Etikettarkiv: SSU

Behöver vi inte lite mer uppmuntran oss emellan?

När jag pluggade religionsbeteendevetenskap, en gång för nu 12 år sedan i Göteborg, så studerade vi trosrörelsen och framgångsfaktorerna hos de nya församlingar som växt fram. Bland annat en rörelse som hette Wineyard som hade ett fantastiskt sätt att engagera människor. En rörelse som växte, och växte, och växte. När jag tänker tillbaka på den studien som jag då genomförde så kommer jag ihåg hur tydligt det var att det som var så starkt var den lokala anknytningen, de små grupperna och den starka omsorgen av den som anslöt sig. Man brydde sig, på riktigt, om varandra. Vem vill inte vara med i ett sånt gäng tänker jag? Är inte det alltid en framgångsfaktor – att bry sig och uppmuntra varandra? 

När jag nu, sedan drygt 10 år tillbaka, är en del av arbetarrörelsen så ser jag att det här med att uppmuntra varandra och ha den där mellanmänskliga omsorgen generellt är något som behöver stimuleras.

En kollega till mig träffade nyligen en partikamrat som träffat mig på en valkampanjaktivitet. Han hade sagt att det var trevligt. Min kollega överöste beröm över mig och han frågade: Brukar du också säga det till henne? Min kollega svarade – självklart! Vi är bra på att uppmuntra varandra. Partivännen svarade, det är lite ovanligt – vi borde alla vara bättre på det i partiet. 

Bild

För mig är det här med uppmuntran en självklarhet. Något som jag ser till att göra så ofta jag kan. Idag. Men det har inte alltid varit det. När jag exempelvis var yngre och en ambitiös ordförande för Uppsala studentkår så minns jag situationer då mina medarbetare var arga på mig för att jag tog deras tid för givet, att jag kom in för sent med uppdrag och satte dem under en orimlig tidspress eftersom jag inte brytt mig om att ha koll på allt annat som de hade att göra – eller för den delen deras konstanta arbetssituation. Visst, tempot var högt, vi var unga och ambitiösa – och vad visste vi om proffsigt management? Vi brann och vi andades engagemang! Men sanningen är den att jag inte hade tänkt på att de behövde först min uppmärksamhet och uppmuntran och sedan var det välkommet med att någon gång öka pressen eller krav på leverans. Då bestämde jag mig. Att vara ledare handlar alltid först att få människor att vilja följa dig. Skapa motivation. Skapa kämparlust och engagemang! Se och uppmuntra och du får mer än vad du begärt tillbaka. 

I en ideell rörelse, med både anställd och medlemmar sida vid sida, behöver vi detta så oändligt mycket. Vi behöver uppmuntra varandra i varje del av vår verksamhet. Se de små bidragen bredvid de stora och uppenbara genombrotten och krafttagen. Och se fler – inte bara de som står främst. 

Kollegan min, som berättade om mötet med vår partikamrat där vårt sätt att uppmuntra och berömma varandra kom på tal, är en av de hårdast arbetande på mitt jobb. Med nit och flit för hon SSU framåt med värme, ambition och entusiasm. Som så många av de andra som jag har ynnesten att arbeta tillsammans med. Och jag vill så gärna och så ofta uppmuntra det och SE det. Att hon berättar om mötet med partivännen för mig är ett kvitto på det som gör mig stolt. Jag hoppas att vi kan inspirera fler att följa med i det tåget. Det som handlar om att peppa och uppmuntra all tid och engagemang som läggs på vår gemensamma rörelse. 

Så kamrat – se dig omkring. Vem i rörelsen vill du överösa med uppmuntran idag? Stort som smått – berätta allt det där goa som du ibland tänker på om din nästa. Berätta vad hen betyder för ditt engagemang. Berätta så skapar vi storyn om en arbetarrörelse som precis som en växande trosrörelse fattat det där med vikten av omtanke om varandra. För då kommer vi växa, och växa, och växa…

 

 

Annonser

Nyanser av vitt – en rapport om verkligheten

Socialdemokraterna samlas snart för sitt högsta beslutande organ: Partikongressen. SSU går ut och visar på verkligheten. För att vara ett parti där alla skall med så behöver man tänka om angående de ledande positionerna och angående representationen i de beslutande salongerna.

Vem kan ta snacket om ”framtidsparti” på allvar när de socialdemokratiska kongressdelegationerna från Sveriges två största städer lika gärna kunde vara på väg till konvent med USA:s republikaner? (Eric Sundström, Dagens arena)

SSU går idag ut med en rapport: Fyra nyanser av vitt, som kraftigt kritiserar och starkt belyser den dominerande vithet som finns på ledande poster inom socialdemokratin.

Hur representationen i den socialdemokratiska toppen ser ut är
en fråga som måste debatteras, och som i grunden handlar om bristen på engagemang för antirasistiskt arbete. (Devrim Mavi, debattör)

Det är en demokratisk skyldighet att se till att de med makt att rösta och plädera är representativa för samhällets hela befolkningsbild. Det är viktigt att det på en framtidskongress som den som Socialdemokraterna samlar till i april finns unga, gamla, män, kvinnor. Utbildade, bildade, självlärda, lärda, hantverkare, svetsare, sköterskan och ensamstående hen, flerbarnsföräldern och den enastående. Mörk, ljus, hetro, homo, bi, q, troende, atieist, muslim, kristen, den andlige, den spirituella, naturnörden och ecobonden. Den kapitalistfrämjande,  den marxistinspirerade, ”det-var-bättre-förr-sossen” och ”framtiden-stavas-jämställdhet-sossen” och de högljudda, de tystlåtna, de snabbtänkta, de avvaktande.

Det räcker inte att se klass. Man måste också se kön, etnisk bakgrund och sexuell läggning. Och inte minst så måste vi i socialdemokratin se att vi inte är i takt med vår egen samtid. (Mona Sahlin)

Min poäng: i en representativ demokrati skapar man strukturer i sina rum av makt för att alla sorters människor skall finnas med en röst. Det finns så klart oändliga varianter på människor – men några samhällsgrupper är åtminstone väldigt viktiga att de inte åsidosetts. Dessa grupper är de som kategoriseras i kön, etnicitet, sexualitet, ålder och faktiskt också livsåskådning.

SSU har tagit fram en utmärkt rapport. Många viktiga röster hörs i den. Många tydliga skriande siffror ger partikongressen en uppmaning. Byt enfald mot mångfald!

Det är nödvändigt att räkna huvuden nu, säger Devrim Mavi i rapporten. Precis på samma sätt som när vi räknade varannan damernas.

Sverige behöver bli medvetna om vithetens alla fördelar. Så även internt inom det parti som allra tydligast vill vara dem som står på barikaderna och slåss för jämlikhet, solidaritet och frihet!

Bild

Ecce homo: personalomvårdnad på SSU

20121006-095413.jpg

SSU vill vara arbetarrörelsens bästa arbetsgivare. Jag är helt såld på det målet och är glad att det är en av mina uppgifter att skapa förutsättning för det.

Därför filar jag på en uppdatering av organisationens ”att jobba på förbundsexpeditionen” genom en personalhandbok. Därför läser jag mängder av olika artiklar om arbetsrätt och personalpolitik. Därför har jag plöjt en hel del personalböcker som jag kommit över.

Detta är bara första steget. Nästa, och viktigare, är implementera och skapa kultur. Det ser jag fram emot att få sätta tänderna i när jag är tillbaka på 100% efter mammaledighet.

Däremellan bidar jag min tid genom att tänka mycket på ledarskap, empati och förtroenden. Jag tror att detta kan vara viktiga byggstenar. Kan sammanfattas i en ledarskapsfilosofi som lyder: se människan! Ecce Homo!!

SSU ordförande tog bladet från munnen och blev hunsad direkt

Det är på samma gång hoppfullt som tragiskt att SSU representanter går ut och är delade i frågan kring Svergie och kärnkraften. Frågan som inte på några sätt är svart/vit. Frågan som i allra högsta grad är mulitvariabel. Här handlar det om vilka argument som du viktar främst och vilken fot du vill stå på. Den ekonomiska marknaden eller miljö och säkerhet. Det är där valet står.

bild-616SSU s ordförande gjorde helt rätt som gick ut och var en kraft i sammanhanget som sa: nej till kärnkraft och ja till fortsatta avvecklingsplaner. Jytte Guteland har varit alltför tyst men kom i den här frågan fram starkt och tydligt. SSU vågade som inga andra ungdomsorganisationer hittills i denna frågan stå på en alternativ sida. En sida som inte för särskilt länge sedan var okontroversiell. En sida som nu med finanskris har blivit kallad bakåtsträvande och klimatfientlig. En sida som är den enda med långsiktig analys och moralisk konsekvens. Den enda sida som i mina ögon betraktar frågan i ljuset av kommande generationer.

Men icke fick Guteland länge stå oemotsagd förrän hennes kompaner i SSU går ut och skriver under på hur felaktigt det är att SSU tar ställning för ett avvecklande och mot ett utbyggande. Det är tragiskt. Det var inte många dagar som hoppet om SSU var tänkt innan det drastiskt släcktes igen. Någonstans inom mig mullrar frågan om inte högersöken ändå existerar. Det hoppfulla i sammanhanget är dock att Guteland har talat. Och jag hoppas hon har kraft att stå stark och stärkt i det.

PS1: Sannolikheten för säkerhetsrisker ökar ju fler kärnkraftsverk som världen har.

PS2: Det är bara Sverige och USA som tänkt lite grann på avfallsfrågan – vad ska sägas om resten av världen? Jo de hanterar avfallen vid sidan av reaktorerna…

PS3: Det är ett hyckleri att säga att det är omsog om klimatet och våra framtida generationer som är arguementet för kärnkraft. Våra ekosystem kollapsar vid ett haveri. Våra framtida generationer kommer att kunna få en förstörd värld. Den risken vill inte jag vara en del av… SLUT