Etikettarkiv: kårobligatoriet: debatt: studentinflytande: studenters rättigheter: utbildningskvalitet

Försvarstal för ett kårobligatorium. Pragmatikern talar. Låt förnuftet bevara något positivt för studenterna!

Kårobligatoriets varande eller icke varande är en knäckfråga. För partier och utbildningsminster – ja det vet vi, men också för studentkårer och för studenter. På unt debatt idag ger Lunds Petter Forkstam och Uppsalas Klas-Herman Lundqvist Leijonborg duktigt med svar på tal.

Men frågan är vad innebär egentligen ett obligatorisk medlemskap i en studentkår? Vad kan sannolikt komma att gå förlorat och hur förhåller sig tvångsargumenten till verkligenhetens förtjänster? Vad är det man tvingas till?

(se blogginlägg nedan om fakta Kårobligatoriet om du undrar vad det är för något.)

Många åsikter höjs om kårobligatoriet som något förkastligt och fult. Jag önskar bidra till en annan bild. När man ser till en studentkårs verksamhet måste man titta på vad som är för studenternas nytta och vad som är för deras nöje. Den delen som är för deras nöje kan lika gärna vara utan obligatorium. Det är helt klart att det är bättre att själv få välja om man vill delta i och stödja nöje eller inte. Det är en bild-531helt annan sak med den råd och stödverksamhet, den utbildningskontroll, den studentrepresentation och den bevakning av rättigheter som en kår gör för studenter. En kår som dessutom drivs av studenter, med studenters medel. I en kår kommer det och går många olika grupper och individer genom kårvalen – men tillsammans bildas ett nät av representation och inflytande från olika studentpositioner och studentgrupperingar. Tack vare detta kan vi driva frågor som studenter själva har sett behöver drivas. Tack vare detta engagemang har vi också en hög kvalitet på det som studentkårerna anser. Det är inte odemokratiskt. Det är tvärt om en skola och en fostran i sann demokratisk anda – trots ett valdeltagande på 13%.

Ja jag skriver ”trots ett” angående valdeltagandet på 13% eftersom det är ett av de argument som man brukar lyfta upp som något som bevisar legitimitetsproblemet. Jag tycker det är ett skitargument. Det här är snarare bevis för andra saker. De studenter som är nöjda och har tillit till att organisationen och kåren gör bra saker, de som inte tar aktiv ställning – de är en majoritet. Hade de varit missnöjda hade de sannolikt deltagit och röstat igenom en förändring av kårens verksamhet till en minimal organisation. Det visar sig att så värderar inte studenter. Precis samma sak som allt annat man är med i och inte med i. EU-valet är en sådan sak. En annan är kyrkovalet för kyrkans medlemmar. Eller de som röstar på en bolagsstämma, eller de som deltar i årsmöten för föreningar… är bristen på närvaro egentligen ett legitimitetsprobelm? I så fall är Sverige i kris på ett mycket mer betydande sätt än vad det verkar.

Om vi vänder på argumentet istället så har 4200 av Uppsalas studenter varit med och sagt sitt om vad de tycker om studenters rättigheter, utbildningskvalitet och studiesociala frågor. 4200 av 22000 campusstuderande väljer att rösta i kårvalet. Det är en större andel än 13%., nära nog 20 %. Varför då? Jo för resterande medlemmar i studentkåren är till stora delen distanskursare och att de inte är lika närvarande i kårvalsjippot har sina skäl (även om jag hade önskat nå dem också).

Om obligatoriet faller så kan det komma att ersättas av staten. Då är det inte längre studenternas egen organisation. Då har studenternas åsikt blivit statens. Hur ska vi kunna känna oss manade att engagera oss då om det inte ens är vår egen organisation? Hur försvarar man att staten subventionerar studentkårer med statens pengar? Hur kan studenterna då äga frågan? Nej det går inte ihop utan blir mer vidrigt än det ”tvång” som många liberaler slår hårt för att kårena idag skulle innebära. Vad är ett tvång när alla har lika rätt att tycka och delta?

Om obligatoriet faller kommer andra aktörer för att slåss om studenternas röst som representant vid universitetet. Möjligheten för att genom val visa vad studenterna i sin helhet tycker vid ett lärosäte faller. Hela studentrepresentationen blir på något sätt omöjlig. Därför kan vi inte ha frivilligt medlemskap i en studentkår. Därför är det viktigt att värna studenternas gemensamma intresse: studentkåren och med det studentinflytandet.

Annonser

Fakta kårobligatoriets varför och därför

Kårobligatoriet är i ropet på grund av den utredning som komma förra året om hur man skall avskaffa kår och nationsobligatoriet i utredningen frihet för studentersamt pågrund av den proposition som väntas i mars i år om hur man nu menar att det skall gå till. En fråga som engagerar hela studentkårs Sverige. 

Kårobligatoriet är idag reglerat enligt högskoleförordningen som säger att varje student skall vara medlem i en studentkår. En studentkår har ansvar för studentinflytande och val av studentrepresentanter. Högskoleförordningen skriver också att studenter har rätt att vara representerade i alla beslutande och beredande organ. Det är här som kårobligatoriet kommer in som det som gör det möjligt för alla studenter att ha tillgång till representationen. Det obligatoriska gör så att alla studenter har samma rätt till organisationen som organiserar deras val av representanter och hur man skall driva studenternas intresse gentemot annan part.

I Uppsala och Lund har man också nationer. Dessa är här skilda från studentkårernas verksamhet. I många andra städer med högskola eller universitet bedriver kårerna också ett omfattande studiesocialt arbete och annan festligare verksamhet. I Uppsala och Lund har kårerna en annan funktion. Här engagerar man sig för studenter och allmännytta kring student- och utbildningsfrågor. Det gäller bostäder, studentekonomi, utbildningkvalitet, studentombud, råd och stödverksamhet, internationella studenters situation och möjligheter, bevakning av forskarutbildningens kvalitet, jämställdhetsfrågor vid universitetet och en kamp för att studenter har rättigheter som inte åsidosätts i sin utbildningssituation. Det är frågor som inte är något som berör enbart ett fåtal studenter. Utan alla studenter. Därför är det också allmännytta.

Kårernas obligatoriska verksamhet tycker jag skall vara det som jag ovan beskrivit bedrivs i Uppsala. Den övriga festliga verksamheten kan vara frivillig. Det verkar klokt. Men att inte se nyttan med att alla studenter bidrar till sin egen intresseorganisation och att vi tillsammans solidariskt bidrar till stöd för de studenter och utbildningar som är illa ute – det tycker jag är inte bara egoistiskt utan dumt.

Kårobligatoriet: Dags för pragmatik och ansvarskänsla kring studentmedverkan!

En debatt utan stringens och analytiska slutsatser. Det är debatten om kårobligatoriets varande eller icke-varande. Under veckan har Uppsala studentkårs s.k. vändning diskuterats flitigt. Tvångsretorikerna har använt billiga och dåligt underbyggda argument som vanligt med deras vanliga flitiga ihållande kring principer utan verklighetsanknytning.

Kårobligatoriets varande eller icke varande är inte det intressanta. Det är studenternas medverkan som är det viktiga. uppsala-studentkarTvångsdiskussionen som florerar är opragmatisk och löjlig. Det viktiga är att värna studentinflytande, utbildningskvalitet och rättssäkerhet för studenterna. Det kan kårerna ge. Kårobligatoriet ger också alla studenterna äganderätt till sina frågor. Idag finns det inte en modell som alternativ till kårobligatoriet som värnar dessa värden. Uppsala studentkår gjorde helt rätt! Äntligen en pragmatisk och faktiskt reellt ansvarig studentkår som vågar värna det som de har att vara stolta över!

En debatt utan stringens och analytiska slutsatser. Det är debatten om kårobligatoriets varande eller icke-varande. Under veckan har Uppsala studentkårs s.k. vändning diskuterats flitigt. Tvångsretorikerna har använt billiga och dåligt underbyggda argument som vanligt med deras vanliga flitiga ihållande kring principer utan verklighetsanknytning.

Uppsala studentkår är inte en tvångskår, oansvarig studentbyråkratisk eller opportunistisk. Den är snarare en verklig kår som vågar till skillnad från så många andra kårer erkänna att de är stolta över sitt arbete och tror att det behövs en kår som värnar studentinflytande, utbildningskvalitet och studenträttsäkerhet. De ser en kår som en sammanslutning av personer med samma sysselsättning. Inte som en förening. De ser kåren som en obligatorisk sammanslutning som ett pragmatiskt grepp som just nu är den organisationstyp som bäst bevarar de värden som de håller högt: studentinflytande, utbildningskvalitet och studenters rättsäkerhet. Varför? Jo för att det är en beprövad organisationsform som än så länge bara har gjort sitt bästa för att se till studenternas intressen.

Studentkåren i Uppsala svängde i sin åsikt. De vågade i veckan ställa sig upp och säga det som så många försöker närma sig. Kårobligatoriet är inte bara något att bespotta, det finns också värden kring en stark organisation som har storskalighetsfördelar (register, tidning, informationskanaler, påverkansmöjligheter och samordningseffekter m.m.) samt att alla studenter är likvärdiga medlemmar och har samma möjlighet att påverka. Demokratiskt uppslutning med möjlighet för alla att ställa sig upp för att få studenters förtroende: utan att skriva under på något annat än att de är studenter. De behöver bara ha viljan, orken och ett stort engagemang.

Inom studentkårerna finns mängder av studenter som inte ser sin verksamhet som tvångsmässig alls. Låt oss fokusera så som Uppsala studentkår gör. Tvångsdebatten får ha ett slut och vi får i stället diskutera hur vi skall ordna studentmedverkan på bästa sätt- mitt pragmatiska alternativ är att utveckla den kårsammanslutning som vi idag har. Om det istället skulle vara politiska föreningsaktörer som arrangerade studentinflytandet så skulle verkligheten bli en helt annan för studenterna. Titta på den konsekvensen och berätta för mig varför det är en bättre form än en demokratiskt uppbyggd gemensam kårorganisation – en organisation som studenterna äger rätten till hela vägen!

Jag hoppas debatten nu kan gå vidare och komma till skott och i en kreativ debatt om lösningar för ett bevarande av studentinflytandet och om kårernas verkliga verksamhet är värd att utmanas.