Etikettarkiv: Mona Sahlin

Normkritik: Mona Sahlin ÄR framtidens ledare

Det har alltid känts lite tungt i magkänslan kring hur orden och domarna har haglat kring Socialdemokraternas Mona Sahlin. När hon 2007 blev vald till ny partiledare för Sveriges största parti var jag inte helt övertygad om att detta var framtidens melodi och framgångarnas tåg med Sahlin i fronten.

Under det första året fick jag höra många kommentarer och deltog i många samtal om det ändå inte var ett problem att ha henne som ledare och än mer som statsminister! Jag var också en av dem som vädrade mina tankar. Jag var också en av dem som tyckte att hennes framtoning inte var tillräcklig för mig för att känna tillit till hennes kapacitet. Jag var också en av dem, och detta skäms jag för, som tyckte hennes röst och sätt att prata var ett av dom största problemen. Jag var också orolig för hennes brister i sin privatekonomi – då på 90talet. Jag hade helt klart, på många punkter, dömt henne hårdare än någon annan man i hennes position som jag konfronterats med som statsministerkandidat.

För helt ärligt – har inte Fredrik Reinfelt något lite hundlikt med sina ögon som får en att tänka på en inte så klok Cavallier King Charles? När han sedan använder hittipå-ord och förvränger meningar så får det mig att dra åt mig öronen. Dessutom – vad vet vi om hans privata brister? Åtminstone jag har läst hans mycket tvivelaktiga människosyn i en bok från tidigare liv.  Och den där hästsvansen på finansminister Borg – är det bara jag som inte känner en viss tveksamhet att en tvättäkta akademikernörd med troligtvis som sådan har bristande verklighetskoll har hand om våra finanser?

Eller för den delen Göran Perssons bufflighet som ibland verkade komma fram som charm eller pondus – det var väl bara hybris och tecken på en riktigt dålig medarbetare och lagspelare? Allt detta har inte legat dem i faten och har framför allt inte varit något som vi utan problem eller förbehållsamhet har luftat och vädrat med varandra. Nej, tvärt om har vi valt att se andra kvaliteter först och på något sätt låtit dem ha sina egenheter och fått vår blinda tillit till deras ledarförmåga och politikerduglighet.

Jag tror att det är dags att syna det här för fler personer. Och jag vill säga det att jag har helt lagt bort alla mina tvivel på Mona som statsminister. Hon är minst lika mycket fullblodspolitiker och har säkert med sin oerhört gedigna erfarenhet av politiskt ledarskap efter alla år i toppolitiken all den förmåga som behövs för att leda Sverige rätt. Jag tittar hellre på den politik och de politiska förslag som läggs fram än att stirra på personliga egenskaper.

Den tid då vi gjorde det måtte vara över! Jag hoppas att du som läser detta själv vågar syna dina egna domar och bevekelsegrunder i sömmarna. Är du så opåverkad av en kvinnas yttre och framtonig när det kommer till makt på samma sätt som du reagerar på en man med makt? Är du en av dem som med normen i ryggen tycker kvinnor skall bevisa sig först innan de förtjänar förtroende för sina ledaregenskaper 0ch att män har förtroendet på en gång? Ta dig en funderare så skall du se att det blir något helt annat att lyssna på Mona i fortsättningen!

För mig känns det helt rätt att välja att ställa mig bakom Mona. Och hennes tidigare affärer – ja, det gör henne bara mänskligare och mer trovärdig som ledare. Hon har visat mig ödmjukhet och hon har visat mig att alla är värda en andra chans. Mona är en framtidsledare!

Annonser

Trovärdig vision för välfärden

Äntligen en ansvarsfull ekonomisk vision. Äntligen en förståelse för att vi behöver satsa oss ur vår kris och vi behöver resurser för att ta hand om alla dessa människor som drabbats hårt av jobbkris och aliiansens politik.

Välfärden och den svenska modellen håller på att kollapsa idag. De system som vi har byggt på solidaritet och medmänsklighet, byggt för att trygga liv för våra medborgare, har under denna mandatperiod sakta men säkert underminerats. Vi ser stora hål i välfärdsmodellen och stor påverkan på människors medvetande. Det har sakta men säkert skapats ett samhälle där man av nödvändighet måste tänkra på sig själv först och alldra sist på dem man inte känner. Känslan för en samlad svensk välfärd håller på att falla isär.

Vi behöver en ansvarsfull ekonomisk politik i Sverige som är ansvarsfull mot välfärdssamhället och trygghetssystemen. Vi behöver en ekonomisk politik som stimulerar. Vi behöver alla ta ansvar för att vi ska ha den välfärden. Därför är ett ökat skatteuttag den enda rimliga slutledningen.

Det är skönt att Sahlin och Östros kommer fram till samma slutsats på DN debatt. Äntligen en vision som lugnar folket och som visar medmänsklighet gentemot det svenska folket och välfärden.

Partisekreterare, borgelig debatteknik och varning för gubbvälde

Mona och Ibrahim. Göran och Marita. Fredrik och Per. Partiledaren och partisekreteraren. Posten som parisekreterare är inte obetydlig. Posten är en del av ett partis hela strategi och helt klart avgörande för både politik, profil, ton och kampanj.

bild-809I DN i dag skriver Henrik Brors en artikel om ett splittrat s, med en svag partiledning som inte blev starkare genom valet av Baylan. Han skriver också om splitting inom leden genom samarbetet med V och Mp. Ord som ”krisstämning”, ”raset i opionsmätningarna” och ”tredjehandskandidat”. Artikeln är en tydlig högerskribents tolkningsraster för hur denne vill få det att framstå inom det socialdemokratiska lägret. Kanske är det för att Brors egentligen anar att Mona och Ibrahim är dynamit. En sammanslagning med sprängstoff som har något som Per och Fredrik saknar. Visioner för väldärden, känsla för rättvisa och inte minst kärlek till svenska folket. Där Per och Fredrik missar kommer Mona och Ibrahim lyckas stort – i deras politik finns realism och förtroendeinigivande politik för jobbkrisen, ekonomikrisen och den sociala krisen. Inte minst har de också visioner om hur vi kan lösa migrationspolitiska krisen och integrationfrågorna.

Mona och Ibrahim är precis dem som vi behöver i den blå soppa som fylls till bredden med kris på kris. Inte minst står det klart att verklighetsansknyten politik lyser med sin frånvaro i Reinfeldts politik. Mats Engström menar i aftonbladet att detta också syns i moderat europapolitk och kan komma bli ett stort problem under Sveriges ordförandeskap. Han skriver: Politiskt skapar Reinfeldt en strid med europeisk fackföreningsrörelse i en tid när det skulle behövas samarbete. Det gynnar oppositionen inför EU-valet, men är knappast bra för Sveriges ordförandeskap i höst. Engström har helt rätt när han konstaterar att Reinfelt borde åka ut och lyssna på folk för att få höra hur det ser ut och vad de behöver. Ett lyssnande som han hittills inte visat tecken på att kunna utföra. Den enda han lyssnar till är verkar vara Schlingmann. Ska det vara så?

Hos Lasse Bengtsson i nyhetsmorgon TV4 idag intervjuades Ibrahim Baylan. En helt annan slags person än Schlingmann. Baylan svarar elegant på Bengtssons grillning. Bland annat ett tydligt svar på tal på frågan om det kungliga bröllopet skulle störa valrörelsen och socialdemokraterna i synnerhet. Baylan menar att de Borgliga debattörer som tror att kungligt bröllop ska rädda borgliga regeringen bara kan uppfattas som lite patetiskt. För honom finns det ett förtroende för folket att kunna ägna sig både åt bröllopsyra och valrörelse och att inget säger att det ena kan komma att störa det andra. Sådan tydlighet gillar vi, för strömmen om att bröllop skulle vara illa för S har ju bara varit skrattretande mesretorik!

Jag blev imponerad av Ibrahim Baylans vishet och gtundläggande självkänsla. Jag tror han har vad som krävs för att skapa, förankra och förmedla politik i ett Sverige i kris. En politik som Sverige desperat behöver.

Men en oro finns. Lena Mellins spaning är förhoppningsvis helt fel. Hon frågar: är socialdemokraterna det nya grabbpartiet? Idag är Mona Sahlin ensam kvinna i den grupp som sköter den dagliga ledningen av socialdemokraterna. En kvinna, sex män – nej det är inte bilden av ett feministiskt parti. Det kan oroa mig.