Etikettarkiv: Utbildningspolitik

In filiorum servicia – nytt jobb med framtiden i sikte

Så har man startat sitt nya förvärvsarbete efter några härliga år som kanslichef för SSU-förbundet. Nu är det skola, skola, skola för mig. Och politik! Det är så roligt. Uppdraget som jag har fått kallas borgarrådssekreterare och är en gammal tjänstebetäckning som bara verkar finnas i Stockholms stadshus – å denna fantastiska byggnad som man bara blir helt såld på.

Verkar kanske inte som om jobbet är så härligt när det direkt börjar skrivas om tegel och murbruk så här när det borde skrivas om vikten av lärande och kunskap för vårt samhälles bestånd – men det går liksom inte att undvika, trots ett roligt, spektakulärt och utmanande jobb. För det är en ynnest att få ta ansvar för barnen från och i ett verk som detta.

För att gå genom stadshuset är som att varje dag få ha en rumslig andakt. En upplevelse av rymd, ljus, assymetri, upptäckarglädje, storhet, närhet, historia, tidlöshet, symbolism, det dunkla och dova och mening. Ja, mening. Ni vet den mening som kommer genom kosten. Det är ren och skär glädje att få strosa genom steniga korridorer eller raskt ta sig genom balustraden ovanför blå hallen. Eller att titta på stenläggningen nedanför mina fönster ut mot Riddarfjärden. Här kan jag verka och värka för barnen. Min inspiration och motivation kommer lätt i detta pampiga, mäktiga och meningsfulla folkets hus.

Som borgarrådssekreterare, ni som undrar, så jobbar man tillsammans med ett borgarråd – eller kommunalråd på kommunsvenska. Och jag jobbar tillsammans med skolborgarrådet Olle Burell. Det är roligt – både att jobba med Olle och med skolfrågorna. Mitt jobb går ut på att se till att Olle kan fullfölja sitt uppdrag som den politiska ledaren över Stockholm stads alla skolor (förskola till gymnasium) , att rätt beslut fattas och att det myndighetsutövande vi har ansvar för görs samt att vi uppfyller de vallöften och satsningar som vi lovat att göra för de medel som blir avsatta till skolan. Och så skall vi skåda in i framtiden och skapa nya och mer goda förutsättningar för framtidens barn och framtidens vuxna.

Mitt jobb innebär också massor med kontakt med utbildningsförvaltningen, skolledare, pedagoger och all personal inom skolans område. Med intresseorganisationer och tjänstesektorn runt omkring. Det handlar om att lyssna in alla utmaningar, hitta potentiella lösningar och sätta mål och sedan försöka tråckla fram den mödosamma och spännande vägen till förändring. Det här handlar massor om ledarskap! Och det kommer bli väldigt roligt.

Och det slår mig att Stockholm är en riktigt stor stad, i svenska mått mätt. Här finns bland annat över 80 000 elever i grundskolan och runt 240 förskolor.De sista uppdelat på 14 stadsdelar. Det finns vidare runt 200 rektorer och av dem kanske lite mer än 100 på friskolor. Det hissnar lite. Kunskapssamling, samordning, prioritering ledning och styrning – det är bara namnet. Stockholm är en stad som växer och utvecklas, och bara blir äldre, så det finns mycket att göra angående skollokaler, segregation, nybyggen, ombyggnad och tillbyggen.

Men allt detta är bara det som är runt omkring det som är viktigast. Det viktigaste är barnen. Enligt barnkonventioner är alla människor under 18 år barn. Så det är barn det handlar om för Olle, mig och våra kollegor och partners. Barn i alla former, i alla storlekar, i alla konstellationer. Barns utmaningar, möjligheter, farhågor och rädslor. Barns rätt till ett gott liv. Ett fullständigt liv. Möjligheternas framtid. I en likvärdig kunskapsmiljö. I en värdebaserad skola.

Allt detta arbetar jag med från vår skolrotel, inte långt från stadshustornet som högt där under kronan har inskriptionen som leder en teolog med glädje i barnens tjänst. Gloria in excelsis Deo.

stockholm-city-hall-stadshuset-stockholm-skyline

Annonser

Slutet för studentrörelsen

Och så var kårobligatoriet avskaffat…. igen. En seglivad fråga har nu nått ett klimax i och med dagens omröstning och beslut i riksdagen. Tyvärr kom beskedet att den borliga alliansen inte lyckades nyktra till i sin verklighetsuppfattning kring studentinflytande, utbildningskvalitet och studentrörelsens alla förtjänster. Ja, jag skriver så för jag kan inte se något fel i att studenter är med och bidrar till sin organisation och till sitt arbete för studenter, kvalitet och utbildningsutveckling. När man som jag och många andra har sett verksamheten innifrån och får se vad som kan vara möjligt inom en studentrörelse är det svårt att lyssna på de argumet kring föreningsorganiseringsprinciper och ny glöd för studentkårer och nationer.

inflytande studentsamverkanIdag glöder nationer och studentkårer av fullt liv. Det de gör är utmärkt. Studenter får omvittnat en bättre utbildning tack vare studenter och deras arbete (frivilliga!) i universitet och högskolor. Denna organisation har man nu med beslutet skjutit i sank. Trots protester och kvalificerade uttalanden från kommuner, universitet och högskolor så genomförs Leijonborgs personliga krigsförklaring mot denna rörelse. I min mening helt utan grund i fakta och verklighetsanknytning.

Min ståndpunkt är enkel. Ja, jag tycker att obligatorisk anslutning är acceptabel med tanke på allt det som dessa kronor bidrar till att skapa för studenter i fråga om engagemang, utbildningskvalitet och demokratiskt inflytande.

Idag har vi inte skipat frihet för studenter. Idag har vi skapat historia genom att slå sönder något som aldrig har visat sig påverka vår utbildning negativt. Tvärtom. Det var bra. Nu riskerar högskoleutbildningen bara att bli sämre.