld, Gudrun Schyman och Aron Etzler om delat ledarskap på Sveriges Radio, Karin Långström Vinge har tankar om delat ledarskap. Röda Berget vet vad som krävs för ett gott ledarskap inom den ideella världen. Den värld som vi trots allt som politiskt parti befinner oss i organisatoriskt.

Normkritik: Mona Sahlin ÄR framtidens ledare

Det har alltid känts lite tungt i magkänslan kring hur orden och domarna har haglat kring Socialdemokraternas Mona Sahlin. När hon 2007 blev vald till ny partiledare för Sveriges största parti var jag inte helt övertygad om att detta var framtidens melodi och framgångarnas tåg med Sahlin i fronten.

Under det första året fick jag höra många kommentarer och deltog i många samtal om det ändå inte var ett problem att ha henne som ledare och än mer som statsminister! Jag var också en av dem som vädrade mina tankar. Jag var också en av dem som tyckte att hennes framtoning inte var tillräcklig för mig för att känna tillit till hennes kapacitet. Jag var också en av dem, och detta skäms jag för, som tyckte hennes röst och sätt att prata var ett av dom största problemen. Jag var också orolig för hennes brister i sin privatekonomi – då på 90talet. Jag hade helt klart, på många punkter, dömt henne hårdare än någon annan man i hennes position som jag konfronterats med som statsministerkandidat.

För helt ärligt – har inte Fredrik Reinfelt något lite hundlikt med sina ögon som får en att tänka på en inte så klok Cavallier King Charles? När han sedan använder hittipå-ord och förvränger meningar så får det mig att dra åt mig öronen. Dessutom – vad vet vi om hans privata brister? Åtminstone jag har läst hans mycket tvivelaktiga människosyn i en bok från tidigare liv.  Och den där hästsvansen på finansminister Borg – är det bara jag som inte känner en viss tveksamhet att en tvättäkta akademikernörd med troligtvis som sådan har bristande verklighetskoll har hand om våra finanser?

Eller för den delen Göran Perssons bufflighet som ibland verkade komma fram som charm eller pondus – det var väl bara hybris och tecken på en riktigt dålig medarbetare och lagspelare? Allt detta har inte legat dem i faten och har framför allt inte varit något som vi utan problem eller förbehållsamhet har luftat och vädrat med varandra. Nej, tvärt om har vi valt att se andra kvaliteter först och på något sätt låtit dem ha sina egenheter och fått vår blinda tillit till deras ledarförmåga och politikerduglighet.

Jag tror att det är dags att syna det här för fler personer. Och jag vill säga det att jag har helt lagt bort alla mina tvivel på Mona som statsminister. Hon är minst lika mycket fullblodspolitiker och har säkert med sin oerhört gedigna erfarenhet av politiskt ledarskap efter alla år i toppolitiken all den förmåga som behövs för att leda Sverige rätt. Jag tittar hellre på den politik och de politiska förslag som läggs fram än att stirra på personliga egenskaper.

Den tid då vi gjorde det måtte vara över! Jag hoppas att du som läser detta själv vågar syna dina egna domar och bevekelsegrunder i sömmarna. Är du så opåverkad av en kvinnas yttre och framtonig när det kommer till makt på samma sätt som du reagerar på en man med makt? Är du en av dem som med normen i ryggen tycker kvinnor skall bevisa sig först innan de förtjänar förtroende för sina ledaregenskaper 0ch att män har förtroendet på en gång? Ta dig en funderare så skall du se att det blir något helt annat att lyssna på Mona i fortsättningen!

För mig känns det helt rätt att välja att ställa mig bakom Mona. Och hennes tidigare affärer – ja, det gör henne bara mänskligare och mer trovärdig som ledare. Hon har visat mig ödmjukhet och hon har visat mig att alla är värda en andra chans. Mona är en framtidsledare!