Etikettarkiv: Valet 2010

Moderat propaganda: Fulkampanj i Stockholm

Idag åkte jag i tuben i Stockholm city och tog mig upp för rulltrappan vid Slusssen uppgång mot Götgatan. Jag lät blicken lite slött vandra på affischerna som satt uppe och hajade plötsligt till. Vänta nu här, detta är ju helt tokigt – tänkte jag. Undrar hur detta påverkar våra väljare?! Kampanjen är enkel. Moderaterna har valt att välja olika påståenden så som (S)tockhol(M) och ställer frågan om vilket parti som vill vad i valet. Exempelvis: Vill ha sänkt skatt i Stockholm – under S ett nej och under M ett ja. Och så var det ett par liknande påståenden med ja och nej frågor så som RUT – ja eller nej, och Förbifart Stockholm – ja eller nej. Något i den här kampanjen kändes helt galet. Dels att använda negativ kampanj, men framför allt en som är osann. Det är inte schysst eller rent spel. Socialdemokraterna är inte emot Förbifart Stockholm. Om samma metod skulle användas tillbaka skulle det nog bli ett liv i luckan. Bloggen Ett alliansfritt Sverige skriver om detta idag. Så här skriver dom:

”Med den logiken kan Moderaterna, lite tillspetsat, lätt sägas mot föreningsfrihet, mot homosexualiet och mot abort, men för obligatorisk bön i skolan och sambeskattning.”

Inte en helt oviktig poäng.

Annonser

Normkritik: Mona Sahlin ÄR framtidens ledare

Det har alltid känts lite tungt i magkänslan kring hur orden och domarna har haglat kring Socialdemokraternas Mona Sahlin. När hon 2007 blev vald till ny partiledare för Sveriges största parti var jag inte helt övertygad om att detta var framtidens melodi och framgångarnas tåg med Sahlin i fronten.

Under det första året fick jag höra många kommentarer och deltog i många samtal om det ändå inte var ett problem att ha henne som ledare och än mer som statsminister! Jag var också en av dem som vädrade mina tankar. Jag var också en av dem som tyckte att hennes framtoning inte var tillräcklig för mig för att känna tillit till hennes kapacitet. Jag var också en av dem, och detta skäms jag för, som tyckte hennes röst och sätt att prata var ett av dom största problemen. Jag var också orolig för hennes brister i sin privatekonomi – då på 90talet. Jag hade helt klart, på många punkter, dömt henne hårdare än någon annan man i hennes position som jag konfronterats med som statsministerkandidat.

För helt ärligt – har inte Fredrik Reinfelt något lite hundlikt med sina ögon som får en att tänka på en inte så klok Cavallier King Charles? När han sedan använder hittipå-ord och förvränger meningar så får det mig att dra åt mig öronen. Dessutom – vad vet vi om hans privata brister? Åtminstone jag har läst hans mycket tvivelaktiga människosyn i en bok från tidigare liv.  Och den där hästsvansen på finansminister Borg – är det bara jag som inte känner en viss tveksamhet att en tvättäkta akademikernörd med troligtvis som sådan har bristande verklighetskoll har hand om våra finanser?

Eller för den delen Göran Perssons bufflighet som ibland verkade komma fram som charm eller pondus – det var väl bara hybris och tecken på en riktigt dålig medarbetare och lagspelare? Allt detta har inte legat dem i faten och har framför allt inte varit något som vi utan problem eller förbehållsamhet har luftat och vädrat med varandra. Nej, tvärt om har vi valt att se andra kvaliteter först och på något sätt låtit dem ha sina egenheter och fått vår blinda tillit till deras ledarförmåga och politikerduglighet.

Jag tror att det är dags att syna det här för fler personer. Och jag vill säga det att jag har helt lagt bort alla mina tvivel på Mona som statsminister. Hon är minst lika mycket fullblodspolitiker och har säkert med sin oerhört gedigna erfarenhet av politiskt ledarskap efter alla år i toppolitiken all den förmåga som behövs för att leda Sverige rätt. Jag tittar hellre på den politik och de politiska förslag som läggs fram än att stirra på personliga egenskaper.

Den tid då vi gjorde det måtte vara över! Jag hoppas att du som läser detta själv vågar syna dina egna domar och bevekelsegrunder i sömmarna. Är du så opåverkad av en kvinnas yttre och framtonig när det kommer till makt på samma sätt som du reagerar på en man med makt? Är du en av dem som med normen i ryggen tycker kvinnor skall bevisa sig först innan de förtjänar förtroende för sina ledaregenskaper 0ch att män har förtroendet på en gång? Ta dig en funderare så skall du se att det blir något helt annat att lyssna på Mona i fortsättningen!

För mig känns det helt rätt att välja att ställa mig bakom Mona. Och hennes tidigare affärer – ja, det gör henne bara mänskligare och mer trovärdig som ledare. Hon har visat mig ödmjukhet och hon har visat mig att alla är värda en andra chans. Mona är en framtidsledare!

Valpejl.se: public service i dess rätta bemärkelse

Igår ägnade jag och maken oss åt valkompassen på Sveriges radios hemsida. Valpejl.se är ett samarbete mellan Sveriges radio och Sveriges television. Man får svara på 50 frågor och man får också möjligheten att välja bort partier man inte är intresserad av att bli pejlad emot. Man kunde också ta bort kategorier av politiska ämnen om man ville. På det hela taget ett test som gav mig som testare lite makt över formerna, även om jag tycker testet verkar fungera bäst om man låter sig pejlas mot åtminstone riksdagspartierna… och F! 🙂

Testet är uppbyggt utifrån att riksdagskandidater från samtliga partier som ställer upp har fått svara på samma frågor. Det gör att när man är klar med testet så kan man titta vad för kandidater som man har som stämmer överens med ens egna svar på testet. Det var mycket intressant och roligt att se hur det föll sig ut.

Ibland var frågorna lite svåra att snabbt ta ställning till. Då kunde man kolla för och motargument samt bakgrundsfakta för frågan. Det var bra. Aldrig behövde jag som väljare känna att politiken var för långt från mig. Jag hade tillgång till stöd i hur jag skulle förstå frågorna och då ocskå enklare ta ställning. Smart. Det var public service i dess rätta bemärkelse.

Så om du undrar vad du skall rösta eller om du vill se om du valt rätt så gå in på Sveriges radios hemsida och gör valkompassen!

Jämställdhet och klimatet: de två ödesfrågorna det talas lågt om

I årets val kan man förvillas att tro att det är om jobbpolitiken som ödesfrågan står. Nog kanske det kommer vara den politiken; satsningarna på a-kassa, utbyggnad av välfärd, RUT och ROT, som avgör när du och jag väljer var vi lägger vår röst. Men det finns två frågor som är avgörande för vilket öde som vårt samhälle kommer att gå till mötes. Det ena är politik som ökar jämställdhet och den andra är politik för att rädda klimatet. Det är kring dessa områden som den politiska debatten borde stå. Tyvärr har den politiska debatten inte fokus kring jämställdhet och klimat, detta till trots att det är avgörande för vår framtid. Detta också till trots att både jämställdhetspolitik och klimatpolitik är det som kommer behövas för en hållbar jobbpolitik. Förhoppningsvis kommer vi att få se  en ändring på fokus i just debatt och i samtal kring vilka frågor som bör avgöra valet. För det finns politik för både jämställdhet och för klimatet. Om jag kunde få ha en röst med i etern så skulle jag uppmuntra och uppmana oss just att ställa de två alternativens respektive politik inom området motvarandra och låta detta avgöra vår framtid.

De rödgröna gav idag besked om prioriteringar för klimatpolitik idag. Det är hoppfullt med politik som börjar med ansatsen att man vill ta täten vad gäller klimatomställningen. Det är politk som är medveten om de förödande konsekveneser (ja faktiskt) som vårt leverne idag kommer och kan ge upphov till.Det behövs en skarp klimatpolitik för att rädda vår framtid, för att värna vår värld och vår välfärd. Hållbara satsningar inom jobbsektorn och inom arbetsmarknadspolitiken är en viktig del. Inte minst visar de rödgröna att jobb och klimat hör ihop när de kopplar samman ROT och Klimatet genom ett klimatsmart ROT-avdrag för villkor, flerfamiljshus och skolor. Stödet bedöms verka för 15 000 nya klimatstödjande jobb.

De rödgröna har också svar på varför det är nödvändigt med satsningar på jämställdhet för att få ett humanare samhälle, ett rättvisare samhälle och också ett hållbarare samhälle. I somras lanserades kampanjen 50-50 i Almedalen och på deras hemsida finner vi prioriteringar och politik för jämställdhet. Den politik som alliansregeringen har fört under en mandatperiod har inte främjat utan tvärt okat klyftorna mellan män och kvinnor i vårt land. Så här beskriver de rödgröna det gapet:

Gapet mellan mäns och kvinnors löner har ökat med mer än 1 000 kronor i månaden. Sextio procent av skattesänkningarna har gått till män. Dessa skattesänkningar har inneburit nedskärningar i kvinnodominerade yrken. På ett år har antalet anställda i kommuner och landsting blivit 25 000 färre. Nedmontering av sjukförsäkringen har lett till att tiotusentals sjukskrivna har utförsäkrats, en majoritet av dessa är kvinnor.

Detta är bara ett par av de effekter som dålig jämställdhetspolitik får på vår vardag. Eller kanske snarare brist på jämställdhetspoltik. Det som saknas i den politik som förts av alliansen är ett jämställdhetsraster på politiken och inte minst inom arbetsmarknadspolitiken och skattepolitiken. Skillnader i lön, vilka som gynnas av skattesänkningar, nedskärningar inom välfärden och alla dessa utförsäkrade människor. Det är tydligt att vi inte har haft en politk för jämställdhet på en rad områden i Sverige. Det är också tydligt att en bra jämställdhetspolitik är förutsättning för en hållbar utveckling inom jobbpolitiken. Vi kan inte ha ett styre i vårt land som konsekvent gynnar hälften av vår befolkning. Det är inte politik för hela människan eller för hela samhället. Det är bara ett sätt att upprätthålla orättvisor.

Men alliansen då? Jovisst finns det punkter kring både jämställdhet och klimatet. Alliansens miljögrupp går ut med slogan om att de vill leda in Sverige i den gröna ekonomin. Deras förslag är inga hoppkopplade till jobbpolitik och framstår därför inte som en grundpelare för resten av den blå politiken. Vi kan också läsa att Nyamko Saboni slår ett slag för den jämställdhetspolitik som hon har varit med och drivit under fyra år som jämställdhetsminister. Vi kan också läsa om deras tio punkter för jämställdhet. Punkterna är de samma som dem som Saboni tagit upp. Det är tio punkter som handlar om jämställdhetsbonusar för föräldrar, fler kvinnor i ledningen av kommunala bolag och där sätter man också upp på agendan att vi behöver jämställdhetskompetens inom skolan. Men det är något som haltar här. Argumenten vilar på individualistisk grund och inte på ett synsätt om det systematiska problemet och den normkritik som vi behöver för att se hur vår bristande jämställdhet i Sverige idag är på riktigt och är avhängigt viktig för vår framtid  – en rättvis och bättre framtid. Det oroar mig att Alliansens grund för jämställdhetspolitik är ”varje individs rätt att försörja sig på sin lön och att vidra till ökad tillväxt”. De rödgröna menar istället att jämställd handlar om rättvisa. Dom skriver: ”För oss rödgröna är det självklart att alla människor ska ha samma makt att forma sina liv”. För det behövs det ett synande av våra normerande strukturer som hindrar oss från lika rättigheter. Jämställdhet är inte en fråga om att kunna försörja sig. Det är en fråga om att kunna göra det på samma villkor som någon av ett annat kön.

Jag vill ha en politik för hela Sverige. Det är därför jag är rödgrön. Det är inte något som jag håller tillbaka, och något som jag vet märks i mina texter. Jag är stolt över att ha tagit ställning. Det är också glasklart varför jag kan se problem i den grundinställning till jämställdhet och i klimatfrågan som alliansen har. Personligen anser jag att de inte har kopplat och inte heller kan ha en politik som visar att klimat och jämställdhet är det som skapar sund och rimlig jobbpolitik och hållbar tillväxtpolitik. Jag hade bara önskat att vi kunde få höra mer om detta i vår debatt. Och jag önskar att fler som jag borrar djupare i de här frågorna och inser vilka ödesfrågor det är.

Ett enda arbetareparti: Rödgröna om jobb

Sveriges enda Arbetarparti har svar på valets viktigaste prioriteringar kring hur vi skall få ordning på vår arbetslöshet och hur vi skall skapa fler och långsiktigt bättre jobb. Men, vänta lite – är det inte moderaterna som nu för tiden vill vara Sveriges arbetarparti?! Jo, nja, egentligen inte – det är lite förvirrande det där. Jag har också förstått att de inte riktigt lyckats finna en annan politiskt valspråk än just ett klassiskt socialdemokratiskt. (se bara på de affischer som de kopierat från sossarnas valrörelse på 1980-talet). Men nog är det så att vi kan förstå att både rödgröna och alliansen vill jobb i Sverige. Trovärdigheten ligger väl hos oss väljare att bedöma, även om moderat politik aldrig kan vara ett arbetarpartis politik. För mig finns det dock bara ett sant arbetarparti, och det är socialdemokratiskt. Varför? Ja här är ett par av skälen som gör att jag tror på rödgrön politik:

Fler jobb är den viktigaste frågan för svensk ekonomi, tillväxt och människors egen frihet. Vi föreslår ett program för jobb och minskad arbetslöshet med investeringar i grön omställning, utbildning, infrastruktur och ett konkurrenskraftigt och växande näringsliv. Vårt mål är full sysselsättning. Fem rödgröna prioriteringar för fler jobb:

* 100 000 jobb, praktik och utbildningsplatser.

* 6 miljarder kronor i sänkt arbetsgivaravgift för småföretag.

* 12 miljarder kronor till kommunerna, stopp för neddragningarna, kommunerna ska kunna planera för ökad kvalitet; personaltäthet etc…

* Investeringar i bostadsbyggande, infrastruktur och klimatomställning.

* Sänkt kostnad för medlemskap och höjt tak och ersättning i a-kassan.

Läs mer på www.rodgron.se/overenskommelser/